Den omfattande distansundervisningen under pandemin kommer att få många långsiktigt negativa konsekvenser för de drabbade eleverna. Men Skolverket ägnar sig ändå åt att skönmåla betygsättningen.
Under onsdagen basunerade Skolverket ut att snittbetygen under pandemiåret i stort sett legat still, och att de till och med ökat lite för pojkar i nionde klass. Utan att egentligen problematisera det hela framstår det som ett oblygt försök att skönmåla bilden av hur eleverna klarat den omfattande distansundervisningen. Skolverket bygger sin statistik på preliminära betyg.
I ett pressmeddelande säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson "Att betygen verkar ligga stabilt kan tyda på att både lärare och elever har klarat detta tuffa år med pandemin på ett bra sätt. Ingen elevgrupp verkar ha påverkats mer negativt av pandemin." Det är ju att tala mot bättre vetande. Forskning både i Sverige och i andra länder pekar entydigt på stora negativa konsekvenser av att inte ha kunnat undervisa elever på plats.
Lärarnas Riksförbund har en mer nykter syn på det hela. Stigande betyg betyder inte att elevernas kunskaper har ökat. Det har bland annat inte hållits några nationella prov, varken i år eller under förra året, det gör att den oberoende och viktiga mätningen har försvunnit. Av erfarenhet vet man att det då är risk för både glädjebetyg, men också "snällbetyg", alltså att en lärare vill vara snäll mot eleverna och ge dem högre betyg än de förtjänar.
Skolverket hänvisar till de tillfälliga – och frivilliga – bedömningsråden som en bra ersättning, men det övertygar inte. Att andelen behöriga till gymnasiet ökar något bland pojkar och nyanlända, som brukar ha svårare i skolan, men inte hos flickor, säger också att betygsstatistiken har blivit skev.
När man inte kan träffas regelbundet och ofta ansikte mot ansikte blir det mycket svårare för lärare att sätta betyg på eleverna. Möjligheten till fusk och att i övrigt slappa från kunskapsinhämtningen har ökat markant för hemmasittande elever. Och som vanligt är det redan svaga elever från mindre studiemotiverade hem som drabbas hårdast.
Tidigare i år kom Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) ut med en antologi om pandemins effekter på barn och unga. Till Tidningen Näringslivet (8/7) säger professor Björn Öckert vid IFAU att enligt deras beräkningar så gick 10 miljarder kronor förlorade i framtida inkomstbortfall och bortfall under den undersökta perioden. Det är alltså vad eleverna kommer att förlora på de minskade kunskaper de fått under pandemin.
Det är ofrånkomligt att man lär sig mindre vid distansundervisning, i alla fall om man är elev i grundskolan eller på gymnasiet. Det är formativa år under uppväxten som svårligen kan tas igen senare. I början av sommaren tog många elever studenten efter att kanske ha tillbringat halva sin gymnasietid på distans. Deras kunskapsluckor kommer att visa sig när de börjar på universitet och högskolor eller skall ut i arbetslivet. Skolverket gör alla dem en otjänst när de nu förnekar den verkligheten.