2018 spökar fortfarande för talmannen

Ledare
PUBLICERAD:
Något går igen i svensk politik.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var i full färd med att mobilisera sina riksdagsledamöter för att rösta nej till M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister.

Regeringen avsatte ett statsråd och alla fick strikta instruktioner om att vara på plats i god tid – allt för att inte Kristersson av misstag skulle släppas igenom av riksdagen. Men på torsdagen backade M-ledaren i stället från möjligheten att bilda regering.

På sin pressträff konstaterade Kristersson att det inte går att samla tillräckligt många mandat i riksdagen som kan tolerera honom som statsminister. Detta efter att ha samtalat med Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, och lanserat ett landsbygdspaket riktat mot Centerpartiet.

Men fler poliser i glesbygd, byggandet av Norrbotniabanan och avskaffande av strandskyddet var inte tillräckligt mycket centerpolitik för att C skulle kunna tänka sig att stötta samma regering som SD.

Därför lämnade Kristersson tillbaka sonderingsuppdraget till talmannen Andreas Norlén en dag tidigare än han hade behövt. Det är förvisso rimligt att inte utnyttja hela den erbjudna tiden bara för sakens skull. Men genom att inte låta sig prövas i riksdagen har vi heller inte kommit närmare en lösning på det låsta läget. Efter fyra misslyckade statsministeromröstningar blir det automatiskt extra val, men nu står vi alltså fortfarande på noll.

I stället är det Stefan Löfven (S) som nu har fått i uppdrag av talmannen att försöka hitta underlag för att återigen bli tolererad av riksdagen. Detta sker alltså en dryg vecka efter att riksdagen visat att den inte har förtroende för honom. Löfvens bekymmer är nu svårigheten att kombinera intressen från C och V, men båda partierna står åtminstone till förfogande.

Här kan Löfven slå in på sitt väl upptrampade tillvägagångssätt i form av att skjuta problemet framför sig. Den stora krocken mellan C och V kommer i budgetprocessen, och den är trots allt flera månader fram i tiden. Men i vilket fall lär Centern behöva vänja sig vid att stötta Löfven utan sällskap av Liberalerna.

Den här regeringsbildningen börjar mer och mer likna en miniversion av hösten 2018. Den inleddes också med sonderingsuppdrag som inte slutade i skarpa omröstningar. Och nu har talmannen villkorat Löfvens uppdrag med att han kommer att lägga fram Kristersson för skarp omröstning om inte S-ledaren lyckas lösa situationen. Liknande krav kom också 2018.

Mycket talar för att det är genom sådana villkor om statsministeromröstningar som regeringsfrågan kan lösas, om än bara fram till nästa budget. Efter att L bestämde sig för att stödja en borgerlig regering är mandatfördelningen så jämn den kan bli. Enskilda ledamöter kan avgöra. Men avgörandet på partinivå kretsar fortfarande kring SD. Annars hade det varit en klar majoritet för en borgerlig regering.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.