Jag vet inte om ni minns den gamla ljuva tiden när man kunde bete sig som folk utan att det innebar stora risker för liv och lem och hus och hem?
Före klimatkriser och före Corona och Covid-19. Före skjutningar i förortsområden - till och med före såna påträngande krishärdar som Lotta på Liseberg.
Jag hittade en sensationell dagboksanteckning från den tiden.
Det är ett skakande epos om en förlorad värld.
Det var kris i världen, Europa - och Sverige.
Frågan är: kan ni gissa året? Kan ni gissa kriserna?
Så här var det - häng med:
”Kolsnäsparken ligger vid sjön Fryken. Det är Selma Lagerlöf-land och nästan ansträngt vackert.
Bredvid ligger en campingplats. Där ligger norrmän. Kvinnor bär prickigt. Männen bär flaskor.
–Vi dricker hembränt och eeeeelsker Lotta Engberg, säger några. Grilloljan ligger tung över nejden - lukten känns ända till Rottneros.
Lotta och hennes ex-man Anders Engbergs orkesterbuss har redan kommit. LOTTA står det med stora bokstäver. Anders med små. En ritad mus är större än exmakens namn.
20.30. Fluktarna har intagit pool position i sina bilar längst framme. De kommer att se allt hela kvällen. De blir sittande med något ljummet i handskfacket. Och i blicken.
Snart är p-platsen full. Det är mycket Mercedes och Volvo.
Diskot fylls snabbast. Tjejer dansar med tjejer. Några killar syns inte.
Resten av publiken är påtagligt medelålders.
–Ta cigarretten i käften kärring och håll truten, säger en man i vita jeans till en kvinna. Hon skrockar förtjust och gör som han säger. Vår tids Gösta Berling har god hand med kvinnorna.
Lena från Arvika tar på sig sin blus över en svart behå. Hennes väninnor Susanne och Ingalill följer efter.
På stora scenen spelar Lotta Engberg. Dansgolvet är på några sekunder sprängfyllt. Publiken är, till min förvåning som mest varit i Arvikas folkpark, praktiskt taget nykter. Den verkar dessutom alldeles uppenbart inte dansa för att den är löpsk utan snarare för att den verkar gilla just att dansa. Det kan säkert uppfattas som oväntat och perverst av somliga.
Lotta sitter på scenkanten och pratar. En massa barn barn rusar fram och sätter sig bredvid henne och hon sjunger en sång där bland barnen. Hon får en bukett blommor av en flicka. Barnen älskar Lotta. Det är lite italiensk gatufest över att barnen är med föräldrarna på dans.
I restaurangen kan man köpa ”nävgröt med fläsk”. och cappuccino. Dock ej den ursvenska rätten Stor Stark. Öl anses inte höra ihop med dans i folkpark.
–Mannen i mitt liv, sjunger Lotta och gullar med sin exman.
Många i publiken är osannolikt solbrända. Särskilt männen ser ut som om de vill ge hudcancern ett ansikte. Eller tvärtom.
–Jag hade tänkt berätta en snuskig historia men det är mycket barn här, säger Lotta.
Folk dansar oerhört bra. Många par har likadana kläder. De som man kan anta har varit gifta länge är också anmärkningsvärt lika varandra till utseendet.
Ute på parkeringen går livet vidare.
–Töm inte ut di dyre dröppera, säger en parant kvinna till sin väninna. Båda ser ut som rektorer. De fnittrar.
En man instruerar en annan att han ska dricka ur sin kvarting ute i bilen tillsammans med en trea kaffegrädde. Och sen, när han kommer in i parken, ska han dricka en Loranga så löser det upp alkoholen i magen.
Om han inte rad spytt upp allt före det, vill säga.
En man sover vid sin bil som han parkerat på järnvägsrälsen. Det är en en osannolik helgkväll på en fullständigt EG-missanpassad festplats i ett mentalt autonomt Värmland.
Och möjligen kan man tänka att ett landskap som fött Gösta Berling aldrig kommer att kunna bli riktigt anpassat till nån som helst högre statsbildning.”
Slut på dokumentet.
Vilket år?
Det var 1992. Sommaren som Gud glömde.
Vilken kris? Vilken kris i världen, Sverige och Värmland?
Det var den så kallade ”världsdepression” och EG-krisen.
EG, kids, var det som föregick EU. EG kom efter EEC. Same shit - no differens, som vi sa på den tiden. Kärt barn hade många namn. Okärt barn också.
Det var kaos. Då som nu. Inte ens den normupplösande fotbolls-EM-studion i TV4 2021 kan ju skapa en tydlig relief mot den där tiden.
Värmland stod dock kvar.
Då som nu.
Det var i stort sett det enda man kunde vara säker på just då i alla fall; Värmland stod kvar.
I alla fall Sunne, hembränt och Lotta Engberg. Vem som skrev? Ja, det var ju lilla jag. Märk väl hur jag förutspådde Soldoktorns inverkan på Lotta - och Lottas inverkan på Liseberg.
Redan 1992.
Veckans värmlänning
Svennis Erikssons Sommar-program i radio var ju en fint mättad stund med alla världens mest kända människor - halva The Crown var förbanne mig med - och en hel del nya detaljer om den bisarra värld som är världsfotbollen. Mest gripande: när Svennis och David Beckham tog med engelska landslaget till Auschwitz.