Demokratiskt vägskäl på Månsberget

Debatt
PUBLICERAD:
Ingen jag mött anser att vi behöver ett externt köpcentrum till, skriver Peter Sörensen.
Foto: Jon Olav, Nesvold
Det ganska oansenliga och undanskymda lilla skogsområdet, med sina dokumenterat stora inslag av nyckelbiotopklassad 200-årig gammelskog, ligger nästan symboliskt inklämt mellan de stora externa och bilberoende köpcentrumen, skriver Peter Sörensen.

Jag vet inte hur det är för dig, men mitt huvud är i dessa dagar fullt av tankar kring miljö och hållbarhet. Det är tankar om den svenska skogen, planeten, klimatförändringar, konsumtion, biologisk mångfald och ekocidlagar. Och jag måste tillstå att jag är allvarligt oroad.

Medan allt fler signaler tycks tyda på att utvecklingen för klimatet och miljön går i fel riktning – fortare än vi tidigare förespått – så tycks våra makthavares motåtgärder mest handla om att rabbla gröna floskler. Medan de i praktiken fortsätter på den väg som skapat problemen.

Här i Karlstad är Månsberget ett rykande aktuellt exempel på just det. Det ganska oansenliga och undanskymda lilla skogsområdet, med sina dokumenterat stora inslag av nyckelbiotopklassad 200-årig gammelskog, ligger nästan symboliskt inklämt mellan de stora externa och bilberoende köpcentrumen vid Bergvik och Biltema. Med trafiken på infartsvägen och motorvägen susande tätt inpå.

På få ställen är bilden av vad som står på spel så tydlig som just här på Månsberget, tänker jag. I den ena ringhörnan kulturmiljön, naturen, skogen och den biologiska mångfalden. I den andra den konsumtionsinriktade samhällsmodell som skapat problemen. Givet de fakta som finns på bordet borde valet, kan man tycka, vara enkelt.

När jag lyssnar på vad folk på gatan tycker om saken, så råder det inget som helst tvivel om saken. Ingen jag mött anser att vi behöver ett externt köpcentrum till.

Annat är det dock när det gäller de folkvalda politikerna. Såväl M, L, KD, C och SD har röstat för. Efter att både MP, V och S sagt nej fick SD utslagsrösten i kommunstyrelsen. Och de valde att, som de själva uttryckte det, låta marknaden avgöra saken, och röstade ja.

Vem är denna “marknad” tänker jag? Är det de som bor i närheten? Vi som bor i Karlstad? I kommunen? Gamla, unga, barn? De som ska bo här i framtiden? Eller avser begreppet enkom de som här och nu anser sig kunna hinna tjäna ännu en slant innan våra ekosystem kollapsar helt?

Tidigare i år läste jag om hur unga människor i Frankrike tagit juridiken till hjälp i sin kamp för miljön. Fyra miljöorganisationer, uppbackade av 2,3 miljoner franska medborgare som undertecknat en namninsamling, stämde franska staten för passiv klimatpolitik. Och förvaltningsdomstolen i Paris dem rätt. Det ger hopp.

”Vi är till för Karlstadborna” står det i Karlstad kommuns värdegrund. Som om det behövde skrivas, tänker jag. Kanske är det de själva som behöver påminna sig. Och sett ur det perspektivet kanske det trots allt finns anledning att påminna om det. För om de folkvalda slutar lyssna på vad kommuninvånarna bär i sina hjärtan och istället finns till för någon sorts “marknad”, så har vi ett demokratiskt problem.

Månsbergsfrågan ska såvitt jag förstått det slutligt avgöras av kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Och av de 61 personer i vår kommun som är personligen utsedda av folket. Jag hoppas innerligt att de lyssnar av sina väljare innan de avlägger sina röster.

Skulle de trots allt rösta för en skövling av skogen och för bygget av ännu ett köpcenter, så tror jag att det kommer vara ett historiskt stort misstag som kommer att väcka ett oerhört stort folkligt motstånd och missnöje. Och ännu en sån felnavigering är knappast vad det politiska systemet i vår kommun behöver just nu.

Peter Sörensen

Fullmäktigeledamot för Karlstadpartiet Livskvalitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.