Än en gång hörs vapenskrammel från Vänsterpartiet om att fälla den rödgröna regeringen. Men det eventuella misstroendet mot regeringen har snarast förbytts i en utbredd misstro mot Vänsterpartiet.
Under tisdagen hotade Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar att väcka misstroende mot den rödgröna regeringen om den inte inom 48 timmar ger lugnande besked om att det inte blir något av med fri hyressättning i nyproduktion. Jaha, det där har vi liksom hört förr, och det har aldrig blivit något av med Vänsterns olika hot.
Det finns helt enkelt inte på kartan att Vänsterpartiet, som nu Dadgostar öppet erkänner är en del av regeringsunderlaget, skulle fälla en S-ledd regering. Särskilt inte som moderatledaren Ulf Kristersson, vars medverkan behövs för en sådan manöver, lurar i kulisserna för att försöka ta över regeringsmakten efteråt. Och i synnerhet inte eftersom det också kräver att Sverigedemokraterna är med på tåget. Inte för inte kallas Vänsterpartiet för att vara en dörrmatta åt Socialdemokraterna.
Fast någon gång borde de väl ändå göra verklighet av sina hot om de skall bli tagna på allvar? Tja, deras relativt höga stöd i olika opinionsmätningar visar ändå att deras väljare är rätt nöjda med sakernas tillstånd. Förre V-ledaren Jonas Sjöstedt blev överkörd och nu är det dags för hans efterträdare att lära sig den konsten.
Socialdemokraterna tar det lugnt och kallar utspelet för oseriöst. Vilket det också är. Det finns inget färdigt förslag på bordet att ta ställning till, bara en utredning som nu gått på remiss. Politiken har från början varit känd och är en del av den januariöverenskommelse som Vänsterpartiet implicit godkände när de släppte fram Löfvenregeringen. Varför ställde man sig inte på tvären redan då?
Det är också svårt att ta Dadgostar på allvar när hon pressas om vad som skulle hända efter 48 timmar. Vassare hot än att "då inleds en ny process" blev det inte. Inget som torde få knävecken att darra på Sveavägen 68.
Ett faktum är att Vänsterpartiets mandat inte räcker till för att väcka misstroende. De har 27 men det krävs 35. De måste få med sig andra partier, men dessa är inte så pigga på att delta i Vänsterns spel. Inte heller vill Vänstern beröra att det kommer att krävas en aktiv hjälp av Sverigedemokraterna för att fälla Löfven.
På sätt och vis skulle det vara roande att se vad som skulle hända om Moderaterna och Kristdemokraterna, eller ännu hellre SD, på egen hand väckte misstroende. De behöver inte ens hänvisa till utredningen om hyressättningen, utan bara krasst konstatera att regeringsunderlaget ser svajigt ut och därför vill pröva det. Vad skulle Vänsterpartiet göra då?
Skulle Stefan Löfven ändå mot all förmodan avsättas så skulle ändå inte så mycket hända. Ett extraval är väldigt osannolikt med bara drygt ett år till nästa ordinarie val. Sannolikt återkommer då Löfven igen, om än lite vingklippt, och inte mycket blir gjort det kommande året.
I förlängningen blir det dock intressant att se hur Vänsterpartiet och Centern, med så pass olika ekonomisk politik, skall kunna samverka i ett gemensamt rödgrönt regeringsalternativ.