Samma gamla (s)kattehöjare

Ledare
PUBLICERAD:
Skattehöjarminister Magdalena Andersson (S).
Foto: Henrik Montgomery/TT
Ränderna går aldrig ur en gammal sosse! De må försöka framstå som så moderna och med sin tid, men skrapar man på ytan så kommer genast den gamla skattehöjaren fram. För en socialdemokrat är nämligen högskattestaten, som alla är beroende av, ett mål i sig.

Tack och lov har utvecklingen gått åt ett annat håll, och Socialdemokraterna kontrollerar inte kommandohöjderna på samma sätt som förr. Men även om de är beroende av andra partier för sin fortsatta maktställning så har de inte släppt på sin gamla ideologi. På sätt och vis är det tacksamt för deras politiska motståndare, men också nedslående att de inget verkar ha lärt av de senaste decenniernas utveckling.

Senast avslöjade de sig på DN Debatt (29/5), där en arbetsgrupp, ledd av ingen mindre än finansminister Magdalena Andersson (S), gick till storms mot "ökade klyftor" och "de rika", som skall klämmas åt med en ny "miljonärsskatt". Någon närmre precisering än så blev det inte, annat än att bostäder skulle vara undantagna och att den skulle förses med ett tak.

Nu är det så att tankefiguren "de rika" aldrig har kunnat finansiera eller förstärka någon offentlig välfärd. Skattebasen är för liten, helt enkelt. Det är ett dock ett behändigt retoriskt knep för socialister att använda sig av. De som alltid drabbas av höga skatter är vanliga inkomsttagare. De riktigt rika kan alltid skatteplanera eller flytta tillgångarna utomlands.

På sådana goda grunder avskaffade också Göran Perssons (S) regering såväl förmögenhetsskatten, som arvs- och gåvoskatterna. Det var skadliga skatter som drev kapital och företagande ur landet. Så vad är då Anderssons nya "miljonärsskatt"? Vad och vilka skall omfattas?

Svaret kom efter några dagar, när S-arbetsgruppens underlagsrapport publicerades. Där nämns bland annat en ny kapitalskatt som de kallar för miljonärsskatt, men fortfarande utan några riktiga detaljer, och stramare 3:12-regler som kommer att göra livet surt för många småföretagare och entreprenörer.

Störst uppmärksamhet fick dock att sparandet i investeringssparkonton (ISK) skall begränsas kraftigt. ISK är en förmånlig och enkel sparform som omkring tre miljoner svenskar sysslar med. Kontona schablonbeskattas och man slipper krångla med reavinstbeskattning som vid försäljning av till exempel aktiefonder. Det har möjliggjort för många svenskar att bygga upp ett sparkapital för framtiden.

Sedan läckte det ut att S bett riksdagens utredningstjänst räkna på ett tak för ISK på 100 000 eller 200 000 kronor. Det skulle ju i princip avskaffa sparformen. Kritiken lät inte vänta på sig från en mängd håll. Sparekonomen Frida Bratt på Nordnet har kallat det för en häxjakt.

Månne har S tagits på sängen av fördömandena. De verkar i alla fall förvånade. Men missta er inte. De menar allvar, även om det kan bli svårt att genomföra idéerna. Socialdemokraterna är egentligen mot att vi äger kapital själva, alltså att vi sparar, trots att svenskar sparar mycket lite vid en internationell jämförelse. Det har sina historiska orsaker. Sparandet skall nämligen staten stå för, enligt S, och då blir vi alla också beroende av staten. Eller som S-rapporten skriver: "Vi eftersträvar jämlika och rättvisa utfall".

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.