Som bitar i ett stort Värmlandspussel läggs den ena bygdeboken till den andra. Norra delen av landskapet börjar få rätt god täckning efter de senaste årens utgivningar, och nyaste tillskottet är boken VÄRNÄS FÖRR OCH NU som släpptes härom veckan.
Det är en gedigen bok både till vikt (drygt 1,7 kg) och innehåll, vackert formgiven av Siw Alfredsson. Den fylliga textmängden lättas upp av ett stort antal bilder.
Det började med en studiecirkel 2005–07, där byns historia diskuterades och där Bengt Sonesson var en av deltagarna. Bengt, avliden sedan ett decennium, har blivit närmast geniförklarad i Norra Ny på grund av sina stora kunskaper inom olika områden, och hans minnen från sin hemby noterades omsorgsfullt av gruppen. Själv hade han skrivit ner resultatet av åtskilliga timmars forskning i gamla dom- och kyrkoböcker. På gård efter gård hade han följt släktled efter släktled och nogsamt noterat alla upphittade data, ofta tillbaka till 1500- och 1600-talen. Samband mellan olika gårdar och deras befolkning har han hittat eller själv listat ut.
Jag besökte Bengt för 15 år sedan, då han ännu var i full vigör. Han hade då flyttat från Värnäs, där han hörde hemma på mödernet, till Osebol, där fadern hade bott. Han berättade att en stor del av hans tid gick åt till studium av gårds- och släkthistoria, främst beträffande Värnäs. Många kvällar, ibland långt in på nätterna, hade han suttit med mikrofilmläsaren på biblioteket och studerat skattelängder, mantalslängder, domböcker och kyrkböcker. På så sätt hade han kommit tillbaka till byn på 1500-talet, men där är oftast inte gårdarnas namn angivna, bara hemmanen. Han fick själv lägga pussel.
Intresset för det gamla hade han fått med från uppväxten, då han lyssnade på berättelser av dem som var gamla då.
Att allt detta material måste tas om hand och bearbetas till eftervärldens fromma var man i studiegruppen på det klara med, när Bengt nu inte längre fanns kvar att fråga. Att digitalisera och redigera materialet blev ett omfattande arbete.
Själva stommen till boken och anledningen till dess tillkomst är alltså Bengts forskarmödor, men boken innehåller mycket mer än så. Flera goda skribenter har lämnat sina bidrag, och ämnesområdet är brett. Sigvard Lundin står för mycket av det skrivna liksom Håkan Eles, Olle Lundin och Monica Haglund. Bertil Halvarsson har bidragit med foton och allmän kunskap om byn och har ingått i redaktionen tillsammans med de ovan nämnda.
Av bokens 446 sidor åtgår nästan exakt hälften till beskrivning av gårdar och torp, befintliga och även sådana som inte längre finns. Sådant som inträffat där Bengts beskrivningar slutade har författats av de övriga i gruppen. Till vart och ett av boställena redogörs för dess historia och för folket som varit bosatt där och deras födelse- och dödsår. Många gårdar är mycket noggrant beskrivna och man får också ta del av många intressanta och rörande människoöden. Ett stort antal bilder av såväl byggnader som folk finns. De olika boställena finns också prydligt markerade på kartor.
Förutom gårdsbeskrivningarna finns ett kapitel kallat ”persongalleri”, där några av byns profiler porträtteras. Här får vi stifta närmare bekantskap med de orediga systrarna på Höjda samt mjölnaren Ottosson med flera.
Olika typer av verksamheter i bygden får ett eget, ganska omfattande, kapitel, där vi finner en salig blandning av butiker, sågar, säterbruk, föreningar, översvämningar och mycket annat. Allt noggrant beskrivet.
I det avslutande kapitlet finner vi skrönor och berättelser, som när draken slog ner i Värnäs och när vargen stod i farstun.
Det är en stor tjänst redaktionsgruppen har gjort till eftervärlden genom att samla så mycken kunskap om Värnäs och på ett tilltalande sätt presentera och levandegöra materialet. Det är bara att gratulera alla Värnäsbor och alla med minsta anknytning till byn. Detta är en bok ni knappast kan vara utan.
Jag avslutar med några rader från bokens redaktörer: ”Vår förhoppning är att boken inte bara ska ge en intressant läsning utan också en påminnelse om och förståelse för tidigare generationers kamp för överlevnad.” Med detta har de lyckats väl.