Åkerman: Ingen bör heja på ett knäfallande landslag

Publicerad:
Men kopplingen till BLM går inte att förneka, och det är en mycket mer extrem rörelse än namnet antyder, skriver Daniel Åkerman. Foto: Nelson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Men tyvärr solkas glädjen av att spelarna inför matchen väljer att ta del av en politisk manifestation som få nog egentligen står bakom, skriver Daniel Åkerman.

När det svenska damlandslaget i fotboll väljer att knäböja inför sina matcher lierar de sig oavsiktligt med en rörelse som är betydligt mer extrem än spelarna förmodligen inser. Att gesten blivit så pass normaliserad visar hur enkelt det är att dölja radikala åsikter bakom vedertagna plattityder.

Det finns många skäl för svenska folket att vara stolta över årets OS-trupp. Inte minst den storslagna segern i öppningsmatchen, vilket var första gången på 44 matcher som något lag vann över USA. Men tyvärr solkas glädjen av att spelarna inför matchen väljer att ta del av en politisk manifestation som få nog egentligen står bakom.

Att knäfalla inför sportevenemang är ett relativt nytt fenomen med ursprung i USA. Där har det en något komplicerad historia, men i Sverige är det i princip helt förknippat med Black Lives Matter-rörelsen, BLM. Det var i samband med demonstrationerna förra sommaren som knäböjandet först började förekomma i vårt land. Mest uppmärksammat då en kvinnlig polis föll på knä, hållandes ett BLM-plakat, inför en aggressiv folkmassa under en demonstration i Stockholm.

Gestens koppling till BLM bör heller inte vara okänd för damlandslaget. Eftersom det redan under EM-kvalspelet i slutet av förra sommaren knäböjde, och det med explicit koppling till BLM-demonstrationerna (Expressen 17/7 2020).

Ändå motiverar årets lag, som med få undantag består av samma spelare, ställningstagandet denna gång med att gesten enbart är en allmän symbol för mänskliga rättigheter och mot rasism (DN 19/7). Men kopplingen till BLM går inte att förneka, och det är en mycket mer extrem rörelse än namnet antyder.

Trots att namnet, vilket ungefär kan översättas till ”svarta liv har värde”, är något som alla kan ställa sig bakom, är den organiserade rörelsen i själva verket vänsterextrem. Grundarna har varit mycket öppna, till exempel i en intervju på Youtube-kanalen Real News Network, med att de är marxister och att rörelsen syftar till organiserad kamp.

På en numera nedtagen flik på rörelsens hemsida stod att dess målsättningar bland annat var att nedmontera den ”västerländska” kärnfamiljen och ersätta denna med storfamiljer och ”byar”. Samt att den betraktar alla svarta personer i hela världen som del av en ”global svart familj”.

Extremismen tycks heller inte ha minskat i närtid. Mitt under brinnande demonstrationer för demokrati på Kuba uttryckte BLM-rörelsens officiella kanaler istället stöd för kommunistregimen. I ett inlägg på Instagram (14/7) fördömde den USA:s sanktioner mot Kuba, och hyllade regimen för dess stöd till den afroamerikanska marxistiska terroristen Assata Shakur, liksom de marxistiska gerillarörelserna i bland annat Angola, Moçambique och Guinea-Bissau.

BLM är långt ifrån en allmän medborgarrättsrörelse som i Martin Luther Kings anda grundas på vår gemensamma mänsklighet. Tvärtom är den en söndrande och revolutionär gruppering. Men eftersom den säger sig kämpa mot rasism förbises detta av alltför många. Inklusive det svenska damlandslaget.

Daniel Åkerman

Svenska Nyhetsbyrån

Artikeltaggar

AngolaBlack Lives MatterExtremismFotbolls-EMGuinea-BissauIdentitetspolitikInstagramKommunismKubaMartin Luther KingMoçambiqueOSSigneratUSA

Läs vidare