Sommarstugan en symbol på väg ur tiden

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
I denna snabba förändring fanns sommarstugan som en mental tillflyktsort. Där var allt som vanligt.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Just njuter många svenskar av att vara i sommarstugan. Men få tänker nog på att de lever ut en säregen tradition och att det säger mycket om Sverige som land.

I en text med rubriken ”Förvänta er ingen tacksamhet från barnen utan sommarstugor” problematiserade Zina Al-Dewany nyligen det faktum att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller tillgång till sommarstuga (Aftonbladet 17/7).

Färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att 46 procent av barnen med svenskfödda föräldrar har tillgång till sommarstuga, medan bara 4 procent av barnen med utländsk bakgrund har det (1/7). Förhållandet borde inte komma som en chock då sommarstuga är ett utpräglat nordiskt fenomen och många av våra fritidshus är ärvda sedan generationer. Kulturen kring sommarhusen är inte helt lättförståelig för den som kommer utifrån.

Ekonomhistorikern och tidigare liberala politikern Mauricio Rojas beskriver i nyss återutgivna Farväl till gemenskapen (Timbro förlag 2021) hur han som nyanländ till Sverige förvånas över hur annorlunda och mer avslappnade svenskarna är då de befinner sig i sommarstugan jämfört med när de stressar fram i staden.

Den norske statsvetaren Asle Toje tar i sin bok Gullbrikkespillet, (Dreyers förlag 2020), upp sommarstugan som uttryck för en nordisk politisk kultur. Sommarstugan är ju inte specifikt svensk, utan har motsvarighet i danskarnas sommarhus och norrmännens hytter.

Enligt Toje var sommarstugan något som hjälpte världens mest moderna folk att genomleva 1900-talets stora förändringar. Samhället förändrades snabbt. Människorna flyttade från landet till staden. Ekonomin gick från jordbruk till industri. Småstädernas kärnor jämnades med marken och återuppbyggdes runt Konsum.

I denna snabba förändring fanns sommarstugan som en mental tillflyktsort. Där var allt som vanligt. Disken måste diskas för hand, ved måste huggas och utedasset tömmas. Där kunde man rå sig själv.

Ett exempel på hur sommarstugan av många uppfattades som en frizon från förmynderi är den popularitet som den gamle moderatledaren Gösta Bohman vann. Bohman hade försökt bilda opinion för bevarandet av Stockholms gamla innerstad, vilket gav föga gensvar. Men när han privat tog strid för rätten att tömma sitt utedass och bära slidkniv på sommarstället, då fick han plötsligt opinionen på sin sida.

Frågan är dock om sommarstugan var uttryck för en bestående kultur eller för en speciell tid. Asle Toje väljer att se den nordiska sommarstugan som exempel på moderna europeiska ruiner. För sanningen är att en ansenlig andel av stugorna, kanske mer än tio procent, just nu förfaller. Så har det varit i decennier. Sommarstugor runt om på landsbygden möglar och rivs. Det är bara i de mest populära områdena, skärgården och fjällen, som de fortsätter att vara eftertraktade, och då förväntas de vara utrustade med alla bekvämligheter.

Den traditionella sommarstugan är alltså en tradition långsamt på väg att försvinna, även om pandemin har gett den en brittsommar. Den som har en får passa på att njuta.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.