Hoppa till huvudinnehållet

Jönssonligan formar politiken

Publicerad:
Vi kan inte forma svensk kriminalpolitik efter Vanheden, Sickan och Dynamit-Harry.
Vi kan inte forma svensk kriminalpolitik efter Vanheden, Sickan och Dynamit-Harry. Foto: Tomas Oneborg/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Det behövs fler fängelseplatser och då måste man även överväga okonventionella lösningar. Den som väl är inlåst ska också veta att straffet förlängs vid rymning.

Gisslandramat på Hällbyanstalten i Eskilstuna slutade lyckligtvis väl. De två kriminalvårdare som togs som gisslan släpptes och var fysiskt oskadda. De båda gisslantagarna – bägge dömda för mord – krävde från början att få en helikopter och hade alltså för avsikt att rymma.

Nu kan de förmodligen räkna med åtal och straff för människorov, men däremot kommer inte rymningsförsöket att ge någon påföljd. Att rymma från svenska fängelser är lagligt. Det enda som möjligtvis kan hända när någon rymmer är att den villkorliga frigivningen skjuts upp, samt att den intagne kan förflyttas till ett fängelse med högre säkerhetsklass.

Detta är naturligtvis helt uppåt väggarna. Oppositionen har gång på gång krävt att rymningar ska kriminaliseras, men regeringen är som vanligt saktfärdig.

Man kan misstänka att det i bakgrunden finns en romantisering av fängelsekunder. Att det så att säga inte är mer än rättvist att en fånge kan såga bort gallren med en fil och sedan klättra ut på lakan hopknutna till ett rep. Kanske ser man framför sig en Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson, en förvisso kriminell men ändå ganska harmlös figur.

Men figurerna i Jönssonligan har väldigt lite gemensamt med vår tids grova brottslingar. Naiviteten som präglar svensk kriminalpolitik måste få ett slut.

En annan ohållbar aspekt av svensk kriminalvård är det faktum att svenska häkten och anstalter är fullbelagda. Detta fick kriminalvården att i höstas gå upp i stabsläge. Överfyllda fängelser gör det svårare att upprätthålla ordning och gör personalens arbete mer utsatt. Det är svårt att rekrytera och behålla anställda, vilket gör att nästan var tredje person som jobbar på landets häkten och fängelser är en outbildad vikarie.

I höstas rapporterade SVT (12/9 -20) att tusentals dömda går fria i väntan på att avtjäna sitt straff. Då hade gränsen för hur lång tid det får ta innan straffet börjar avtjänas höjts, från 50 dagar till 100 dagar.

För att åtgärda bristen på fängelseplatser har flera riksdagspartier föreslagit att fler dömda borde kunna avtjäna sitt straff utomlands, exempelvis genom att hyra anstaltsplatser i andra EU-länder. Kristdemokraterna har gått ännu längre och föreslagit att Sverige tar av biståndsbudgeten för att bygga fängelser utomlands, dit utländska medborgare som döms i Sverige ska kunna skickas.

Ebba Busch konstaterade i Sveriges Radio (7/9 -20) att "svenska fängelser är i princip fulla i dag. En anledning är att nästan 30 procent av fångarna är utländska medborgare, som borde avtjäna straffen i sina hemländer."

Kriminalvården jobbar just nu för att öka antalet tillgängliga platser. Bland annat ska det byggas nya anstalter i Trelleborg och Kalmar. Men det kommer att dröja flera år innan platsbristen är avhjälpt.

Det finns tyvärr ingen anledning att tro att behovet av fängelseplatser framöver kommer att minska, snarare tvärtom.

Artikeltaggar

FängelseHäkteKriminalpolitikKriminalvårdenLedare