Du väljer vem du vill vara

Ledare
PUBLICERAD:
Förhoppningsvis hade den här fotografen kastat kameran om barnet hade hamnat under vattenytan.
Foto: Martin Meissner
Det är ingen slump att den gyllene regeln återfinns i någon form i alla världsreligioner. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad, kan verka som en självklarhet. Men regeln hade inte formulerats, om det inte var för att vi människor ofta misslyckas på den punkten.

Nyligen var ett barn nära att drunkna vid en badplats i Borås. Räddningsarbetet stördes dock av att andra badgäster inte flyttade på sig, utan i stället stod i vägen för att kunna fotografera och filma. Barnet hade hittats medvetslöst vid strandkanten, men vårdutbildade personer som fanns på plats lyckades få i gång barnets hjärta. Undersköterskan Josefin Svensson berättar för SVT (22/7) att "det samlades så mycket folk som skulle ta kort och filma..."

När ambulanshelikoptern kom för att hämta barnet, var det badgäster som inte ville flytta på sig. Fredrik Lovén på räddningstjänsten beskriver hur människor reagerade med passivitet, och i något fall även aggressivitet. Barnet vårdades för allvarliga skador men har nu fått lämna sjukhuset.

2018 inträffade en liknande händelse på en badplats utanför Degerfors. Den gången dog en pojke. Polisinspektören Johan Spånbo skrev då ett uppmärksammat inlägg på Facebook (2/6 -18) där han kritiserade de som stod i vägen för räddningsinsatsen så att de skulle kunna fotografera, filma och även lyfta upp sina barn "för att de skulle se bättre". Till de som fotograferat ställde han retoriskt frågan: "Vad skall du med bilderna till? Familjealbumet?".

Det har under de senaste åren även återkommande uppmärksammats hur räddningstjänsten får svårt att komma fram till badplatser, på grund av felparkerade bilar. "Man blir mållös och förbannad när det inträffar", berättade William Lagerwall, dykledare räddningstjänsten i Mälardalen, för SVT (16/7 -20). När det handlar om drunkningsolyckor är varje minut livsviktig.

Att ställa bilen dåligt är förhoppningsvis ren aningslöshet. Men att stå och filma ett barn som kämpar för sitt liv, är så lågt att det är svårt att finna ord. Narkissos (Narcissus) speglar sig inte längre i vattnet, utan låter världen spegla sig i hans mobilkamera så att han sedan kan få uppmärksamhet i sociala medier. Självförhärligandet är dock i grunden det samma.

Ett samhälle där ingenting är heligt är dömt att gå under. Om ett barns liv inte är viktigare än att vi ska kunna tillfredsställa vårt ego, då är vi illa ute.

En långt mindre allvarlig nyhetsnotis, men ändå talande för vår samtid, kom i dagarna från Kårböle i Ljusdal. Där finns ett fornminne i form av en försvarsanläggning som var i bruk fram till 1679. Den ligger intill riksvägen och i anslutning till en rastplats. För SVT (23/7) berättar Stellan Fagrell, ordförande i Kårböle byalag, att det blivit ett problem att människor går in på området för att uträtta sina behov. Konsekvensen blir att människor som kommer i avsikt att besöka fornminnet, måste kliva över toapapper som ligger i gräset.

Det som för många människor är en plats av historiskt intresse, är för andra bara en skogsdunge där man sätta sig och tömma tarmen. Det som saknas är alltså förmågan att förstå hur ens egna handlingar, negativt påverkar ens medmänniskor.

Bristande hänsyn eroderar tilliten mellan människor och leder i förlängningen till ett allas krig mot alla. När tillräckligt många struntar i att visa omtanke, kommer andra till slut tänka att de inte heller behöver göra det. Därför har vi alla ett ansvar för att upprätthålla goda dygder.

Det är i de dagliga mötena och de dagliga handlingarna, som vi aktivt väljer vilket slags människa vi vill vara. Vill vi vara en av de som är med och räddar någons liv, eller vill vi stå där på badbryggan med mobilen i handen?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.