Petter debuterar i konsten – i Munkfors: ”Jag följer min egen linje”

Petter Alexis Askergren är redo att för allra första gången ställa ut sitt måleri och han gör det i Munkfors.

Till Värmland kommer han med ett 60-tal akvareller inspirerade av viktiga platser i hans liv och – inte minst – med Ferlin inpå bara huden.

Petter är välkänd och folkkär som artist och låtskrivare, men är också – från och med nu – en målande konstnär som vågar visa sina verk.

– Jag har också lärt mig att ibland måste man göra saker man tycker är läskiga! säger han.

Han är spänd inför debuten, men också förväntansfull, när han nu låter publiken möta hans verk och hans platser på jorden. Besökarna får följa med till Kosteröarna, Åre, Stockholm och italienska vingårdar.

Musiken kom emellan

Men även om han är total nybörjare som utställare, har konsten snarare gjort comeback än debut i hans liv på senare år.

– När jag var liten och gick i skolan var bild det enda jag var hyfsad på, säger han och berättar också om en uppväxt i en kreativ, kulturintresserad familj där hans konstintresse uppmuntrades.

– Jag ville bli serietecknare först egentligen, men sen kom musiken in. Utövandet av musik kom in rätt hårt när jag var 16, 17. Då började jag skriva texter och jag fick samma kreativa bekräftelse när jag skrev en text, som när jag målade en bild eller ritade en gubbe som jag var nöjd med, säger han.

Två världar möts

Måleriet kom tillbaka in i hans liv på allvar kring 2012 och har levt parallellt med musiken och texterna sedan dess, även om publiken nästan bara fått se hans artistsida.

– Det är som två världar som är ganska nära varandra hela tiden.

Något vägval är han inte redo att göra:

– Jag har hållit på med musik i över tjugo år och tycker det är jättekul, men jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Om någon idag frågar mig vad jag håller på med, säger jag att jag är artist och textförfattare. Jag skulle aldrig släppa det, men jag tror att det är viktigt att följa den kreativa lusten. Jag har lovat mig själv att inte göra musik för att jag måste göra det. Folk vill gärna placera en i fack, att man ska vara här eller där, och man får inte göra det här eller det där. Jag är en person som är extremt passionsdriven, så jag är inne och rotar i passion med saker som jag tycker är kul och inspirerar mig. Jag följer min egen linje.

Ferlin på armen

Nu ledde passionen honom till Värmland.

– Det känns superhärligt. Jag har rest så mycket i Sverige att jag brukar säga att jag känner igen träd längs vägarna. Jag tycker mycket om Värmland som landskap och känner en enorm fridfullhet här. Jag känner mig ostressad här, säger han, som faktiskt ständigt bär med sig en del av Värmland.

På sin överarm har han en dikt av Nils Ferlin tatuerad.

– Det är hans dikt Infall, som jag tycker är en väldigt bra dikt. För mig handlar det om ett solidariskt tänkande, att man bryr sig och att det finns en annan värld ovanför, säger han.

Mörk storstad

Några rader från den dikten finns i Petters låt Natten, som i sin tur också finns med i en av hans målningar.

– Jag har använt en del texter i en del målningar för att jag tycker det förstärker en bild, men det kan också förstärka en text. I det här fallet känns det som att finns en symmetri mellan dem.

Just den bilden är ett av hans Stockholmsmotiv.

– De flesta av dem är ganska hårda och mörka, vilket Stockholm är rätt mycket för mig, men ändå ett ställe jag älskar. Det finns ljusa glimtar där också.

Hedrar pappa

Temat för hela utställningen på Laxholmen i år är Mörkret och ljuset och det förhåller sig även gästutställaren till. Först möter man det mörka Stockholm och sen ljusnar det i landskap från Bohuskusten och Italien, men där finns också några ljusare motiv från huvudstaden.

Totalt visar han ett 60-tal verk i sin debututställning och han berättar att han önskar att hans föräldrar hade fått se detta, särskilt pappa, som själv målade mycket:

”Till slut vågar man”

– Han var en person som inte vågade riktigt kliva ut och visa upp det, vilket jag känner att det borde han ha gjort. Det är också en grej, att jag känner att jag ska våga det och jag har fått asmycket pepp från omgivningen. Till slut vågar man. Men det är precis som när man gjorde musik: jag är oskolad och gjorde musik utan att kunna spela ett enda instrument, men det blev ju bra ändå.

Sommarutställningen består också av konst av 27 värmländska kulturutövare. Bland dem finns både sådana med lång erfarenhet och debutanter, och Hans Westlund, som gjort urvalet, har även hittat en bred mix av konstarter.

– Här finns glas, keramik, trä, smide, akvarell, grafik, textil, teckning... Jag tror vi har fått med något av de flesta konstslag, säger han.

Nytt för i år är att även arkitektur är representerat bland konstslagen på utställningen. Arkitekten Mikael Sonnberg uppskattade inbjudan, men också årets tema:

– Mörkret och ljuset passar också bra för oss. Det är lätt för oss att hitta ingångar i. Det är något vi arbetar mycket med som arkitekter, och även tyngd och lätthet, slutenhet och öppenhet.

I mörkret finns ljuset

Hans Westlund valde temat och har låtit utställarna skapa fritt utifrån det, utan vidare instruktioner.

– Jag tycker det ger en bra spännvidd och jag är själv fascinerad av kontraster. Man måste ha bägge delarna. Man måste gå in i det mörka för att finna ljuset. Sedan har det ju varit ett rätt turbulent år med coronan, men förhoppningsvis är vi på väg mot ljuset nu.