Walkover i jordbrukspolitiken

Ledare
PUBLICERAD:
Det är som en tanke att Sverige på denna jordglob är grönt.
Foto: JESSICA GOW / TT
Alla som tittat på Sverige på en Europakarta har nog slagits av hur stort vårt land är till ytan. Med tanke på att det mesta är landsbygd skulle nog många européer bli förvånade om de fick veta att detta stora land inte har någon landsbygds- eller jordbruksminister.

När Stefan Löfven nyligen ombildade sin regering tog han bort posten som landsbygdsminister. Frågorna ska nu i stället hanteras av Ibrahim Baylan (S), som redan är näringsminister. Detta fick många, bland andra Lantbrukarnas riksförbund, att uttrycka oro. Kritiken handlade om att Sveriges behov av en jordbruksminister är större än på länge.

Under sommaren och hösten väntar ett intensivt arbete på EU-nivå, där spelreglerna för jord- och skogsbruk sätts för lång tid framåt. De gröna näringarna förtjänar att Sverige representeras av en minister med särskilt ansvar och fokus på landsbygdsfrågorna.

Oavsett hur duktig Baylan än må vara är det inte rimligt att förvänta sig att han ensam ska hinna med jord- och skogsbruket samtidigt som han sköter sysslan som näringsminister. Baylan kan knappast sköta jordbruksfrågorna på fritiden.

Kritikerna verkar tyvärr ha fått sina farhågor bekräftade snabbare än de kunnat ana. När EU:s jordbruksministrar på måndagen 18/7 samlades till möte i Bryssel stod Sverige utan ministerrepresentant. I stället närvarade EU-ambassadören. Att sända en ambassadör istället för en minister är, som Emma Wiesner (C) uttryckte saken, ”inte optimalt”.

Och nog är det en tydlig signal att de europeiska jordbruksministrarna inte har någon svensk motsvarighet att tala med under överläggningarna. Mötet handlade bland annat om djurvälfärd och ekologiskt jordbruk. Ibrahim Baylan försvarar sin frånvaro med att mötet var nedprioriterat av regeringen sedan tidigare. Men just där ligger nog problemet.

Stefan Löfvens regeringar har återkommande nedprioriterat jorden och skogen. Redan under första ministären lades landsbygdsdepartementet ned. Frågorna delades upp mellan näringsdepartementet och miljödepartementet. Därför borde vi inte vara förvånade när svenska intressen inte har försvarats särskilt väl i Bryssel, till exempel när det gäller skogsbrukets villkor.

Men Stefan Löfven var inte är den förste svenske politiker som nedprioriterade jordbruksfrågorna. När Leif Pagrotsky (S) var näringsminister i början av 2000-talet fick han kritik för ett uttalande om att jordbruket var en näring på väg att avvecklas. Synen på jordbruket som något som ska fasas ut och rationaliseras bort har omfamnats av många svenska politiker.

Nästa regering borde bryta med den tveksamma traditionen. Kanske genom att nybilda ett jordbruksdepartement. Mat på bordet är inte vilken näring som helst, och inte heller bara en miljöfråga. Jordbruket är livsviktigt och något alla stater måste ta på allvar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.