Lönnqvist: Det handlar om kunskap

Signerat
PUBLICERAD:
Det är synen på kunskap och värderingen av kunskap som radikalt har förändrats under de senaste decennierna, skriver Jonatan Lönnqvist.
Foto: Anders Kallersand/TT
Det var strävan efter kunskap genom hårt arbete som tog oss från fattigt bondeland till där vi är i dag. Nu har den resan snart försvunnit ur det kollektiva minnet, skriver Jonatan Lönnqvist.

Jag är inte så mycket för sommarföljetonger. Att behöva vänta till nästa dag med att få ta del av ett nytt kapitel i tidningen eller i radion passar mig inte. Denna sommar har jag dock gjort ett undantag och skaffat mig vanan att då och då gå in på sajten lexviktoria.se.

På denna sida presenteras med jämna mellanrum kapitel ur en nyutkommen bok - "Lex Viktoria". Författarna har valt att behålla sin anonymitet vilket är begripligt. Enligt informationen på sidan är upphovsmännen lärare och boken är en satirisk uppgörelse med den svenska skolan.

Den beskriver en skola där ämneskunskaper och en strävan efter att hjälpa elever till att nå sin fulla potential, har ersatts med tomma ord och en anpassningarnas tyranni. Där de vuxnas jobb är att eliminera allt som är svårt och jobbigt.

Skolan är ju något som hela tiden debatteras. Ofta kan man märka en frustration bland lärare som är aktiva i det offentliga samtalet över att fel frågor lyfts. Många ger uttryck för att diskussionen om skolan fastnar i sådant som huruvida kepsar och mobiltelefoner ska tillåtas och att man därmed missar de viktigaste frågeställningarna.

Jag kan förstå kritiken, men delar den inte till fullo. En så komplex fråga som skolan måste man kunna sig an både genom att se till helheten och till delarna. Personligen menar jag att mobilförbud samt att kepsar lämnas utanför klassrummet är viktiga delar. Men naturligtvis är det från en annan vinkel man bör ta sig an helheten.

Vad är då denna vinkel? Vad borde ha högsta prioritet för den politiker som vill förbättra svensk skola? Ja, här svarar många "marknadsskolan". Med detta menar man att friskolesystemet har skapat felaktiga incitament. Möjligheten att välja skola har inte alltid lett till att friskolor lockat med bästa möjliga skolgång. Detta är en korrekt kritik. Problemet är att denna position har kidnappats av vänstern som använt den för att ifrågasätta privata aktörer och ibland även det fria skolvalet.

Debattörer och politiker på högersidan förefaller ibland ha känt sig tvungna att avfärda problembilden. I sin iver att försvara valfrihet och företagande, har man underlåtit att ta sig an det grundläggande problemet med "marknadsskolan", nämligen att utbildningskvalitet inte har fått den styrande effekt på tillgång och efterfrågan som den borde ha.

Så oavsett vad man tänker om att skolor kan ta ut vinster, borde debatten börja i en annan ände – nämligen kunskapssynen. Det är synen på kunskap och värderingen av kunskap som radikalt har förändrats under de senaste decennierna. Detta gäller inom skolan, men även utanför skolan.

Inom skolans väggar avspeglar det sig bland annat i kursplanerna. Faktakunskaper samt mängdträning i att läsa och skriva, har trängts undan till förmån för mer diffusa förmågor – det ska analyseras, reflekteras och diskuteras. Vi riskerar att få ett uppväxande släkte som är ekvilibrister på ordbajseri, men som inte vet vad de pratar om.

Utanför skolans väggar yttrar det sig i föräldrars val. Så länge föräldrar tycker att det är viktigare att skolan är "rolig" än att deras telningar rustas för livet med gedigna kunskaper, kommer charlataner kunna fortsätta att locka nya elever med hjälp av management-floskler och gratis datorer.

Det är en begynnande samhällelig dekadens vi ser. Det var strävan efter kunskap genom hårt arbete som tog oss från fattigt bondeland till där vi är i dag. Nu har den resan snart försvunnit ur det kollektiva minnet.

Lyckligtvis finns mycket kvar att värna. Runtom i Sverige finns lärare – både yngre och äldre – som inte hoppat på de senaste pedagogiska trenderna utan som håller fast vid det som alltid har fungerat: lärarledd undervisning, repetition och examination. Lärare som brinner för sitt ämne, som ställer krav och som vill förmedla sina kunskaper – utan att bry sig så noga om vad som står i styrdokumenten. Dessa kommer att läsa Lex Viktoria och känna igen sig i väldigt mycket.

Jonatan Lönnqvist

tf politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.