Det lilla extra arbetspasset, en körning till Norge, blev inte alls den enkla arbetsdag som Erland Jostéus tänkt sig.
– Jag blev satt i ett litet rum där det bara fanns en kall plåtbänk.
Erland Jostéus är sedan länge pensionär, men hoppade in som chaufför när det var ont om folk en dag i slutet av maj.
– Jag skulle hjälpa ett Karlstadsbaserat företag med att köra ett datachip till Hamar i Norge. Jag var i svenska tullen vid 11, det gick bra, men sen hann jag bara åka några hundra meter på norska sidan innan jag blev stoppad, berättar han.
Att det inte är helt lätt att ta sig till Norge i dessa tider är känt, men just det var inget problem. Papprena var i ordning och allt var grönt – ”fast de tittade inte på dem” – men något fångade ändå tullarnas intresse.
– De ville titta på bilen, en liten miniskåpbil. Så det var inte mycket till bil att titta på.
Bilen hade körts upp till Värmland från Stockholm under morgonen samma dag.
– I baksätet låg två kartonger som var adresserade till ett företag. ”De kan ni plocka ut om det är några problem” sa jag.
Ett rum med bänk
Men istället fick Erland Jostéus ta av sig sin skinnjacka, han blev visiterad och fick lämna ifrån sig sin mobil.
– Sedan blev jag satt i ett litet rum där det bara fanns en kall plåtbänk. I två och en halv timme satt jag där.
Varför han blev placerad i rummet fick han inte veta, och han vet än i dag inte anledningen.
– Efter nån timme kom en dam och frågade om det gick bra och då sa jag att jag ville veta varför jag satt där. En halvtimme senare kom hon och frågade om jag ville ha kaffe, så hon hämtade min termos i bilen och hällde upp.
Skapade bekymmer
Men så, efter uppemot tre timmar i det lilla rummet, fick han komma ut. När Erland Jostéus bad om att få ett papper på att han suttit ”inlåst” stötte han på patrull.
– Jag ville ha ett intyg, för speditionsföretaget kan få böter om det inte levereras i tid. Men de sa att det inte fanns nån där som kunde utfärda ett sådant. Men jag fick ett nummer att ringa
När han fick sin telefon ringde han såväl kunden som speditionsföretaget. De hade sökt honom utan resultat, blivit bekymrade och funderade på om det hänt något.
”Är lång tid”
Dagen därpå ringde han tullen. Efter lite turer fick han prata med en tullare och berättade att han mejlat sin berättelse. Men ett mejl, nej något sådant hade inte kommit.
– Jag har varit med om mycket, men ett besök hos tullen har aldrig tagit mer än tio minuter. Att bara bli inlåst utan anledning och förklaring, det är... Två och en halv timme är lång tid, säger Erland Jostéus.
– Att det tas in fordon för kontroll är okej och jag svarade vänligt på frågor. Men det som är oförsvarbart är att företaget inte kunde kontakta chauffören och började fundera på om polisen skulle kontaktas.
Kontroll möjlig
Trots att det gått runt tre veckor sedan händelsen står Erland Jostéus fortfarande utan förklaring.
NWT har varit i kontakt med den norska tullens kommunikationsavdelning. Där hänvisar man till tystnadsplikt och sekretess och kan inte uttala sig om vad som föranlett den långa väntetiden för Erland, men de säger:
– Vid gränspassering är det möjligt att man stoppas i tullkontroll. Om personen i fråga blir föremål för en kontroll så kan det ta längre tid, beroende på vad som inspekteras och vilka åtgärder som krävs för att genomföra inspektionen.
Erland Jostéus kunde till slut leverera det lilla kuvertet till kunden. Runt tre timmar senare än planerat.