Befriande ärlighet försonar

Ledare
PUBLICERAD:
Genom sina ord ger Busch och Kristersson upprättelse till alla de människor som fick höra att deras oro över samhällsutvecklingen, var uttryck för en oanständig människosyn.
Foto: Sören Andersson/TT
Så blev då Stefan Löfven (S) vald till statsminister en tredje gång. Men regeringskrisen har ändå stärkt det blågula blocket.

I Ekots partiledarutfrågning (4/7) berättade Ebba Busch om konstruktiva samtal som M och KD haft med L och SD.

När Sverigedemokraterna gjorde entré i rikspolitiken var det ingen som ville tala med dem, men man talade gärna om dem. Och man talade gärna om deras väljare. Det man inte ville tala om var Sverigedemokraternas politik. Att bemöta den kritik mot migrationspolitiken som SD förde fram, var det nästan ingen som vågade göra. Alla ville ta avstånd men ingen ville ta ansvar. Frånvaron av saklig debatt gjorde att SD kunde fortsätta att växa sig allt större.

Därför hedrar det Ebba Busch att hon till Ekot hade mod att säga följande: “Det måste man ge Sverigedemokraterna att de vågade tala klart och tydligt om de stora problemen med en väldigt stor migration på kort tid till Sverige, när vi andra etablerade partier skydde den frågan som pesten och var rädda för att något annat parti skulle anklaga oss för rasism.”

Några dagar senare (7/7) var det dags för Ulf Kristersson (M) att bli intervjuad. Han konstaterade: “Det är uppenbart att invandringen i Sverige har blivit en belastning både när det gäller kriminalitet, när det gäller hedersproblematik, när det gäller sociala problem...”

Det här är exempel på frispråkighet som länge saknades i svensk politik. Vissa kommer att förfasas och mena att vi nu ger oss ut på ett sluttande plan som kommer sluta på det mest ohyggliga sätt. Men denna tankefigur bygger på att Moderaterna och Kristdemokraterna skulle vara beredda att dagtinga med sina samveten och acceptera en politik som går emot frihetliga och demokratiska ideal.

I stället för att förfasas, borde vi nu sträva efter att försonas. Statsvetaren Peter Santesson skrev redan 2016 en krönika i Dalarnas Tidning (22/1 -16) där han beskrev hur tonläget i debatten kring SD och invandring, skapat djupa sår. Han skrev om hur migrationsfrågan kommit att definiera människor – antingen var man en av de goda eller en av de onda - och därmed skadat både relationer och karriärer. "Det kommer att behövas försoning" avslutade Santesson.

Genom sina ord ger Busch och Kristersson upprättelse till alla de människor som fick höra att deras oro över samhällsutvecklingen, var uttryck för en oanständig människosyn. Många av dessa är kristdemokrater och moderater som gick till Sverigedemokraterna. Inte för att de ansåg att det var ett bättre parti. Utan för att de kände sig fördrivna.

Det finns mycket man kan kritisera Sverigedemokraterna för. Men man bör göra det på samma sätt som man kritiserar andra partier: sakligt och respektfullt. Då visar man deras väljare att man tar dem på allvar och de som en gång övergav M och KD kan förhoppningsvis börja återvända.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.