Utställningen Allt är bra av Ulrika Sparre pågår sedan i maj på Kristinehamns konstmuséum. Nu har ett av ljudverken som utställningen består av blivit föremål för kontrovers. Flera klagomål över hög volym har inkommit och ansvariga på muséet har valt att sänka volymen. – Det här är censur, säger konstnären.
Det var efter klagomål från grannar som muséet kontaktade konstnären Ulrika Sparre angående hennes verk Jag är störst. Ljudverket består av en ljudslinga på två minuter som spelas upp tre gånger om dagen och volymen på detta har alltså stört omgivningen. I den inledande dialogen med kulturchefen Maria Lobell diskuterades hur det skulle kunna lösas och bland annat möjligheten att minska antalet utrop togs upp.
– Jag var redo att kompromissa och kunde tänka mig att ta bort det tidigaste utropet som är vid 11-tiden. Efter det tog muséet saken i egna händer och de sänkte helt enkelt volymen till knappt hörbar nivå. Detta märkte jag först när jag själv kom till platsen, säger Ulrika.
Konstens roll
– Jag förstår inte hur muséet kan ha agerat på det här sättet. Konstmuséets roll ska väl vara att stå upp för konsten men nu väljer man istället att helt ignorera det jag som konstnär vill åstadkomma. Jag tycker det är fegt att de inte öppnar upp för debatt i det här läget och bjuder in de som klagat till diskussion, säger Ulrika.
Hon berättar vidare att ljudverket är menat att spelas högt just för att det ska ta plats i det offentliga rummet.
– Att sänka volymen blir en typ av censur. Hur skulle man gjort om det var en tavla det handlade om? Skulle man vänt den mot väggen om någon blev stött av den? Konst ska få provocera, det är en del av syftet med vissa verk. Samtidskonsten är en röst som ska leda till nya tankar och idéer och väljer man att ta bort den konst som är obekväm stryper man en möjlighet till att inleda nya samtal, säger Ulrika.
Kulturchef svarar
Kristinehamns kulturchef Maria Lobell är ansvarig för beslutet och säger via e-post att det var ett ”felaktigt beslut” att sänka volymen utan att höra av sig till Ulrika. Hon skriver också att de från muséets håll är ”måna om att tillgängliggöra ljudverket genom hela utställningsperioden” och har nu kommit fram till kompromissen att spela upp ett utrop per dag, klockan 12, med full volym. På detta sätt hoppas man att tillmötesgå både de boende i närområdet och konstnären.
Ett beslut ur censur
Kompromissen att spela upp utropen en gång per dag säger Ulrika Sparre inte är något de har kommit överens om.
– Det enda vi hade kommit överens om var att ta bort ett av utropen. Jag hade uttryckligen sagt att jag inte ville att volymen skulle sänkas, säger Ulrika.
– När jag sedan märkte vad de hade gjort sa jag att de kunde stänga ner konstverket helt, och i reaktion till det gick muséet med på att ha kvar ett utrop per dag på full volym. Det beslutet kom alltså ur en censur, säger Ulrika, som också är skeptisk till att verket verkligen har återställts till full volym då hon inte varit på plats själv än och kunnat kontrollera det.
– Det som är mest anmärkningsvärt i den här historien är hur Maria Lobell och muséet agerar. Inte en enda gång har man tagit konstens och konstnärens parti utan det har endast varit tal om att tillmötesgå grannarnas krav. För mig handlar det här om yttrandefrihet, fortsätter Ulrika.
Lyssna på Jag är störst i sin helhet här
Tidigare kontroverser
Ironiskt nog handlar utställningen Allt är bra om ett samhällsklimat fyllt av rädsla och polarisering och Ulrika tycker det är lite komiskt att situationen har utvecklats på det här sättet. Verket Jag är störst beskrivs som ett naivt försök till att uppmärksamma den individualism, eller jag-dyrkande, som råder i samhället där det enda som spelar roll är du själv.
Utropen i sig liknar de böneutrop som är vanligt förekommande i muslimska länder vilket skapat debatt sedan verket först visades 2007. Ulrika berättar att man då mest fällde kommentarer om oron kring hur troende muslimer skulle reagera eftersom det inte var långt efter Lars Vilks kontroversiella teckningar. På senare år har debatten skiftat och 2018 blev konstverket kritiserat av bland annat Sverigedemokraterna i samband med Ulrikas utställning i Skellefteå, där det användes för politiska syften i samband med det då stundande valet.
– Jag antar att det visar på tecken i tiden. Olika grupper använder konsten för att få fram sina egna intressen. Verket handlar inte om någon speciell religion utan snarare om hur vi hanterar stora livsfrågor i ett samhälle där religionen har bytts ut mot kapitalism, svarar Ulrika när jag frågar hur hon ser på kritiken.
Utställningen pågår till den tolfte september på Kristinehamns konstmuséum samt på några utvalda platser i Kristinehamn. Den elfte september ska Ulrika Sparre medverka i ett samtal om konst och demokrati i Björneborgs Folkets Hus utanför Degerfors. Hon hoppas då att en diskussion om det inträffade kan tas upp och utvecklas.