Tankar från ett regnigt Fryksdalen

Debatt
PUBLICERAD:
Jag kunde ju hoppas, att detta bara är en mardröm och att jag snart vaknar upp till en begriplig verklighet, skriver Björn Törnvall.
Foto: Hasse Holmberg / TT
Sveriges ojämförligt viktigaste basnäring och inkomstkälla netto, hotas till sin existens, skriver Björn Törnvall.

På ledarsidan i NWT 10/7 finns ett mycket tänkvärt twitter-inlägg signerat Johan Ingerö: "Så den absolut enda skillnaden mellan den nya och den gamla regeringen är att hela landsbygdspolitiken arkiveras i Baylans gud-vet-vad-portfölj".

Dessa föredömligt få ord säger allt, om hur S, MP och C ser på landsbygden. Det öppnar ännu tydligare för dem, som vill ta över centerns kärnväljare, vilka rimligen idag känner sig vilsna och svikna i Annie Lööfs storstadsparti. Det finns säkert också många lika besvikna S-väljare på landet, som inte ser att deras frågor har något värde alls för regeringskoalitionen i Stockholm.

Sveriges ojämförligt viktigaste basnäring och inkomstkälla netto, tillika livsviktiga arbetsgivare på landsbygden, skogsbruket och skogsindustrin, hotas till sin existens av lika okunniga som klåfingriga byråkrater och aktivister i ett EU, som jag definitivt inte vill vara medlem i längre. Vad gör då regeringen åt denna farliga utveckling, inget annat än att slopa det ansvariga departementet och ”arkivera” de för landet livsviktiga, högaktuella lantbruksfrågorna hos Ibrahim Baylan.

Jag kunde ju hoppas, att detta bara är en mardröm och att jag snart vaknar upp till en begriplig verklighet, men icke! Detta är den verklighet vi landsbygdsbor, som SCB definierar till 13 procent av befolkningen eller totalt cirka 1,35 miljoner människor, tvingas leva med i Sverige i dag, till stor del inspirerad och dikterad av den nya klimatreligionens apostlar i städerna, i ansvariga departement och myndigheter.

Skogsbruket, som tillsammans med sina förädlingsindustrier ger allra mest netto till landets försörjning, plus 95 miljarder om året i handelsbalansen, skall tvingas tillbaka till rent 1800-talsmässiga rutiner med direktiv om plockhuggning. Detta tar minst 80 år att genomföra från dagens skogsbruk. Att invänta effekterna av den omställningen, kommer de flesta skogsägare rimligen inte att klara av. Var hittar vi något, som kan kompensera dessa viktiga intäkter under tiden vi skall vänta? Det kommer att vara närmast omöjligt, i stället handlar det om, att montera ned välfärden i Sverige och slopa de omöjliga transfereringarna till utlandet.

Ett av världens bäst utvecklade elsystem, med en god balans mellan väl underhållen kärnkraft och vattenkraft slås nu sönder till oerhörda och i Sverige helt onödiga kostnader, för att satsa på ett väderberoende, ofta icke fungerande sätt, att producera sekunda el med vind och sol när det inte behövs. Denna galenskap har redan negativt påverkat investeringsplaner för ny elberoende industri på vissa håll i södra Sverige och kommer att bli uppenbar för oss alla, när elbristen kommer att koppla bort privatkunderna efter ett rullande schema, till vintern med sträng kyla utan vind.

All service på landsbygden monteras ned, då vi är för få människor som lever här, samtidigt som vi straffas av automatiskt höjda skatter på drivmedel och hotas av att snart behöva köpa svindyra och begränsat effektiva nya elbilar. Någon begagnatmarknad för elbilar lär inte komma att finnas, då batterierna är alldeles för dyra att byta.

Skall det vara så svårt att begripa, att Sverige är ett avlångt land, med stora begränsningar i kollektivtrafiken? Bilen är för många av oss en förutsättning för livet på landet, där vi saknar tunnelbana och spårvagnar. Om floskeln "Hela Sverige skall leva” skall ha någon reell innebörd, måste vi ha rimliga möjligheter att köpa, köra och tanka våra bilar – inte bli straffade och rent av avskaffade av storstadslevande miljöaktivister i Bryssel och Stockholm.

Vad regeringen kommer att göra åt detta framtida skräckscenario, om ens något, är svårt att förutse. Men det är väl kanske också något, som likt landsbygdspolitiken går att gömma undan, hos den mångkunnige Ibrahim Baylan?

Björn Törnvall

Debattör i energi-, jakt- och skogsfrågor

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.