Vargen tog ovanligt många tamdjur under fjolåret

Efter några år med få rovdjursattacker på tamdjur i Värmland, så ökade de under fjolåret.

Vargen stod för alla.

Under 2020 attackerades 68 tamdjur av rovdjur i Värmland. Högsta siffran sedan 2016. Åren däremellan har rovdjursangreppen legat runt 25 eller lägre.

Bakom samtliga attacker under fjolåret stod vargen, enligt statistik från SLU Viltskadecenter.

Vad var det som hände i fjol?

– Spontant skulle jag säga att det är slumpen. Ibland ligger vargreviren närmare fårhagarna, det kan bero på det. Det kan också hända att någon varg blev utknuffad ut flocken, säger Erik Forsberg, vice ordförande i LRF Värmland, och berättar att en granne hade angrepp på sina djur av en ensamvarg.

– Men samtidigt är det inte alla som anmäler angreppen, på grund av rädsla och de vill inte bli utpekade. Vargen är så laddad.

Ingen rädsla utan jakt

Det är främst får som får sätta livet till vid rovdjursangrepp. Detta har lett till att fårstammarna förskjutits söderut genom åren, vilket gör att de mindre betesmarkerna försvinner när djuren inte längre betar. Ett problem, menar Erik Forsberg.

– En tråkig utveckling då vi behöver betesmarker och vi ser inget trendbrott här.

För att vargangreppen ska bli färre, så måste vargstammen i Värmland minskas, säger han.

– Och jakten måste vara ett naturligt inslag så att vargarna förstår att det är farligt att närma sig människor. De har ingen rädsla om det inte är jakt på några år.

När det kommer till att skydda sin boskap så är det rovdjursstängsel som gäller i många fall.

– Men det är inte så enkelt att få till sådana stängsel runt alla hagar. Har du en hage som är öppen mot en sjö där djuren dricker, så krävs det staket även där eftersom rovdjuren kan simma in.

Extrakostnader

Att hålla efter ett rovdjursstängsel kan också bli tungrott. Det ska in ström och det måste röjas under tråden. Görs inte det ordentligt så försvagas strömmen.

– Det är en extrakostnad som gör det allt svårare att få ekonomi i det.

Av de attackerade djuren var det 62 som dödades eller försvann, resterande skadades. Djurägare får viss ekonomisk ersättning, utifrån det värde djuret hade haft vid slakt.

– Men det kan vara så att man skulle ha haft dem kvar längre. Om man har 20 tackor och hälften försvinner så får man plötsligt hälften så många lamm under flera år. Det får man ingen ersättning för.

Att köpa nya djur är inte helt enkelt, menar Erik Forsberg. Smitta och sjukdomar kan skapa rädsla. Och sedan finns den psykiska biten.

– Pengar är en sak, men det är inte roligt att se sina djur döda.