Per Persson: ”Helt okej att vara folklig”

Ikväll (fredag 23 juli) spelar Per Persson med sitt ”nya Pack” på Kullens gård i Väse. Han beskriver själv hur svårt det är att låta bli att spela live och han ser fram emot att möta publiken på ”konsertladan i skogen”.

När NWT når Per på telefon under veckan sitter han i sitt hem i Bollnäs och håller precis på att stränga om sin gitarr. Han har en svart Yamaha Jumbo, en gitarrmodell som inte produceras längre, och berättar att både Dregen och Claes Yngström (Sky High) har berömt gitarrens klang.

– Den har dessutom varit med ett tag nu och blivit härligt sliten, säger Per.

Den kostade bara några tusenlappar när det begav sig, men den låter betydligt bättre än så, tillägger han.

Perssons nya pack

Efter att Perssons Pack gjorde sin avslutningskonsert på Nalen i Stockholm 2014 började Per turnera solo. Men suget efter ett band blev för stort och genom detta bildades det ”nya Packet” som består av både nya och gamla medlemmar.

– Jag har alltid gillat att spela akustiska instrument men att dra upp volymen så högt som möjligt. Det blir en motpol däremellan som jag tycker är frän, säger han och berättar att han gärna spelar starkt även nu i Väse.

Att ha ett band är inte alltid så enkelt men Per säger att han slipper de tråkiga bitarna med det nya bandet.

– Martin Tronsson, som spelar bas i bandet, sköter all logistik och ser till att alla är på samma plats vid samma tillfälle. Det är nåt med basister, de brukar vara de mest ordningsamma, skrockar Per.

Samtalet faller in på det gångna året och hur många i Pers närhet drabbats hårt av restriktionerna inom kultursektorn.

– Tänk dig bara de som hyr ut turnébussar! Helt plötsligt står man där med femton bussar och bara, vad gör vi nu? säger han och berättar fler historier om hur han själv hanterat pandemin.

– Jag försökte mig på det där med livesändningar, att ha konserter över nätet, men det var för jäkla tråkigt, säger han med glädje i rösten.

– Det blev inte mer än tre-fyra livesändningar. Jag tyckte allt blev så märkligt när man bara hade kameror att förhålla sig till, ingen kontakt med någon, det är otroligt skönt att läget lättat upp en aning nu, fortsätter han.

Värmlandsminnen

När det kommer till Pers relation till Värmland finns det många minnen. Han har varit del av Göran Samuelssons Packmopedsturné vid flera tillfällen och minns året då Pernilla Andersson var med och hur hon ständigt körde vilse mellan spelningarna.

– Hon körde efter GPS men den fungerade inte eftersom den var anpassad efter att åka bil. En moped går ju avsevärt mycket långsammare och det var därför det blev knas, skrattar Per.

Han minns turnéerna som extremt roliga, förutom ett år då det i princip regnade varje dag.

– Det var lite knäckande att köra flera mil på moped då, erkänner han.

När jag frågar vidare om hur han ser på Värmland säger han att han upplever folk från Värmland som stolta över sin härkomst.

– Värmland är som Sveriges Texas, det är stort och folk är överlag jordnära, skrattar han.

Låtskrivande

Per har en låtskatt som få kan skryta med och när vi talar om låtskrivande kommer vi bland annat in på låten Stenad i Stockholm. Idén föddes när han satt på ett hotell i Stockholm och hörde bråk utanför på natten.

– När jag morgonen efter gick ut på gatan såg jag att det var fullt av tablettkartor överallt, jag fick googla i FASS för att förstå vad allt var. Någon hade haft riktig fest där, skrattar han.

Vi talar vidare om att skriva låtar för andra men Per säger att det inte blir så mycket av det nuförtiden. Han är dock oerhört stolt över att hans låt Hanna kommer hem har legat på Svensktoppen.

– Det är helt okej att vara folklig, säger han.

En låt han är extra nöjd med är Bortom månen och mars från skivan Öster om Heden. Per säger att låten passar ”som handen i handsken” och att Totta Näslund frågade om han fick spela in den när han hörde den.

– Det fick han gärna, Totta hade hjälpt mig en gång när jag var vilse i Göteborg. Han såg att jag behövde hjälp och plockade upp mig i sin stora vita Buick, minns Per.

Många minnen tas upp under vårt samtal och Per berättar så att man kan se allt framför sig. En av de märkligaste händelserna var när han fick ett anonymt paket med en grön Bloomington-jacka skickat till sig. Det visade sig senare att det var Dregen och en av Pers bandmedlemmar som hade fått dåligt samvete efter att ha snott Pers sånganläggning och beslutat att kompensera honom. Jackan var en exakt replika av de jackor som roddarna på the Clash-turnén 1980 hade burit.

Per kommer också in på hur mycket man glömmer över tid.

– Ibland frågar folk varför vi inte spelar vissa låtar och då försöker jag sätta mig ner och minnas hur de går, sen blir jag förvånad över hur många ackord jag har missat. Tänk att jag kunde så många konstiga ackord förr, skrattar han.

– Norpan (Eriksson) fick visa mig en låt en gång som jag inte kunde komma ihåg. När jag frågade hur det kom sig att han kunde den sa han att Lars Winnerbäck (som Norpan också spelar med) alltid spelade den när han ställde ljudet innan konserter.

Under sommaren ska Per och ”packet” spela runt om i landet och det blir upp mot 30 spelningar.

– Även om ingen riktigt verkar förstå reglerna över vad som är tillåtet eller inte så tycker jag att det är skitkul att vara igång och spela igen, säger han och hälsar alla välkomna till kvällens konsert i Väse.