Lönnqvist: Håll Bryssel borta från skogen

Signerat
PUBLICERAD:
Allt sammantaget kan vi räkna med att de förslag som nu är på gång kommer att leda till en ökad reglering, en ökad byråkrati och en minskad tillväxt, skriver Jonatan Lönnqvist.
Foto: Gorm Kallestad
EU ska hålla tassarna borta från våra granar och tallar. När vi har försäkrat oss om det så kan vi i Sverige fortsätta att bråka, skriver Jonatan Lönnqvist.

En tydligt politisk trend den senaste tiden, är att högern har återupptäckt landsbygdsfrågorna. Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har i större utsträckning börja lyfta fram både jordbruk och skogsbruk. Det är mycket positivt. Även på ledarsidor kan man se en förändring. När jag för fem år sedan vikarierade som ledarskribent på Svenska Dagbladet, höjde mina kollegor lite på ögonbrynen när jag ville skriva om artskyddsförordning och vattendirektiv. De var på intet sätt negativa till att jag skrev om detta, tvärtom, men det föll så att säga lite utanför ramen för vad en nykläckt ledarskribent normalt sett ville ta sig an.

Nu börjar det som sagt se annorlunda ut även på ledarsidor. Allt fler skriver om skogsbruk och jordbruk – men varför har det blivit så? Det finns förmodligen flera förklaringar till det. En är nog att det i många frågor tagit lång tid för polletten att trilla ned. Organisationer som Naturskyddsföreningen har varit oerhört skickliga på att positionera sig som företrädare för det allmänna goda. I det opinionsbildande medvetandet kan det säkert ha tagit tid att genomskåda detta. Till saken hör också att exempelvis skogsbruksfrågor kan vara ett ganska svårgenomträngligt ämne som tar tid att sätta sig in i.

En annan förklaring är nog att frågor som rör skogsbruk eller jordbruk, öppnar för ideologiska gränsdragningar på ett väldigt tydligt sätt. De visar på en konflikt mellan de som anser att staten – eller ett allt mer överstatligt EU – vet bäst, och de som menar att fler beslut bör tas av de som berörs. De synliggör åsiktsskillnader mellan de som tycker att naturen är till för att brukas, och de som hävdar att mänsklig påverkan mest är ett bekymmer. De blottlägger den allt större skillnaden i hur människor på landet och i staden upplever verkligheten. Och de avslöjar tydligt vilka som förstår att äganderätt är en mänsklig rättighet, och vilka som utan att tveka är beredda att åsidosätta den rätten.

På Svenska Dagbladets ledarsida (5/7) berättar Peter Wennblad om en man som tog banklån för att köpa sin släktgård med tillhörande skog. Bara några veckor efter köpet fick han brev från Skogsstyrelsen som informerade om att en stor del av hans skog blivit kategoriserad som nyckelbiotop – där hade nämligen bland annat hittats den ovanliga svampen odörspindling. Att skog klassas som nyckelbiotop innebär i praktiken att du inte kan sälja virket så skogens ekonomiska värde försvinner. Historien upprepar sig, tänkte jag när jag läste detta. En av de texter jag skrev för Svenska Dagbladet handlade om en skogsägare i Värmland som inte fick avverka, eftersom det i hans skog växte en svamp som heter bombmurkla!

Det finns dock ett lyckligt slut på Wennblads historia. Den drabbade skogsägaren tog strid. Det hela har nu landat i ett utslag från Kammarrätten: Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper har inte gått rätt till. Enkelt uttryckt har de varit olagliga. Markägare kommer nu kunna begära att besluten upphävs, vilket gör det möjligt att åter bruka skogen. I sanning en seger för äganderätten och för många skogsägare. Det kan vara så att Wennblad redan i måndagstidningen tog hem priset för veckans mest angelägna ledare.

En annan viktig text publicerades i samma tidning den 1 juli. På Svenska Dagbladets debattsida skriver två tidigare landsbygdsministrar – Sven-Erik Bucht (S) och Eskil Erlandsson (C) – tillsammans med Anders Grahn, generalsekreterare Sveriges Jordägareförbund. Deras text handlar om hur EU är på väg att ta en allt större kontroll över medlemsländernas skogspolitik.

Det finns för närvarande en mängd förslag från EU som på olika sätt berör skogen. Mycket kommer att offentliggöras den 20 juli, men en hel del har redan presenterats eller läckt. Det handlar bland annat om att mer skog ska skyddas och att kalhyggen bara i undantagsfall ska tillåtas. Vad gäller skyddad natur är problemet att Sverige redovisar skyddad natur annorlunda än andra EU-länder. Det ger intryck av att vi skyddar mindre natur än övriga medlemmar, trots att vi egentligen hör till EU-toppen. Och hyggesfria metoder är inte alls så överlägsna som det gärna ges sken av – risken är bland annat att man i denna eviga gallring plockar ut det bästa genetiska materialet ur skogen.

Allt sammantaget kan vi räkna med att de förslag som nu är på gång kommer att leda till en ökad reglering, en ökad byråkrati och en minskad tillväxt.

Men egentligen är det överflödigt att diskutera sakfrågorna. Det centrala är nämligen huruvida EU ska ha dessa befogenheter. Bucht, Erlandsson och Grahn skriver: "Det handlar inte längre om hur skogen ska förvaltas utan om när och med vilken rätt EU ska få lagstifta om vilka frågor."

Det är här diskussionen måste börja. EU ska hålla tassarna borta från våra granar och tallar. När vi har försäkrat oss om det så kan vi i Sverige fortsätta att bråka om exempelvis trakthyggesbruk kontra kontinuitetsskog. Den debatten lär fortsätta, men den avgörs bäst i Sverige.

Jonatan Lönnqvist

tf politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.