Skenvalet om Irans nästa president

Debatt
PUBLICERAD:
Nu har Väktarrådet på direkta order från Ali Khamenei fattat beslut om att Ebrahim Raisi (bilden) ska bli Irans näste president, skriver Abdolnaser Sadidi.
Foto: Ebrahim Noroozi/AP
Journalister, fackliga ledare, kvinnoaktivister liksom människorättsjurister har gripits och har i flera fall dömts till hårda straff, inklusive dödsstraff, skriver Abdolnaser Sadidi.

Den iranska regimen går till val när den befinner sig i sitt svagaste läge sedan sin uppkomst. Samtidigt som missnöjet i landet har nått toppen är regimen internationellt pressad till sitt yttersta.

Skenvalet till presidentämbetet som hålls är en del i det manipulativa spelet för att visa en skendemokrati för omvärlden. Kandidaterna måste godkännas av det icke-valbara Väktarrådet. Nu har Väktarrådet på direkta order från Ali Khamenei fattat beslut om att Ebrahim Raisi ska bli Irans näste president. Raisi var medlem i "Dödskommissionen" som var uppsatt av Khomeini och utförde 1988 massakrer då mer än 30 000 politiska fångar, där majoriteten tillhörde Folkets Mojahedin, avrättades.

Innan dödsdomarna verkställdes möttes kommissionen av starkt motstånd från Hossein-Ali Montazeri som kallade handlingen för det värsta brottet i Islamiska republikens historia. Montazeri, som var handplockad av Khomeini som sin efterträdare, avsattes kort efteråt för sin protest. Raisis nyckelroll i detta fruktansvärda brott mot mänskligheten höjde förtroendet för honom hos Khomeini. Nu vill Khamenei ha honom som Irans näste president.

Sedan förra presidentvalet har Iran skådat tre stora folkliga uppror. Det första skedde i årsskiftet 2017/18 och nästa i november 2019, där mer än 1 500 människor bragtes om livet. Den islamiska republiken var i fara. Folk skanderade på gator och torg ”så kallade reformister och fundamentalister er tid är ute”.

Khameneis order var ”gör allt som krävs för att slå ner protesterna”. Kort efter novemberupproret möttes regimen av ytterligare kraftiga protester i samband med nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet av revolutionsgardet, där 176 passagerare, inklusive 17 svenska medborgare, miste livet.

Läget vad det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarligt. Journalister, fackliga ledare, kvinnoaktivister liksom människorättsjurister har gripits och har i flera fall dömts till hårda straff, inklusive dödsstraff. Rättsstatens principer existerar inte. Antalet avrättade i landet är skyhöga, inklusive personer som var minderåriga när brottet begicks. Religiösa och etniska minoriteter diskrimineras systematiskt.

Regimens stödpelare vilar på internationell terrorism och inblandning i grannländers angelägenheter genom krigföring via sina proxy-miliser i regionen. Det är värt att nämna rättegången mot diplomatterroristen Assadi i Belgien tidigare i år där han blev dömd till 20 års fängelse för planering av ett stort terrordåd utanför Paris 2018.

I motpolen för denna regim finns det en demokratisk rörelse som kämpar och strävar efter ett demokratiskt och sekulärt Iran. Denna rörelse samlar årligen tiotusentals exiliranier tillsammans med politiker och parlamentariker från världen över, inklusive Sverige, för att belysa de grundläggande demokratiska frågorna i Iran. Jag som de flesta svensk-iranier som har flytt från regimens helvete aldrig har trott/tror på dess legitimitet och vill ha en tydlig och kraftig markering från den svenska regeringen vad det gäller de mänskliga rättigheterna och regimens statssponsrade terrorism.

Abdolnaser Sadidi

Människorättsaktivist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.