Häggmark blev triathlonstjärna direkt: ”Målet är att leva på sporten”

Vissa viger sitt liv för att nå toppen i sin idrott. De flesta lyckas aldrig hela vägen.

Fredrik Häggmark från Västra Ämtervik började träna triathlon 2018. Bara ett år senare slutade han på en sensationell tredjeplats i sin första Ironman.

Nästa helg är det dags igen. FB har träffat konditionsfenomenet, som berättar om den makalösa utvecklingen, att vara sin egen tränare och varför han ser fram emot att ta ut sig.

Simma 3,86 kilometer, cykla 180,2 kilometer och springa 4,2 mil. Allt i en följd. Så ser förutsättningarna ut i extremloppet Ironman.

Om en dryg vecka ska Fredrik Häggmark genomföra sin tredje Ironman och försöka slå sin exceptionella tid, 08:45:38 från Kalmar 2019.

Men först backar vi bandet ytterligare ett år, för att ta reda på hur det egentligen gick till när den då 26-årige Fredrik Häggmark bestämde sig för att börja med triathlon.

– Jag hade ingen som helst relation till sporten, mer än att jag hade hört talats om Ironman. Men jag tänkte som alla andra, att det lät extremt och förstod inte hur någon kunde hålla på med det över huvud taget.

Han har ända sedan barnsben gillat att springa och cykla.

– Jag har alltid varit duktig på just uthållighet. Som barn provade jag olika sporter men jag tyckte att det var roligare att träna och styra allt själv, jag kunde sticka i väg på långa cykelturer eller löpning.

En svensk klassiker

2017 började han och en kompis prata på att göra ”en svensk klassiker”. Idrottsutmaningen, som i mångt och mycket är som triathlon, blev startskottet och vägen in i sporten för Häggmark.

– Innan det tränade jag inte så mycket. Det var först när vi bestämde oss för att genomföra klassikern som jag började träna målmedvetet. Löpning hade jag hållit på med mycket så det var inget nytt, men simningen var helt ny så jag fick lära mig att crawla från grunden.

Efter det gick allt väldigt fort.

– Sommaren 2018, då hade jag blivit bättre på att simma, och kände mig sugen på att testa en triathlon-tävling. Det blev en lokal och lite kortare sådan i Östmark, lite senare i Karlstad (olympisk distans). I juni 2019 körde jag en halv Ironman i Vansbro där jag slutade trea.

Det gav blodad tand.

– Då kände jag att det var något som passade mig och jag började tänka att det vore häftigt att köra en hel Ironman någon gång. Så jag anmälde mig till Kalmar 2019.

Väl där sprang inte Fredrik Häggmark bara i mål - hans tid 08:45:38 var den tredje snabbaste i sin klass.

– Jag trodde absolut inte att det skulle gå så bra, det kom som en chock. Först hade jag som mål att klara en Ironman. Under tio timmar var ett drömresultat, men det blev under nio på första försöket.

”De trodde inte på mig”

Motståndarna undrade förstås vem detta var, som från ingenstans mätte sig med de bästa.

– Många frågade vad jag hade hållit på med tidigare, som kunde få en så bra tid direkt. Då sa jag som det var, att jag började träna ordentligt 2018. Det trodde de inte på, skrattar han.

Det resultatet innebar att han kvalificerade sig för Ironman i Hawaii bara ett par månader senare. Totaltiden där stannade på nio timmar och 43 minuter.

Förra året ställdes Ironman och många andra triathlon-tävlingar in på grund av pandemin.

Men snart så, nästa helg, får äntligen Fredrik Häggmark köra slut på sig igen. För det är så han ser på det, både inför träning och tävling. Som triatlet måste man nästan gilla att ta ut sig rejält.

– Jag har alltid gillat det, dels att träna och att utmana mig själv. Jag ser fram emot ett cykelpass på fem-sex timmar, eller ett långt löppass med hårda intervaller. Det är kul att träna och göra det mycket. Sedan är det en stor skillnad inom triathlon. Jag har tre sporter så det finns något att träna på hela tiden.

Det är ingen tvekan om vilken gren han har kämpat mest med.

– Simning är den svagaste fortfarande eftersom jag började först 2018 med det. Löpningen är den mest naturliga, det har jag hållit på med sedan jag var liten, även om cyklingen har kommit ikapp är jag nog något starkare på att springa. Det är också den grenen som kommer sist på triathlon, så det är en skön känsla för då vet jag att jag kan ta in på dem framför.

Har ingen tränare

Fredrik Häggmarks raketsnabba utveckling sticker ut. Men det är inte det enda.

När en tränare skulle väljas, då valde han sig själv.

– Det är ovanligt, och det blir känsligt ifall det inte går åt rätt håll - då har man bara sig själv att skylla. Samtidigt är det väldigt kul om man får en utveckling, och jag gillar att lägga upp ett eget träningsschema. Jag vill göra det själv.

Risken med att vara sin egen tränare är disciplinen, att man blir bekväm. Den fällan har inte Fredrik trillat i.

– Det är snarare tvärtom för mig, att jag pressar mig lite för hårt. Det är nästan så att jag behöver hjälp utifrån att bromsa lite.

Han har ständigt koll på sina värden.

– Man måste få rätt balans och lära känna sin kropp, så man tränar så mycket som kroppen klarar av. Samtidigt ska man få återhämtning, äta nog med mat och även sova tillräckligt mycket. Det tar lång tid att lära känna av alla dessa tecken i sin kropp.

Han fortsätter:

– Varje natt mäter jag min vilopuls för att den inte ska gå för högt, vilket den gör om jag kört för hårt en period. Om så är fallet bör man ta det lugnt ett tag.

Fredrik Häggmark har även utvecklat sina träningar sedan han började satsa för några år sedan.

– Jag tränar mycket mer nu, ungefär dubbelt så mycket som 2018. Därför är jag mycket bättre i dag och jag ser fortfarande en utveckling, även mot förra året. Det har varit en utveckling varje år och det är ju det man vill se så länge som möjligt.

Tränar 20-25 timmar i veckan

Hur ser då en vanlig träningsvecka ut för en elitsatsande triatlet? Fredrik Häggmark redogör hur han har lagt upp sitt schema.

– Runt 20-25 timmar i träningstid. Jag simmar fem dagar i veckan. Problemet är att det inte finns något badhus i Sunne så jag måste åka till Arvika eller Torsby, alternativt simma utomhus nu på sommaren. Cyklingen tar mycket tid, det är långa pass som på senare tid varit mellan fyra-sex timmar. Sedan försöker jag springa runt sju-åtta mil. Så det blir oftast i snitt två-tre pass per dag.

Nu är fullt fokus på den pågående säsongen, som varit efterlängtad efter ett 2020 som kantades av pandemi och därför få tävlingar.

Det ”nya” livet för Häggmark i Västra Ämtervik, som elitsatsande triatlet, har varit en omställning som gått bra. Men det är inte helt enkelt att få allt att gå ihop.

– Jag har tagit tjänstledigt sedan första juni för att kunna träna mer, och även studera. Att ligga borta på jobb måndag till torsdag och samtidigt elitsatsa, blir för tufft för kroppen. Nu funkar det.

Fredrik Häggmark började med triathlon som 26-åring, vilket får ses som ganska sent.

Kan du ångra att du inte började tidigare?

– Ja, det har jag funderat på. Samtidigt är just Ironman och triathlon tre sporter. En så lång tävling kräver enormt mycket träningstid. Om jag hade gjort det redan som tonåring skulle jag ha behövt offra så mycket med kompisar och den delen. Nu, i det stadiet jag befinner mig i, är det lättare.

”Siktar på topp tre”

Ironman i Tallinn den 7-8 augusti är nästa stora mål för Häggmark, följt av SM i långdistans i Borås fem veckor senare.

Målsättningen i Estland är glasklar.

– Topp tre. Det är svårt att veta hur starka alla är, det är många duktiga tyskar och spanjorer som jag inte har koll på, men jag satsar på en medaljplats. Vi får se hur långt det räcker.

Han har redan nått sanslöst långt på kort tid. Men nöjd? Inte på långa vägar.

– Målet är att bli så pass duktig att jag kan leva på sporten, sedan i förlängningen se hur bra jag kan bli, säger Fredrik Häggmark.