Banden som håller samman Sverige och Norge är många och starka, skriver Hans Wallmark.
De senaste veckorna har en hel del ambassadörer hört av sig för att ställa frågor om de politiska turerna i Sverige. Vad som inte är alldeles lättförklarat för en inhemsk befolkning blir ännu mer obegripligt för utländska sändebud.
Men det är en viktig uppgift för utsända. Att försöka förstå. Lägga pussel av händelser. Och att sedan rapportera hem till den egna huvudstaden.
En annan del av uppdraget är naturligtvis att sprida en god bild av det egna landet. Att främja handel och utbyte. Att bygga relationer och gärna stärka dessa. Några är mer framgångsrika än andra. Folkrepubliken Kinas ambassadör i Stockholm har med sin hätskhet och inte minst utslungade hot mot media återkommande kallats upp till UD för att motta formella protester och reprimander. Något som inte verkar ha förmörkat dagen. En förklaring är att han inte agerar efter eget huvud utan är ett språkrör för Peking. De senaste åren har den här typen av aggressiva kinesiska diplomater dykt upp på fler håll i världen. Det finns rent av en beteckning; ”vargkrigare” (wolfwarriors).
I grunden är det nog en allvarlig felbedömning från Pekings sida att den typen av beteende lönar sig. Tvärtom har just synen på Folkrepubliken Kina och dess politiska system kraftigt fallit i kurs hos svenskarna. Utrikespolitiska Institutet presenterade förra hösten en internationell mätning som visade på ett snabbt skifte i vårt land – inte mot Kina som kulturnation eller dess befolkning utan mot vad systemet med ett allenarådande kommunistparti presterar och representerar.
Till de avgjort mer vänligt sinnade staterna hör våra nordiska och baltiska grannar. De brukar också ha mer seniora företrädare. Allas uppdrag är dock vanligtvis tidsbestämda till någonstans mellan tre och fem år. Precis när kontakter etablerats och vårt på många sätt säregna och i vart fall avlånga land börjar förstås är det dags att dra vidare. En som i dagarna återvänder hem är Norges ambassadör Christian Syse.
Ifall Kina representerar ena änden av en skala utgör vårt västliga grannland den andra. En kunnig, belevad och verserad person har hållit Oslo informerad. Därtill har han också en gedigen grund att stå på. Före tiden som sändebud var han högste tjänsteman vid Stortingets kansli för utrikes- och försvarsutskottet. En bra miljö att förstå hur det tänks och resoneras i parlamentariska kretsar. Till det kommer att hans egen far, Jan P Syse, varit statsminister och ledare för Höyre.
Inte minst har ambassaden och residenset i Stockholm vid Gärdet kunnat användas på ett skickligt sätt under hans värdskap. En unik arkitektonisk skapelse av Knut Knutsen färdigställt 1952 fylld av kultur. Här har hållits möten och sammankomster för ett befrämja handel – oerhört viktigt med tanke på att Norge är Sveriges främsta exportland. Det har talats om tågförbindelser mellan Stockholm och Oslo. Säkerhets- och försvarspolitiken har alltid varit närvarande.
Men Christian Syse har också det senaste året tvingats parera de smärtsamma konsekvenserna av två länders olika pandemihanteringar som resulterat i stängda gränser. Den gränsbygd i Värmland och Bohuslän som gjort stor sak av att folk kan bo, verka och arbeta på ett obyråkratiskt och naturligt sätt två länder emellan har fått se släkt- och vänskapsband slitsas sönder, tillit raseras och hur glåpord ersatt glada tillrop.
Christian Syse får på alla sätt beskrivas som en sann nordbo. Hans far har också två gånger tjänat som Nordiska rådets president. Han har hanterat utmaningarna med gott mod och med kraft värnat de förbindelser som är så viktiga men utmanats. Som sådan just ett exempel på en föredömlig ambassadör.
Det kommer att krävas handling och tydliga åtgärder för att reparera det som gått sönder och skadats under pandemin. Banden som håller samman Sverige och Norge är många och starka. Men när gränserna åter öppnas kommer det att krävas fler skickliga ambassadörer. På båda sidor. Och inte endast en ny kompetent efterträdare som övertar nycklarna till residenset i Stockholm.
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M) och utrikespolitisk talesperson