Kära föräldrar, kan ni skydda mig från våld i vårt hem?

Nu när barnfridsbrott etableras kommer det att successivt underlätta förståelse av problematiken, skriver Madeleine Käärik.

Nu agerar lagstiftaren äntligen för barnets bästa. Tvåhundratusen barn varje år som bevittnar våld i familjen blir nu själva offer för brott i lagens mening. Ett nytt brott, vars definition har länge efterlängtats, införs den 1 juli 2021 – barnfridsbrott.

Vid separation har rätten hittills som regel dömt till fortsatt gemensam vårdnad – ofta obeaktat våld i hemmet, där barnet kan vara det enda vittnet. Hittills har sådana barn inte betraktats som brottsoffer. Nu kan detta få en större roll vid vårdnadstvister, som vid bedömning om fadern är lämplig som vårdnadshavare.

Barn lider när de växer upp i familjen där mamman misshandlas eller hotas av pappan. Bevittnandet av våld lämnar djupa spår i barnets medvetande, psyke och själ – och kan orsaka större skada än om man själv hade utsätts för det. Trygghetskänslan rubbas, traumatiskt minne kan bli livslångt.

För ett barn, oaktat hens sociala nät, finns det två absolut viktigaste människor i hela världen. Synen av våld dem emellan kan göra så att ingenting blir för barnet som det hade varit innan.

Barnet har dubbel lojalitet, och har svårt att inta den ena partens sida. Barnet känner sig otillräcklig för att hjälpa sin gråtande mamma, och hen älskar även sin pappa. Detta är en övermäktig uppgift för barnets psyke. En vuxen person har ett val om hon vill stanna kvar i den destruktiva relationen.

Barn har varken något självständigt val eller ett handlingsalternativ, utan sitter fast med föräldrar som bråkar, eller i de flesta fall där pappan misshandlar mamman. Pappa som naturligt har beskyddarens roll i barnens ögon, men som återkommande ryter, får en galen blick, slår mamman som skriker och gråter… Kan den pappan, när allt lugnar sig, vara en trygghet, en förebild?

Man borde kunna på ett mer effektivt sätt hjälpa kvinnorna bryta tystnaden när de blir utsatta för våld av sin partner – för barnets skull. Många vaggar sig i falska förhoppningar om att barn ”glömmer ganska fort”. Verkligheten är annorlunda, och de mest hjärtskärande sekvenserna kan lämna bestående minnen.

I ett visst skede är kvinnan mindre angelägen att bryta loss från sina våldsamma parter just därför att de har ett gemensamt barn. Det finns många andra hinder: svårt att få eget boende, försämrad ekonomi vid separation, hennes kärlek till våldsutövare... Till sist tvingas hon ändå till ofrivilliga fortsatta kontanter med förövaren på grund av gemensam vårdnad av deras barn.

Vilken tjänst gör man barnet genom att bevara en malfungerande familj? Det är fortfarande få kvinnor som anmäler våld i hemmet. Bristande kunskap låter kvinnan tro att det enbart är hon personligen som är berörd.

Våldets förövare, oftast män, skall inte lämnas ut från åtgärdsplanen. Socialtjänsten kan rikta insatser och arbeta förebyggande med våldsbenägna fäder, som behöver insikt om att barn drabbas hårt av föräldrarnas destruktiva förhållande. Det är fullt möjligt att man ändrar sitt beteende om den insikten kommer. På det sättet kan situationen angripas från båda föräldrars håll. Är det inte ofta så ändå att båda föräldrar önskar sitt barns bästa?

Nu när barnfridsbrott etableras kommer det att successivt underlätta förståelse av problematiken. Den starkaste modersinstinkten är att skydda sitt barn. Snart utrustade med detta nya instrument kan förhoppningsvis de utsatta kvinnorna och barnen komma närmare en acceptabel lösning på problemet.

Madeleine Käärik

Arbetar med våldsutsatta kvinnor som målsägandebiträde