Poesidebutanten Marc Broos: ”Döden följer mig som en hund”

Konstnären Marc Broos skapar också med ord. Nu debuterar han som poet i bokform – fast det inte alls var meningen så, från början.

Samtidigt är han aktuell med en ny utställning, i ett skyltfönster i Arvika.

– Jag har alltid skrivit, snickrat på tankar och idéer och jag har även skrivit insändare och sånt, jag kunde aldrig låta bli att reagera förr. Poesi har jag gjort i kanske tio år, berättar han när vi möts på Alma Löv museum.

Orden kommer ofta när han gör något helt annat.

– När jag simmar eller cyklar dyker det upp ett ord, eller en mening, och det kan inte släppa mig. Jag börjar tänka kring det och så måste jag skriva ner det och börjar brodera ut det.

Som att skapa konst

Ordbroderiet ger upphov till nya tankar, som ger fler ord och så byggs det på.

– Det är som att bygga en skulptur eller bildkonst också. Man bygger ihop meningar, lägger till nya och tänker att det här låter ju patetiskt. Jag är väldigt kritisk mot mig själv, säger han.

Skrev för sig själv

Att han är bokaktuell är mer eller mindre en slump, hävdar han.

– Jag var på Citytryck i Karlstad och skulle hämta Karins vykort.

Där råkade han nämna för ägaren att han skriver.

– Får jag trycka det sa han. Bara ett enda ex? Det kunde vara kul tänkte jag. Det har aldrig varit en tanke på att jag skulle ge ut det, utan jag har bara gjort det för min egen skull. Jag tycker det är så bra att få ner mina tankar på ett papper.

Ny upplaga

Han lämnade in dikter och fick sitt enda exemplar. Sen uppstod viss efterfrågan så han ringde tryckeriet och fick 50 exemplar, som gick åt direkt.

Nu har han bestämt sig för att göra en ny upplaga.

– Jag fick precis en offert. Jag tänkte att jag kan lägga dem på Alma Löv museum och så får besökare ta med sig och skicka något om de tycker det är värt nåt, betala en slant eller skicka det vidare till något annat.

Citerar Tranströmer

Marc Broos har länge levt med poesi, egen och andras.

– Vissa dikter sitter i mitt huvud, säger han och drar några strofer av Tranströmer, de där om döden som kommer på besök och sedan i tysthet syr på kostymen.

Också när Marc Broos skriver, är döden ett återkommande tema.

– Det är mycket tankar på åldrandet och döden och att titta bakåt. Det är något som sitter i huvudet och kommer tillbaka hela tiden. Det är ingen rädsla för döden, men även i mina konstverk är det mycket död.

Borde du inte hylla livet istället?

– Men jag gör det på det sättet, vet man att döden finns uppskattar man livet ännu mer! Jag ser döden som en del av livet också. Det är nästan som att den tar mig i handen och följer mig som en hund och går bredvid. All konst handlar om livet och om man ser döden som en del av livet är det inte så konstigt att det ingår i konsten.

Osäker framtid

Hur det blir med skrivandet i framtiden är oklart.

– Skulle jag skriva nu, skulle jag skriva till andra och det tycker jag är svårt. Det blir ett annat tänkande då. Det är flera månader sedan nu som jag skrev, jag har haft så mycket annat och har jobbat med konsten. Det blir kanske under höstkvällar, men det är inte säkert. Jag kommer nog att skriva något mer, men jag tror inte det blir någon mer bok.

I konsten har han bland annat jobbat med en utställning som visas i Arvika i sommar. Från 12 juni till 30 juli ställer han ut hos Kolonins fönstergalleri. Där finns nu utställningen Holy Wood, som han beskriver som ”en klagosång över hur vi bedriver skogsbruk 2021”.

Och så har han ett annat projekt i konsten: han berättar att han håller på med en ”döstädning” nu bland sina verk.

– Sen kanske jag börjar med något helt nytt, kanske blir det back to the roots, eller att titta framåt.