Att man planerade att bygga världens första klimatneutrala cementfabrik spelade ingen roll. Den 6 juli kom chockbeskedet att mark- och miljööverdomstolen gör tummen ner för fortsatt kalkbrytning i Slite på Gotland.
Domen är inget annat än en näringspolitisk praktskandal som allvarligt riskerar att kasta Sverige in i en lågkonjunktur och för lång tid framåt stoppa mycket av vår industriella utveckling. Att utslaget inte fått den uppmärksamhet den förtjänar är också märkligt, men det beror väl på politiker och journalister som – särskilt i semestertider – inte riktigt förstått vidden.
För detta är en stöt rätt in i hjärtat av Industrisverige och all den välståndsuppbyggnad som följer med det. Cementas fabrik i Slite på Gotland står för 75 procent av vår produktion av cement och kan inte ersättas. Utan kalkbrytning ingen cement och utan cement kommer hela byggbranschen att tvärbromsa.
Branschorganisationen Byggföretagen varnar för att 280 000 jobb är i fara, och för hela Sverige hotas hundratusentals arbetstillfällen. Fackföreningen Byggnads säger att det här kan bli en kris som är mycket värre än den på 1990-talet. Gruvjätten LKAB, en av Cementas största kunder och som behöver betong i sina gruvgångar och schakt, riskerar ett produktionsbortfall på så mycket som 80 procent. För dem berörs runt 5 000 anställda och i hela Nordkalotten bidrar man till sysselsättning för 20 000 personer.
Beslutet från mark- och miljööverdomstolen kom också i elfte timmen, trots att processen varit oerhört lång. Det nuvarande tillståndet för kalkbrytning är från 2010 och löper ut den 31 oktober i år. Med en uppsägningstid på tre månader så kan därför stora varsel komma redan i augusti. Detta är helt enkelt otillständigt och rättsosäkert och ytterligare en signal till företag både här och utomlands att det blir svårt att satsa och investera i Sverige.
Regeringen är som vanligt tafatt och står handfallen inför utslaget. Näringsminister Ibrahim Baylan (S) verkar inte riktigt veta vad han skall göra och har nu kallats till riksdagen för att stå till svars. Socialdemokraterna, som ju egentligen med kraft borde stå bakom fortsatt cementproduktion, är dock bakbundna av regeringssamarbetet med Miljöpartiet, där man säkert nu jublar över hur miljölagstiftningen stoppar svensk industriproduktion.
Fast även den mest inbitne miljöpartist borde besinna sig. För hur skall man kunna bygga alla vindkraftverk och höghastighetståg utan att tillgång till betong? Järnvägsprojektet Västlänken i Göteborg riskerar redan att trycka på pausknappen. Och allt nödvändigt bostadsbyggande som de rödgröna pratar om blir ju inte av utan byggmaterial. Att använda trä istället går bara på marginalen, men miljöpartisanerna är också mot skogsbruk.
Kalk har brutits på Gotland i över hundra år, och vill vi behålla vårt välstånd måste det få fortsätta brytas. Ett snart regeringsingripande är absolut nödvändigt. Att vänta in Cementas överklagande till Högsta domstolen räcker inte. Det är uppenbart att lagstiftningen måste göras om, och det snabbt. Under tiden kan man trygga kalkbrytningen med en särskild förordning.