Nu är dagarna ganska lätt räknade innan de flesta av oss får gå på semester. Det känns efterlängtat och förväntansfullt som vanligt. Men kanske extra mycket eftersom det varit ett slitsamt år, med mycket som fungerat ”på undantag”.
Ledigheten blir välbehövlig för kropp och själ och allt tyder på att vi återfår åtminstone en del av vårt gamla, sociala liv i takt med att vaccinationer ökar och smittan sjunker. Det blir en härlig paus innan vi till hösten ska tillbaka igen. Till vadå? Och hur då? Det är frågan som många HR-människor går och grubblar över just nu. Vi har konstaterat att distansarbetet är här för att stanna, åtminstone delvis. Men nu är det skarpt läge. Nu måste vi definiera; Var, När och Hur vi ska jobba. Är kontoret dött? Nej. Kommer vi att gå tillbaka till hur saker var innan pandemin när alla väl är vaccinerade? Nej igen.
Nyss gick Google ut med sin nya policy för distansarbete. Den innebär att alla som jobbar på Google fritt får välja var de vill arbeta under två av veckans fem arbetsdagar. Den som vill kan ansöka om att få arbeta 100 procent på distans. Den som vill kan ansöka om att byta stad och land men behålla sitt team och sin roll, men i stället arbeta från något av bolagets andra kontor. Google räknar med att över hälften av arbetsstyrkan kommer varva arbete på kontoret med arbete hemifrån.
En annan organisation som pratar om distansarbete är Sveriges HR-förening. De uppmärksammar att det är en konkurrensfördel för arbetsgivare att låta människor arbeta hemma. Många som söker jobb idag frågar efter vilken flexibilitet som ges kring hemarbete post-corona. Folk vill inte vara tvingade att arbeta hemma, men vill heller inte tvingas in till kontoret.
Så hur ser det ut efter semestern om och när restriktionerna släpper? Vill kontrollerande chefer kräva 100 procent återvändo till kontoret? Vill självständiga medarbetare stanna kvar i sommarstugan och jobba september ut utan att sätta sin fot på kontoret? Här finns det stor risk för godtycklighet, och att det blir ”ingen ordning på allting” som Pippi skulle ha sagt.
Att det kommer bli annorlunda post-corona vet vi, och det är hög tid att sätta ramarna. Hur mycket vill vi att folk ska vara på kontoret efter semestern? Och varför? Vad ska ske när vi är på kontoret? Hur behöver våra lokaler vara utformade? Det är inte hållbart med egna rum överösta med teknik och avancerad kontorsutrustning om de bara är bemannade hälften av veckans dagar. När vi väl är på jobbet behöver vi ytor för att samarbeta och vara kreativa tillsammans.
Samtidigt som det är viktigt att slå fast någon form av regelverk, kan det vara bra att låta förutsättningarna växa fram. Prova! När vi gick in i pandemin krävdes en akut förändring. När vi går ur pandemin behöver inte förändringen ske lika akut. Jag tror det är klokt att ha någon form av ram tydliggjord inför återgången efter semestern, och sedan arbeta med att utforska vad just din organisation behöver och förtydliga och förändra ramarna vartefter. Testa er fram!
För det är inte bara en fråga om att bestämma antal dagar per vecka hemma eller på kontoret. Fler frågor behöver ”sättas”. Som chef handlar det om att släppa kontrollen på tid och plats och i stället fokusera på mål och resultat. Hur ska det gå till? Det handlar också om att hitta sätt att fokusera på relationen, när vi inte träffas fysiskt.
Medarbetare vill gärna bestämma själva. Vad behöver JAG för att få till jobb, arbetsdag och livspussel? Arbetsgivare som vill sträva efter att vara attraktiva kan lockas av att vara lyhörda för detta. Samtidigt gäller det att ha fokus på organisationen. Det blir faktiskt inte bra om ”folk” får göra som de vill. Arbetsplatsen är ingen demokrati. Våga lyft blicken från individens navelludd och fråga medarbetarna; vad behöver DITT TEAM för att kunna arbeta på ett bra sätt?