I Karlstad öppnades äventyret – men Stadra blev Magnus fasta punkt

Alldeles vid sjön Grecken, med en lång veranda mot sjösidan, har Magnus Wetterholm hittat en av sina fasta punkter i livet. Stadra gård är platsen där han kring ett anrikt kulturhus byggt upp ett högst levande kulturcentrum.

I sommar spelas där teater – live.

Teatermannen Magnus Wetterholms resa började i Gyttorp, men tog också vägen om Karlstad, innan han åter landade i Norabygden.

– När jag var 17 år flyttade vi till Karlstad. Jag tyckte det var gigantiskt stort och det var en explosion av saker som skedde där! minns han.

– Det var filmstudio, amatörteater, dans, musik. Det var nåt så vansinnigt roligt och dynamiskt och det hände så mycket. Första lägenheten – egen nyckel – hur kändes det! Nu uppfattar jag inte Nora som trångt, men då kanske jag gjorde det. Karlstad var en befrielse. Massor av kamrater, sitta på biblioteket på hyllan, dansa för Gundega Liede, teater för Meta Lundh...

Wolff och Fröding

Han gick på Sundstagymnasiet, där han bland annat blev kompis med Rikard Wolff, och på fritiden ägnade han sig åt film, musik och teater.

Magnus minns fortfarande med glädje att han fick en roll när gymnasiet firade 300-årsjubileum:

– Det skulle firas med en stor kavalkad. Jag fick göra Fröding! Det var det första lite mer offentliga fick göra och jag tyckte att det var väldigt kul.

En ödmjuk kulturgärning

Med åren har det blivit fler, och större, roller än så, även om han i och för sig återkommit till Fröding, men också lyft fram flera andra svenska författare på Stadra teater.

– Vi spelar kring svenska författarskap. En del har kallat det för kulturgärning, säger han ödmjukt.

Allra första uppsättningen på Stadra handlade om J O Wallin, psalmförfattaren, som en tid var verksam på Stadra som informator. "Wallins grotta" påminner ännu om den tiden, även om det kanske inte är en grotta precis av det slag som Fantomen hade.

Stor oro i kroppen

Stadra är också en viktig del av Magnus Wetterholms familjehistoria och det är ingen slump att det var just här han till sist hittade en fast punkt.

Han beskriver hur han direkt efter gymnasiet drog iväg till teaterutbildningar i Skara och Malmö och sedan hamnade i ett teaterliv som krävde långa och täta flyttar. Resan gick från den ena orten till den andra: Stockholm, Skövde, Luleå, Gävle, Stockholm, nåt år här, nåt år där.

– Det där skapar en så stor oro i kroppen. Jag längtade efter någon form av... var hör jag hemma och var ska jag verka?

Svaret på den frågan blev: Stadra.

Här på gården bodde hans morfar och mormor förr i tiden och i varje rum, på varje vägg och varje hylla finns minnen från dem och andra som levt här.

– Här är man en kugge. Det slår mig ibland när jag går runt här. Jag tänker på alla människor som varit här och gått in för att skänka känsla kraft och liv bakom till ett sånt här ställe. Jag tycker nog att det är rätt nyttigt att tänka på det där: att man inte är slutpunkten på världshistoriens utveckling. Den peaken är inte med mig, säger han och skrattar.

Historisk miljö

Han berättar att Stadra har anor ända från 1600-talet. Herrgården byggdes 1760. I omgivningen finns också sjöstuga, smedja, jordkällare, iskällare, järnbod, brygghus, brukskontor...

– Bara de namnen blir en skildring av vad det är för liv som förts här.

Skulpturer i parken

Med åren har gården från järnbrukens storhetstid blivit ett kulturcentrum.

Herrgårdsparken har fått en skulpturpark, den stora ladan inrymmer teatersalongen och nere vid sjön finns stugan som har en liten scen men också ett teatercafé.

1998 drog Magnus Wetterholm igång teatern här och sedan dess har det spelats teater om Fröding, Ferlin, Lagerlöf, Söderberg och inte minst Hjalmar Bergman. Dessutom har nutida författare som Ylva Eggehorn och Agneta Pleijel har skrivit manus till Stadra-pjäser. Marika Lagercrantz har varit här och regisserat.

– Stadra teater är en kulturell ö. De är viktiga, alla de här platserna på landsbygden, utanför de stora centralorterna, säger Magnus Wetterholm.

Kulturen kan spela en viktig roll i att hålla sin bygd levande.

– Det ger en mening åt den här platsen, säger han om aktiviteterna kring gården.

Magnus Wetterholm är inte den som säger sig ha satt någon ort på kartan, men hoppas att folk i bygden kan känna stolthet över att Stadra känns igen, med positiva associationer.

– Jag hoppas att det jag gör för att besjäla här, har gett en identitet, säger han.

Han har tre teser för Stadra, berättar han:

– Natur och kultur i skön förening. En trädgård för själen. Bergslagens vackraste spelplats.

Dollar i ladan

Förra året satte pandemin stopp för det mesta av det sistnämnda. I år tas omtag och i sommar fylls teaterladan med Dollar. Magnus Wetterholm beskriver det som en relativt okänd pjäs av Hjalmar Bergman, en komedi som kretsar kring moral, makt, kärlek och pengar.

Den svärtade komiken inramas av musik som spänner från ”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen” till Pink Floyd, Petter och Magnus Uggla. Han blandar och ger, på sedvanligt Stadravis, och ser fram emot att möta publiken.

Även Stadra har gjort digitala satsningar, men att mötas i teaterns rum är något annat.

– Det digitala är som att titta på en tavla, en tvådimensionell, medan teaterföreställningen är som skulpturen, och har djup.

Carl Jan är delägare

För Magnus Wetterholm är Stadra både arbetsplats och bostad. Han har en lägenhet inne i Nora, men bor på Stadra om somrarna.

Han äger ena halvan av Stadra gård tillsammans med sina tre syskon. Den andra halvan ägs av Carl Jan Granqvist, som köpte dödsboet efter en annan släkting. Han och Magnus har känt varandra länge:

– Jag hade jobb på Gästis i Grythyttan när jag gick scenskolan i Malmö, berättar han.

Mycket att sköta

Intervjun görs en sommardag, på herrgårdens veranda. Sjöutsikten är anslående på ett sätt som får en tillfällig besökare att stanna upp i dörren och bara titta.

– Bitvis kan man njuta väldigt mycket av det, men bitvis ser ju inte jag alltihopa för att det är så pass mycket arbete jämt. Det är så mycket som ska skötas. Klippa gräs, hålla ordning, hålla öppet och repetitioner, guidningar och alltihop. Men jag vet om att jag är ytterst privilegierad. En morgon när det är alldeles molnfritt och sjön ligger stilla, solnedgångarna eller när dimman lyfter, då ser jag att det är vackert.