Steffen, 54, om alkoholmissbruket: ”Jag ville bara överleva dagen”

Han heter Steffen och är alkoholist. Men nykter

– Jag har fått bort det svarta hålet. Nu mår jag bra, men för en missbrukare är det konstigt och ovant. Det är lätt att leta fel och tycka synd om sig själv.

Han är kritisk till att vården inte ställer rätt frågor.

Att dricka alkohol är social norm i Sverige.

Att dricka för mycket är ett socialt stigma.

Den som inte dricker alls ifrågasätts.

Vårt förhållande till alkohol är komplext.

Steffen Olsen får ofta försvara sig att han inte längre dricker.

Han är nykter sedan 30 september 2007. Lång tid har gått men missbruket är fortfarande en levande fråga för Steffen Olsen, 54, i Karlstad.

– Jag minns datumet exakt för min dotter fyllde tio år den dagen.

Han vaknade upp i en säng på Trollhättans sjukhus utan att veta hur han hamnat där.

– Det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle ta mig hem till min dotters kalas. För jag tyckte ju själv att jag var en sån pappa som skötte sig.

Debut i sexan

Sedan första klunken hembränt i sexan hade han druckit för mycket. Ljugit på jobbet och för familjen för att hitta tillfällen att dricka ensam.

När det tog stopp där i sjukhussängen i Trollhättan hade han 1,3 miljoner kronor i skulder hos Kronofogden.

– Folk tror att det bara är spelmissbrukare som får skulder men det gäller alla missbrukare.

Han har berättat sin historia många gånger, på skolor och vi AA-möten och i sitt företag. Han ler och bjuder på kaffe med hembakad bulle.

Gör det fortfarande ont att prata om den tiden när du drack?

– Ja, ibland när jag kommer på saker som jag inte reflekterat över förut.

Han är uppvuxen i Åmål dit han flyttade med sin danska familj när han var sju år eftersom pappan fått jobb där.

– Jag hade en normal uppväxt, blev väl omhändertagen som ny i skolan och kom in i det snabbt.

Mådde bra

I sexan fick han första gången smaka alkohol.

– Jag mådde bra. Annars kände jag mig alltid annorlunda.

Han fortsatte festa, men ganska måttligt, i tonåren.

– Min mamma dog när jag var 18 år. Då spårade det ur.

Familjen splittrades. Steffen blev ensam kvar i Åmål.

– Det blev så tydligt att jag och pappa inte hade någon relation. Det enda vi gjort tillsammans var att se på tv och dricka alkohol, säger Steffen Olsen.

Han började jobba som säljare. Drack på veckorna och var nykter på helgerna hemma med familjen.

– Det gick ett tag men inte i längden.

– Jag tror inte jag hade mått bra även om jag inte druckit men det gjorde allt värre. Jag drack för att jag var deprimerad men det gjorde bara depressionen värre. Det var som ett svart hål i mig som jag försökte fylla.

Barnen höll koll

Ett förhållande sprack. Sedan det andra också. Han hade tre barn och var pappa varannan veckan.

– Barnen har berättat mycket hemskheter. De låg vakna och tordes inte somna innan de förstod att jag sov. När de var hon sina mammor ringde de flera gånger om dagen för att höra om jag var okej.

I dag har han också två barnbarn.

– De får det som barnen borde ha fått.

Han var typen som gick nästan nykter från tillställningar för att gå hem och dricka i enrum.

– Jag var aldrig intresserad av att ta ett glas. Jag ville ha hela flaskan.

Vad tänkte du under tiden det pågick?

– Det fanns inte så mycket reflektion just då. Jag drack för att må bra, ville bara överleva dagen. Jag ljög mycket och satt på hotellet och drack.

På 1990-talet fanns det massor av jobb för säljare att välja på.

– Så fort en arbetsgivare började fundera på vad jag höll på med så bytte jag jobb.

Så här i efterhand tycker Steffen att arbetsgivare skulle kunna ta ett större ansvar för att ställa raka frågor till anställda som man misstänker är missbrukare.

– Det är enkelt att gömma sig bakom företagshälsovården men de ser inte vad som händer i vardagen. Måndagssjuka och all korttidsfrånvaro är en varningssignal.

– Det är bättre att ställa frågan en gång för mycket.

Ingen frågade

Steffen Olsen sökte psykakuten många gånger för att få hjälp.

– Sista gången jag drack hade jag 4,8 promille men det var ändå aldrig någon som frågade mig om jag hade alkoholproblem.

– Många söker hjälp hos vårdcentralen och de ser inte vad det är som är det bakomliggande problemet. Som när det gäller fallskador hos 65-plus som ökar stort. Ingen har kollat sambandet med alkohol.

En vän hade sett till att han hamnat i den där sjukhussängen i Trollhättan. Det var också hon som gav honom två alternativ där och då.

– Antingen kunde jag ta en taxi och åka hem och göra det jag brukar göra. Eller så låg jag kvar där jag var ett par dagar så skulle jag kunna få ett annat liv.

Steffen valde att kliva av supandet och fick möjligheten att vara sjukskriven ett år och få behandling på hemmaplan.

– Jag ringde till min förra fru och berättade att jag inte skulle komma på kalaset och förväntade mig en utskällning men det blev något helt annat. Hon sa ”Det är den bästa present du kan ge din dotter”.

Stöttar andra

Han började i Anonyma alkoholisters 12-stegsprogram och har varit nykter sedan dess. Numer är han en av dem som stöttar nynyktra i samma organisation.

Sin beroendepersonlighet har han kvar men nu är det kaffe och chips som missbrukas.

– Jag har fått bort det svarta hålet. Men som alla missbrukare har jag lätt att hitta fel, på mig och andra. Man blir van att det ska vara dåligt runt en. Det blir en vana och man letar fel i stället för att ha det bra.

Hur tror du att en missbrukare kan motiveras att bryta det?

– Jag tror på konsekvenser, kommer inte de kan man fortsätta. Att folk runt om en säger ifrån gör att man tvingas välja.