Analys- och teknikkonsultföretaget WSP presenterade nyligen en studie med titeln ”Gatan, kvarteret och friluftsområdet – så har pandemin påverkat önskan om den gröna staden” (7/6). De har där sammanställt statistik från olika källor samt kompletterat den med en enkät bland 1 800 svenskar.
Svensk mäklarstatistik visar att villapriserna ökat nästan dubbelt så mycket som priserna för bostadsrätter under pandemin. WSP drar slutsatsen att fler eftertraktar ett liv med en egen trädgård.
Det är nog helt riktigt att det gångna året lett till att många människor omprioriterat vad som är viktigt. Även om många av oss längtar efter att åter få trängas i barer till sent på kvällen, eller att stå tätt intill tusentals andra på en konsert eller idrottsevenemang, är det nog även en stor andel människor som upptäckt att det finns annat som ger mening i tillvaron. Att shoppa och dricka kaffe latte kan vara nog så trevligt, men slår det att sitta med en kaffetermos i den egna syrenbersån?
”Människor i dag drömmer om samma saker som människor för hundra år sedan” konstaterar Lars Anders Johansson på sajten bostadspolitik.se (11/6). Han argumenterar där för att vi bör satsa på byggandet av nya trädgårdsstäder. Han pekar på att småhus är den boendeform som flest svenskar efterfrågar, men att andelen småhus i nyproduktionen i dag är lägre än under miljonprogrammets dagar. Det finns alltså ett underskott på dessa boenden vilket naturligtvis bidrar till att priserna på dem sticker iväg.
Men det finns mer än mäklarstatistik i rapporten från WSP som talar för att svenskarna fått nya preferenser. Att ha nära till parker och grönytor har blivit viktigare för människor under det senaste året. På frågan vad som är viktigast att ha tillgång till i där man bor, är det grönområden som hamnar på andra plats. Tätt efter restaurang eller kafé, men före butiker för shopping.
När Boverket talar om bostadsnära natur, syftar de på gröna ytor som inte ligger längre bort än 300 meter från hemmet. Men i exempelvis Stockholm och Malmö är det 18 procent av invånarna som måste ta sig längre bort än så för att komma till ett grönområde.
Träd, buskar och fågelkvitter gör att vi mår bättre på alla sätt. Men samtidigt är det vanskligt att fokusera på närhetsprincipen för mycket. I våra städer hittar man ibland små grönytor som inte tillför särskilt mycket, annat än att de är bra att rasta hunden på.
Det kan faktiskt vara så att det ibland är bättre med färre men större grönytor. Även om det blir fler invånare som skall ta del av varje kvadratmeter gräsmatta, ger parken ändå en större tillfredsställelse för den som tar sig dit. Se exempelvis på Central Park i New York. Det är en park som delas av en miljon människor, ändå känns det aldrig som att man behöver trängas där.
Städer måste tillåtas att förtätas och vi kan inte förvänta oss att ha det lika grönt om vi bor i lägenhet som om vi bor i villa. Det är viktigt att stadsbor har tillgång till grönområden, men de måste inte nödvändigtvis finnas precis utanför bostaden. Ibland måste man kanske välja: är det viktigast med närhet till krogen eller till skogen?
Likaså är det angeläget att den som vill prioritera att känna gräset under fötterna, har möjlighet att köpa ett eget litet hus med trädgård – även fast man lever på en helt vanlig lön.