Ett midsommaravtal om Centerpartiet vill

Ledare
PUBLICERAD:
Vad vilja Centerpartiet?
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
De liberala tjänstemännen har lämnat regeringskansliet. De har övergivit det sjunkna skeppet januariöverenskommelsen, i folkmun kallad Jöken. Besättningen från de andra Jökpartierna – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet – har också simmat i land och snickrar nu på nya konstruktioner.

Det talas om ett juniavtal som ska se till att Stefan Löfven får fortsätta vara kapten. Som om en lika illa konstruerad båt skulle bli mer sjöduglig bara den döptes om. Men sanningen är att Jöken byggdes av spillvirke från decemberöverenskommelsen som sedan länge hade börjat murkna. Och på sjökortet som man han hade till att navigera efter fanns egentligen bara ett grund utmärkt – det sverigedemokratiska.

I Timbros nättidning Smedjan (21/6) konstaterar Svend Dahl att ”oförmågan att på ett nyktert och pragmatiskt sätt förhålla sig till Sverigedemokraterna har i 11 års tid varit roten till tre monumentala politiska misslyckanden”. Det första var alliansregeringens migrationsuppgörelse med Miljöpartiet 2011. Därefter kom december- och januariöverenskommelserna.

Att hålla SD borta från inflytande har ansetts viktigare än att få igenom den politik man har gått till val på. De flesta borgerliga har nu insett att detta inte är en framkomlig väg. Centerpartiets Annie Lööf har dock surrat sig fast vid masten för att likt Odysseus inte kunna förledas av SD:s sirener. Huruvida Sverige ska slippa såväl extraval som fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav hänger nu på huruvida hon är villig att lösa upp knutarna.

Att i detta läge få med C i en borgerlig regering är förmodligen en hopplös dröm. Annie Lööf har investerat alltför mycket av sin trovärdighet i löftet att inte samarbeta med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet.

Men om Lööf kan få ta åt sig äran över att Sverige slipper gå till extraval finns det kanske en möjlighet: låt oss kalla den midsommaravtalet.

Detta avtal skulle kunna bestå i att C och SD bägge lovar att släppa fram en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. I utbyte garanteras C att få igenom ett antal av sina hjärtefrågor. Med all sannolikhet skulle ett sådant samarbete leda till att Lööfs parti fick igenom mer av sin politik än vad Jöken gav dem.

Samtidigt försäkras C om att Sverigedemokraterna inte får igenom politik som de betraktar som oacceptabel. Annie Lööf slipper då förhandla med Jimmie Åkesson - det är i stället upp till Ulf Kristersson att göra.

Sverigedemokraterna måste naturligtvis få ut något av samarbetet även de. Men de borde kunna förlika sig med att den mest radikala politiken får skjutas på framtiden. Så länge C inte insisterar på en politik som leder till ökad invandring, borde SD inte vara allt för svårflirtade. Bara att bli en del av regeringsunderlaget - liksom L och C hittills har varit - är en rejäl fjäder i den sverigedemokratiska hatten.

Med ett midsommaravtal behöver C inte gå till sängs med ett parti som de inte litar på. De kan fortsätta hävda att de är den liberala rösten som likt en fyr i mörkret ser till att Ulf Kristersson, Ebba Busch och Nyamko Sabuni inte seglar ut på farligt vatten.

Tids nog kommer förmodligen C att fullt ut återvända till den borgerliga gemenskapen. Men tills vidare får vi vara nöjda om de tillåter Ulf Kristersson att kasta loss.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.