Åsa Kalmér fick bröstcancer – två gånger om. Ur smärtan och allt som ställdes på sin spets uppstod också konst. I sommar utmanar hon både tabun och klichéer i utställningen Ärr på Alma Löv.
– Vi försöker hitta något slags skönhet och viss komik, säger hon.
2004 drabbades hon första gången, en tumör togs bort och hon blev friskförklarad. Men:
– 2017 fick jag en tumör bakom ärret, berättar hon.
Hon gick igenom tuffa behandlingar och när allt kvar klart hade hennes vänstra bröst opererats bort.
Blev en amason
Nu har hon tillsammans med sin man utforskat denna nya kropp genom konsten. Åsa Kalmér, som är manusförfattare och skådespelare, har prövat olika gestaltningar framför Jörgen Hjerdts kamera.
– Jag blev en enbröstad amason. Hur kan man hitta skönhet i den kroppen, vad betyder ärret? Vi har haft sessioner där vi letat efter ett uttryck, säger Åsa.
– Det handlar om att estetisera ett tabu, säger Jörgen.
Ärrens olika roller
Det kan till och med handla om att hitta humor och skönhet:
– Det här med ärr är ju lite ekivokt eller exhibitionistiskt; när män har ett ärr i ansiktet står det för något slags våldsamhet eller alfahanne. Vi har lekt lite med det. Jag har läderbrallor och har provat någon westernanspelning. Finns det något coolt med det här? Jag är fortfarande samma person, som har kraft och energi, säger Åsa Kalmér.
Bryter genrebilderna
De vill bryta med den gängse bilden av hur kvinnor som haft bröstcancer porträtteras.
– Sen handlar det också om sexualitet och sensualitet. Hur ska man acceptera sin nya kropp som enbröstad? Har jag blivit lite androgyn? Sen är det ju tabu och jag vet inte om det är provocerande, säger Åsa.
– Tabuet ligger väl lite i också om att man utmanar bilden av kvinnlighet. Eftersom bröst ofta sexualiseras finns en bild av en kvinnlig sexualitet som är halv, säger Jörgen.
Våga prata
Att cancer är en sjukdom som skrämmer tystar också människor. Genom sin utställning vill de bidra till öppenhet.
– Vi tänker ju att så många har varit med om det här och det talas fortfarande ganska lite om det. Det här kanske också blir ett sätt för folk att prata om det och med varandra. Nästan alla har en mor, syster, dotter eller väninna som haft bröstcancer.
Annat tidsperspektiv
Det övergripande temat för konstsommaren på Alma Löv i år är As time goes by. Också ur det perspektivet kan man betrakta cancern.
– Min tidslinje blir synlig. Ärret är ju ändå ett märke för att ha levt livet, säger Åsa.
– Ett livstecken, fyller Jörgen i.
– Det är alla ärr. Sen kan det ju vara ärr som sätter sig psykologiskt också. Hur åldras man med detta? Ett ärr påminner om något som hänt hela tiden. Det är en sjukdom man måste vara på sin vakt för. Jag lever med den här sjukdomen egentligen, säger Åsa.
Samtidigt:
– Livet fortsätter och jag med det. Jag glömmer bort det också.
Läker tiden alla sår?
– Nej, det tycker jag nog inte. Jag tror snarare att man införlivar händelser i sitt liv och tar med sig dem. Det bästa tror jag nog är att kommunicera dem, att man får uttrycka det. Det är väl det vi gör nu.
Fotnot: Åsas och Jörgens bilder som visas i Östra Ämtervik i sommar ingår även i en större utställning, som kommer visas i sin helhet på Abecita Popkonst och Foto i Borås i höst.