Är det troféer och skallar som lockar?

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten har funderingar om björnjakten.
Foto: Roald, Berit
Hur motiveras licensjakten på björn i Värmland?

Svensk brunbjörn är fridlyst och får endast jagas under strikt kontrollerade former.

Naturvårdsverket, ansvarig jaktmyndighet säger: för att reglera antalet björnar och minska skador på tamdjur får viss skydds- och licensjakt genomföras, om förutsättningarna för jakten är uppfyllda.

Rätten till besluten har delegerats till länsstyrelserna.

Värmland är ett sådant län, 10 juni togs där beslut om licensjakt på björn i höst. De meddelar att i den nationella förvaltningsplanen för björn bedöms att licensjakt är en effektiv, kontrollerbar och hållbar del av björnförvaltningen. De menar också på att licensjakten bidrar till att minska konflikter mellan människa och björn.

Enligt jaktbeslutet får tre björnar skjutas, det stärks med att det finns cirka elva björnar totalt i hela länet. Värmland är 18 204 kvadratkilometer stort, beskrivs i turistbroschyrer som ett län med milsvida härliga skogar, med många stora naturreservat och möjlighet att se flera olika rovdjur. Hur kommer det sig då att det där bara finns elva björnar?

Är det inte märkligt? Och att det sen beslutas att tre av de får skjutas, för att minska konflikter med människor?

För vems skull tas jaktbesluten? Det är uppenbarligen inte för björnens fortlevnad i Värmland. Är det för de drygt 12 000 jägarna som bor där?

Björnen har under lång tid vördats för sin styrka, så kanske jägarna har ett behov att mäta sin styrka med den?

Eller är det åtråvärda troféer som skinn och skallar som lockar? Men vad vinner länsstyrelsen på det, jägarnas tilltro?

Maria Ljung

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.