Ekwall är en Kalle Anka-journalist, sa Ulf Karlsson

Helg
PUBLICERAD:
Patrick Ekwall är tillbaka i OS-studion från Tokyo. Nu i alldeles renttvättad kostym!
Efter förra krönikans (Lotta Engberg i Sunne) enorma succé med topplaceringar på NWT:s Lästoppen i flera dagar kan jag inte låta bli att delge er några andra bisarra anteckningar om livet bakom kulisserna. Eftersom det är OS och jag på bakvägar fick reda på att de här anteckningarna faktiskt diskuteras just nu i Tokyo (”Hur-fan-kunde-man-skriva-så?”) så fick det bli just de här.
Några av namnen är obehagligt aktuella - häng med:

”På medialäktaren råder det numera en något tryckt stämning. Alla vaktar sina tungor.

Om någon säger att systrarna Kallur har grymma rumpor, vilket är fullt tekniskt möjligt att nån skulle kunna säga, så inser hon en tiondel för sent att hennes sexistiska kommentar kan hamna i en blogg nånstans. Säger nån att Musses snopp hängde utanför kan det hamna i en annan blogg, något mindre sexistisk, förmodligen.

–Herregud, det är ju rasistiskt, säger M.

–Den var rätt liten, även om den hängde och dinglade helt fritt nedanför brallan, säger G.

–Då är det inte rasistiskt, säger M.

Bloggen skapar problem. Allt är offentligt. Privatlivet existerar inte längre.

Nere i mixed zon råder konstant kaos. Alla slåss om utrymmet när idrottarna ska intervjuas. Alla är sura på tv som kommer först. Robert Tennisberg på Radiosporten kommer sen. Gör alltid evighetslånga intervjuer.

Dressmanntomtarna kommer sen. TV4:s Max Grinndals vita kostym ser ut som om en uteliggare lånat den – några veckor.

Patrick Ekwall kommer sen. Hans vita kostym är lätt kissgul och ser ut som om den ratats av en uteliggare. Ekwall gick en dag för att handla nåt nytt och rent på Benetton.

–Har ni herrkläder? sa Ekwall.

–Näää, det blir på Drrrrässmann där borrrrrta, sa expediten.

–Tack, men nej tack, sa Ekwall. Han har väl nog av sånt, kan man tänka.

Sen kommer alla tidningar. Längst bak står krönikörerna. Sen kommer reportrarna. Längst fram står alltid Berglund från GP eller Wennerholm på Aftonbladet. Alla väntar dock artigt tills Malin Roos på Expressen frågat sin traditionsenliga fråga:

–Hur känns det i kroppen?

Hon har ställt den 927 gånger nu.

Värmlänningen och friidrottsbasen Ulf Karlsson sveper förbi och säger att Ekwall är en Kalle Anka-journalist.

Någon avslöjar en nyhet om svenskarna.

–Ja, jag vet, säger Wennerholm.

Det har han också sagt 927 gånger. Han har en märklig förmåga att veta allt som händer inom svensk friidrott. Ibland till och med innan det har hänt. I sina bästa stunder vet han han till och med sånt som aldrig ens kommer att hända.

Sen säger någon att förra onsdagen var en märkesdag i svensk sportjournalistik.

Då skrev Mats meningen ”Jag hade fel” om en nyhet om Foppa som aldrig hände. Kollegorna är mycket skakade över detta.

–Det här är första gången någonsin som du erkänner att du har haft fel om någonting, säger L.

–Ja, jag vet, svarar Wennerholm.

Ny nyhetsjakt. Stora rubriker. Någon har fått ett tips om att Kalle Anka-sällskapet inte är glada och funderar på att stämma Ulf Karlsson.

Jakten på nyheter är dramatisk. Det är den viktigaste verksamheten som förekommer här bland tidningar och tv.

De som inte kan härledas till Daniel Wessfeldt, manager till nästan alla svenska stjärnor, kan inte anses vara värda att kallas nyheter.

Malin Roos har en liten kris. Någon hemmachef har upptäckt att någon skrivit ett snuskigt mejl på Kajsa Bergqvists Facebook. Usch och fy.

Det måste du göra nåt på, säger en chef som med löddrig min redan nu ser fram emot att göra den kittlande rubriken SEX-TERROR mot GULD-KAJSA. Sånt påstås sälja klick.

Malin ringer Daniel eftersom Kajsa har hemligt nummer. Daniel säger att det där inte är nåt som Kajsa vill prata om eftersom hon inte vill uppmuntra galningar. Malin surar och säger att hennes chefer kräver att hon får fram en kommentar från Kajsa. Hon darrar med sin småländska underläpp.

–Skriver ni nånting om det här så har ni pratat färdigt med Kajsa på en lång tid, svarar Daniel stramt. Han har gjort den enkla analysen att ett mejl från en förvirrad människa inte är någon nyhet och ingen terror och att skriverier om sånt bara sätter igång en massa andra knäppgökar.

Malin är inte glad.

Underläppen darrar och det rycker lite ovanför hennes nyhetsnäsa.

Såna här dramer utspelas hela tiden. Ingen nyhet är för liten för att kallas chock, kupp, eller sexterror. Klick klick.

Men dagen efter står inget i tidningen. Så kan det gå. Chefen surar. Malin kan andas ut. Hon ser glad ut. Kajsa hälsar på henne.

Hur känns det i kroppen, frågar Malin. Kajsa svarar artigt. Disney-klubben förbereder en stämning mot Ulf Karlsson.”

Christer Sjögren och Vikingarna fick Skansen att svänga mer än nånsin.

VECKANS VÄRMLÄNNINGAR

Vikingarnas grandiosa comeback i Allsång på Skansen var den mest monumentala musikaliska överkörning jag hört på tv på hundra år. Maken till sväng och proffskomp trodde jag var helt utdött. Vikingarna lät som en hundramannaorkester. Bara att buga och säga: lägg aldrig av! Aldrig. Aldrig!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.