Kristinehamn har fått ett nytt offentligt konstverk: ett tungt sådant med ett tryggt budskap. ”Jag är alltid på plats” lyder inskriptionen på den stora stenen.
– Kortsiktigheten driver samhället. Det här är en möjlighet att tänka längre, säger konstnären Ulrika Sparre.
”Allt är bra.” ”Jag har inga problem bara planer.” ”Jag är ljuset”.
Konstnären Ulrika Sparre ställer ut på Kristinehamns konstmuseum i sommar, men har också sett till att stadens centrum fått flera konstverk i form av skyltar och ljuslådor med text.
Budskapen väcker både frågetecken och leenden, och kanske även viss irritation. Eller hur ska man tolka meddelandet ”allt är bra”?
– Vill man se det som att allt är bra gör man det, men man kan också bli provocerad och tänka att ”det är det inte alls det”. Bra konstverk är konstverk som kan ha många tolkningar, säger Ulrika Sparre.
Även när hennes utställning i Kristinehamn är över, kommer ett av hennes verk att finnas kvar i staden och fortsätta sprida ett budskap, i form och i ord.
Kommunen har köpt in konstverket ”Jag är alltid på plats”, som kommer att vara just det – alltid på plats – i stadsparken.
Stenen överlever oss
– Det finns något i tanken med att stenen ska vara kvar här. Sten är det enda material vi kan tänka oss som kommer att överleva oss. Om en miljon år kommer ingen av oss att finnas kvar, men stenen är kvar i parken. Vi lever i ett samhälle där allting är väldigt kortsiktigt. Kortsiktigheten driver samhället. Det här är en möjlighet att tänka längre, säger hon.
Hon tänker sig att jaget i inskriptionen är stenen själv.
– Jag tror att det är stenen som säger det. Den är rätt lågmäld. Det är inte en gravsten. Det är en sten som pratar lite.
Och, lägger hon till om budskapet:
– Även om det är humoristiskt, så skaver det lite.
Ständig närvaro, ständig oro
Hon berättar om en utrikeskorrespondent på tv, som enligt programledaren ”alltid är på plats där det händer”.
– Vem är alltid på plats? Vad är det man missar? Det är en illusion att man ska ha koll på allt. Stressen man har i sociala medier, Fomo - the fear of missing out. Stenen är trygg, säger hon.
Spanade in rondellsten
Själva stenen har hon hämtat vid Vilången, i samma trakt där hon har sommarstuga.
– Fast egentligen ville jag ha texten på stenen i en rondell, berättar hon.
Den idén föll på trafiksäkerheten: inget får störa uppmärksamheten hos trafikanterna.
Istället fick alltså en med omsorg utvald stor sten från Vilången flytta in i stadsparken.
– Stadsparken är ganska ny och inte fylld med saker, utan är under utveckling. Det känns fint att ha en permanent plats med ett konstverk här, säger Maria Lobell, kulturchef på kommunen.
Ulrika Sparre är nöjd med placeringen, nära brofästet mot centrum och också nära Carl Nesjars Helårsfontän.
Om rädsla
Stenens trygga budskap handlar om människans rädsla. Det är en känsla hon ofta återkommer till i sitt konstnärskap.
Verket ”Allt är bra” är ett exempel på det. Förutom skylten på en husfasad har hon också gjort en film, där hon går genom staden med en klocka och ropar att Allt är bra. Det är inspirerat av forna tiders stadsvakter eller tornväktare.
– Verket handlar inte om att allt är bra, utan om att människor är väldigt rädda. I grund och botten handlar det om rädslan för döden. Det tror jag är utgångspunkten för alla rädslor.
Konst som skrämmer
Som konstnär har hon också mött rädsla hos dem som bestämmer över konsten. Som när hon inspirerad av böneutrop, gjorde ett ljudverk för att utforska begreppet ”vi” i ett samhälle som så mycket tror på jaget.
– ”Jag är störst” handlar om vem som tar över det offentliga rummet, vem får höras där. Det var lite problem med det verket. Jag gjorde det 2007, samma år som Lars Vilksstriden, och det blev refuserat då. Det skulle ha varit på Botkyrka konsthall.
Där och då fanns en rädsla att verket skulle provocera muslimer, men när det senare visades i Skellefteå var det istället Nordiska motståndsrörelsen som blev provocerad.
I dagarna debatteras principen om armlängds avstånd mycket. Politikernas vilja att lägga sig i vad konstverk ska handla om eller uttrycka ifrågasätts, inte minst när det finns rutor som ska bockas i om jämställdhet, genus, mångfald, minoriteter i samband med bidragsansökningar.
– Varför ska konsten lösa alla problem som inte politiker kan lösa? säger Ulrika Sparre.
Björneborg i höst
Hon ser också en ängslighet hos många beslutsfattare inför den fria konsten:
– Rädslan för att skapa konflikt, eller att det ska bli hot eller att någon ska bli kränkt...
Samtidigt ser hon konstens kraft.
– I ett demokratiskt samhälle ska alla människor få höras. Konst är ett verktyg för demokratin och man får inte underskatta konstens roll för utvecklingen av samhället.
Mer diskussion på temat demokrati och yttrandefrihet kommer det att bli i höst, den 11 september, när Ulrika Sparre vara med i ett arrangemang på Björneborgs Folkets hus.
Tills dess är det bara att spatsera och fundera, med konsten i stadsmiljön – och på konstmuseet.