Världsartister åter till Sunne: "Testar folks vilja"

Från Lill-Babs och Niklas Strömstedt till ZZ Top, Bryan Adams och Vikingarna.

Efter en skakig start har livet i Sunne blivit en stor del av identiteten för konsertarrangören Peter Besterman. Under många år lockade han både internationella och svenska stjärnor till Rottneros park utanför Sunne. En tradition han nu vill ge nytt liv.

Under vinjetten "Fest i parken" har han fått Sunne-borna att sluta upp kring en ännu inte bokad konsert.

Helvetes skitställe. Peter Besterman, 13, hade precis fått börja ta bussen på egen hand in till Stockholm för att gå på bio. Nu var det slut med det. I stället fick han lämna Södertälje och flytta till lilla Sunne där hans pappa fått arbete.

Jävla Sunne, där alla tyckte att han pratade konstigt.

– Jag kände mig som en utomjording, eller i alla fall som någon från ett helt annat land, berättar Peter Besterman, nu nyss fyllda 60.

– I dag låter det konstigt att säga så med tanke på alla etniciteter som folk är vana vid. Men vid den här tiden, när jag började sjuan, var det inte så vanligt att möta människor från andra ställen. Alla tyckte jag var konstig, på alla sätt.

Han ler åt minnet och sippar på sitt snutkaffe. Med tiden har Sunne växt på honom och i dag är han djupt rotad där han bor intill Fryken, alldeles utanför centralorten. På andra sidan vattnet Västanå Teaters Berättarladan och Rottneros park.

– I slutet av 70-talet övertalade jag mina föräldrar att satsa sparkapitalet på en discoanläggning så jag kunde vara dj. Det var så allt började, jag har så länge jag kan minnas haft ett nördigt musikintresse – kunde alla medlemmar i alla band och så vidare. Gjorde blandband.

Han avslöjar sin framgångsformel som dj:

– Om man var missnöjd med mig första gången behövde man inte betala något gage, men om man var nöjd med det jag gjorde var man tvungen att boka mig en gång till.

Entreprenörsandan tog han till sig tidigt. Några drömmar om att själv stå på scenen har han aldrig närt. Drivkraften har snarare varit att få saker att hända.

– Hela mitt liv har bestått av kreativitet. Att hitta på saker och sedan se det gå från ax till limpa. Från dj:andet till att boka konserter, allt gick framåt med små steg.

Ett steg tidigt i yrkeslivet var att ta över Teaterbiografen i Sunne tillsammans med en vän.

– Första filmen vi körde var "En officer och gentleman". Det var en 300 meter lång kö utanför bion! Måste ha varit 1982. Bion blev en samlingsplats och vi utökade med något vi kallade Galakväll. Vi bokade bland andra Lill-Babs och Lasse Berghagen som körde shower.

Med blicken ut mot Fryken fastslår han att en sak hela tiden har lett till en annan.

– Jag jagar hela tiden det där lustfyllda.

Om du försöker att sätt fingret på det lustfyllda i att arrangera en konsert?

– (lång paus) Det där ögonblicket när jag ser att det funkar, när rätt artist är på rätt plats och en idé genomförs. Just när en artist går ut på en scen... Publikens jubel. Det är något väldigt speciellt.

Det gnistrar till bakom de röda wayfarer-glasögonen.

– Det bränns av någonting alldeles speciellt i de där sekunderna. Det var oerhört coolt att se Jerry Lee Lewis kliva upp på scenen i Rottneros park här i Sunne till exempel och se folks reaktioner, säger han med en nick mot slätten på andra sidan sjön som utgjorde scenområdet.

– Nu i efterhand känns hela den grejen mer crazy än vad jag tyckte då. När det hände var jag stressad och utarbetad för att allt runt om var så tok-galet. Vi kan prata en hel dag om allt som hände den kvällen, vi får ta det någon gång.

150 000 besökare

1984 startade Peter bokningsbolaget Besterman. Drygt tio år senare började han i samarbete med bland andra Cenneth Sangré och kommunledningen i Sunne att arrangera en mängd stora utomhuskonserter i Rottneros park. Det blev några konserter per år, fram till 2007. Många av landets då största artister kom till Sunne – Gyllene Tider, Eva Dahlgren, Tomas Ledin och Magnus Uggla. Först ut var Ulf Lundell. Och vid sidan av de inhemska storheterna kom akter som Tom Jones, ZZ Top, Status Quo och Bryan Adams. Plus då rockmusikens gudfäder Jerry Lee Lewis, Little Richard och Chuck Berry. Totalt lockade konserterna drygt 150 000 besökare.

– Alla tyckte först att det var en usel idé, alla artister ville ju spela i Karlstad, inte i Sunne, berättar Peter.

– Och Toste Möller, som bodde i parken, ville absolut inte att vi skulle arrangera något där, det skulle ju bli så skitigt och förstört. Men jag lyckades efter något år övertala alla om att det var just den vackra miljön som var hela grejen. När vi fick erbjudandet att köra Ulf Lundell, då var det bara att bestämma sig – antingen kör vi full ut eller så lägger vi ner. Då fick jag Toste Möller med mig.

Premiärkvällen med Ulf Lundell 1997 blev lyckad och gav mersmak. Året därpå bokades en paketlösning med Lisa Nilsson, Eric Gadd, Bo Kaspers orkester och Nordman. Regnet öste ner – allt slutade i en knäckande ekonomisk katastrof.

– Vi blev stukade av det där. Det var inte alls självklart att fortsätta. Men det gjorde vi. Det var året därpå som tog vi hit Little Richard, Chuck Berry och Jerry Lee Lewis. Vi sålde hur många biljetter som helst! Det kom folk från hela landet, en buss med fans kom från Arvidsjaur!

Peter Besterman skakar på huvudet när alla minnen bubblar upp.

– Oj, det hände så mycket när de där tre stjärnorna var här. Bland annat krävde Little Richard en 18 meter lång limousine. Det fanns ju ingen sådan i Sverige, så vi fick skeppa över en från England. Det var den största bil jag sett. Så många stories!

Vad fick konserterna i parken att upphöra?

– Det blev allt svårare att få hit de större artisterna och publiken blev allt mer kräsen. Det var en kombination. Vi kanske inte utvecklade konceptet tillräckligt, det nog många faktorer som påverkade.

Det kändes färdigt och gjort?

– Ja, då gjorde det nog det. Men nu har jag kommit på ett sätt att blåsa liv i det igen.

Varför ett nytt kapitel just nu?

– För att en massa människor är på mig hela tiden, uppmanar mig att göra något igen – "Det var ju så roligt när det hände något!". Nu har jag har en lista med tänkbara artister och tänker att nu får folk steppa upp.

Put your money where your mouth is?

– Exakt! Genom åren har jag ofta känt att jag blivit ombedd att fixa saker, men sen kommer inte folk ändå. Nu ville jag testa viljan. Jag kom på idén att sälja biljetter till en obestämd konsert. Först trodde folk att jag möjligen skulle kunna sälja 500. Nu har vi sålt över 1200. För 600 kronor styck.

Upplägget är något av ett statement – vill folk att det ska hända något i Sunne så har de chansen nu?

– Precis! Det är fantastiskt att se responsen. Tummen upp verkligen. Teoretiskt sett kan du ha köpt en biljett till en artist du absolut inte tycker om. Men du känner att det ordnar sig – alla andra Sunne-bor är ju där. Jag tror också att hela den här pandemi-grejen bidrar till att aptiten på att få göra något tillsammans, att få ha något att se fram emot, är stor.

Vad gäller för konserten?

– Det ska vara en stor artist eller ett band, svensk eller utländsk. Det är såklart svårt att definiera en stor artist eftersom vi alla tycker olika, men det ska vara en välkänd akt. Oavsett tycke ska folk tycka att det är kul att akten kommer till Sunne. Konserten ska äga rum någonstans i skarven juli/augusti nästa år. Skulle vi inte få tag i någon artist stor nog får folk sina pengar tillbaka.

Vågade du hoppas på en så stark uppslutning?

– Nej. Jag är jätteglad och stolt över det här! Vilket förtroende vi har fått av folket i Sunne! Igår när jag var och tränade kom en kille fram och sa "Så jävla roligt, jag skiter i vilken artist det blir, det blir en kul fest!". Jag tror att det här har gett många i Sunne en skön känsla. En cool känsla i en liten by.

<strong id="strong-0b5676eca2d832a921f0ed44f5978641">Ett starkt minne från yrkeslivet: &quot;Eufori och nattsvart sorg&quot;</strong>

– Jag jobbade med Niklas Strömstedt och hans comebackturné &quot;30 år i kärlekens tjänst&quot;. Den 12 oktober 2009 såg jag ett genrep i Stockholm och dagen efter premiären var vi i Jönköping. Showen var så fantastiskt bra! Den gjorde mig alldeles varm i kroppen och alla inblandade gjorde ett så fint jobb. Det snöade när jag lämnade Jönköping för att resa hem till Värmland och jag satt i bilen och kände mig så nöjd och glad, stolt! I höjd med Västerås ringer brorsan Stefan och berättar att pappa har dött. Som en blixt, han var kärnfrisk. Den där händelsen har gett mig en speciell relation med Niklas som är svår att beskriva. Jag kommer aldrig att glömma vare sig föreställningen eller resan hem. Den där ofantliga kontrasten mellan eufori och nattsvart sorg. Livet är ju sådär.

"Stolthet över att bo i Sunne"

Lugnet som pandemins framfart tvingade på nöjesbranschen har gett Peter Besterman tid att reflektera och uppleva sin yrkesgärning i ett nytt ljus.

– När vi genomförde alla spelningar var vi så uppe i det. Det är först nu som jag hunnit inse att det var rätt mäktigt. Folk har berättat att de kände en stolthet över att bo i Sunne för dit kom det världsartister. Man kunde ringa upp släktingar och säga "Kom hit i sommar så kan vi se Tom Jones tillsammans". Det blev en markör. En livskvalité. I dag är kulturevenemang en självklarhet för att locka människor till en ort. Hur viktig är inte Västanå Teater för Sunne i dag? Många kommuner har svårt att förstå det där eftersom det inte alltid är så enkelt att mäta de positiva effekterna i siffror.

Samtidigt gör väl utbudet att man inte känner samma nödvändighet av att lämna orten?

– Så är det. Nu har vi upplevt ett år drygt utan stora idrottsarrangemang, utan kultur. Om det nu inte betyder något skulle inte intresset av att gå på konserter vara så stort! Det betyder såklart otroligt mycket.

I dag arrangerar Besterman events över hela Norden och arbetar med många välkända namn, men konserterna i Rottneros verkar ha betytt lite extra?

– Jo. Det är ju fantastiskt hur många konserter vi arrangerade i parken! Och ingenting blev förstört. Folk tyckte om att gå dit, vi placerade en anrik park i sin samtid och satte Sunne på kartan. Såklart det betyder mycket för mig att ha varit en del av det. Vi hade aldrig sålt över tusen biljetter nu om det inte betydde mycket för väldigt många här i Sunne. Vi har ju inte tjatat ihjäl någon, vi har bara berättat att nu får ni fan köpa en biljett om det ska hända något. Och folk har nästan gått man ur huse! Det bor 13 000 här och om du räknar bort de som är för gamla eller för unga så är det en stor procent av befolkningen som tycker att det här är såpass bra och viktigt. Det känns häftigt.

Om jag ber dig nämna någon konsert du arrangerat som varit extra speciell – vilken tänker du på då?

– Little Richard, Jerry Lee Lewis och Chuck Berry. Det är den. Helt crazy. Men vi behöver dagar för att prata om den. Vi tar det någon gång över en öl. Det var så galet.

<strong id="strong-631e7b5790c2e2fa834805ee898da21b">Peter om att verka i Sunne: &quot;Man blir någon där man bor&quot;</strong>

Om han till en början nästan uteslutande arrangerade saker i Sunne, är arbetsfältet i dag nära nog det motsatta. Men Sunne och Värmland är alltjämt en stor del av bokningsföretagets identitet.

– När jag fick barn kunde jag inte se mig bo i en storstad. Jag har insett att jag inte är någon storstadsmänniska, jag kan resa till städer och få min dos några dagar, sedan är det skönt att komma tillbaka. Mina intressen rör sig mycket kring naturen. Man präglas såklart av där man bor, man blir någon där man bor. Ofta om jag jobbar med en artist som själv inte bor i Stockholm så kan det finnas en underliggande känsla av att man är rejäl och ok, det uppstår en connection mellan människor som delar samma vardagssituation.

– Med tiden har det blivit allt mindre viktigt att verka i Stockholm, även om det är epicentrum för min bransch. Tekniken har möjliggjort mycket. Det blev ju tydligt under pandemin. När jag började arrangera de stora konserterna i Rottneros kunde jag få ett fem meter långt fax på rulle med information. Då var man en tomte om man jobbade utanför Stockholm, i dag är man en superhipster om man jobbar från landet.