Sent på måndagskvällen var det dags igen. En man sköts till döds på öppen gata i Stockholmsförorten Rinkeby. Johan Forssell, rättspolitisk talesperson för Moderaterna, skrev på Twitter att "just nu inträffar i princip en skjutning om dagen" (6/7).
Frågan är om vi i år kommer att slå det dystra rekordet från 2020 – då inträffade i Sverige 366 skjutningar med ett utfall på 47 döda.
Som Adam Cwejman förtjänstfullt lyfte fram på Göteborgs-Postens ledarsida (1/7) har det länge odlats en myt om att det bara är kriminella som drabbas av det dödliga våldet. Det fruktansvärda mordet på en polisman i Biskopsgården, gjorde det uppenbart att så inte är fallet.
De senaste dagarna har vi också fått veta mer om den person som nu är häktad, misstänkt för polismordet. Dagens Nyheter (3/7) rapporterar att det började med stök och skolk i skolan vilket föranledde att socialtjänsten blev inkopplad när han gick i sjuan. Därefter greps han för inblandning i en stöld samt hotade en annan elev till livet genom att trycka en kniv mot dennes hals. När han väl fyllt femton år – och därmed blivit straffmyndig – högg han en annan tonåring i halsen. Han dömdes för bland annat mordförsök. Straffet: ett års sluten ungdomsvård. Läs det igen. Ett år.
När han "vårdats" färdigt ska han ha anslutit sig till ett kriminellt gäng och nu vid sjutton års ålder är han alltså misstänkt för att ha skjutit ihjäl en polis. Han kan teoretiskt dömas till fängelse, men mer troligt är att han får fyra års ungdomsvård. Låter det som ett rimligt straff för att ta livet av en polis?
Det verkligt fruktansvärda är ju att hade vi dömt ungdomsbrottslingar hårdare, hade polismannen fortfarande varit vid liv. Med en mer rimlig straffskala hade 17-åringen fortfarande avtjänat ett straff för mordförsök.
I dag blir man straffmyndig vid 15 års ålder. Det är dock mycket ovanligt att någon som inte fyllt 18 döms till fängelse – det vanligaste är sluten ungdomsvård i upp till fyra år. Mellan 18 och 21 inträder den så kallade ungdomsrabatten vilket ger ett mildare straff. Det är visserligen rimligt att låg ålder kan vara en förmildrande faktor när man dömer ut straff. Men samhället har sedan länge sprungit förbi juridiken. Vi har ett system som är utformat för en annan tid och en annan form av ungdomsbrottslighet.
Det handlar inte om att vi ska låsa in ungdomar för snatteri, trimmade mopeder eller krossade fönsterrutor. Det handlar om att skydda samhället – vuxna och barn – mot personer som gång på gång visar att de är farliga.
De senaste åren har vi haft flera fall där personer under 15 år har dödat en annan människa. I ett sådant läge kan åklagaren endast väcka bevistalan för att få skuldfrågan prövad. Men något straff kan det inte bli. Såvida man inte anser att samtal med socialtjänsten är att betrakta som ett straff.
Det är hög tid att sänka straffbarhetsåldern. Det betyder inte att barn ska dömas enligt exakt samma måttstockar som vuxna. Det betyder heller inte att barn ska låsas in med vuxna. Men det betyder att även en fjortonåring som berövar en annan människa livet ska kunna straffas.
Och en 17-åring som mördar en polis borde definitivt kunna dömas som en vuxen och få sitta i fängelse många år.