Insändare: När mammor dör, växer det sly överallt

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Mitt i pandemin ska de ensamkommande från Afghanistan klara sina utbildningar på distans, hitta fasta jobb och hantera att deras familjemedlemmar dör långt borta - flyktingpolitiken är obarmhärtig, tycker insändarskribenten.
Foto: Don Campbell / TT

Vissa nyheter tar mig extra hårt. Sådant som man kanske tänker inte skulle beröra så in i själen. Men vissa händelser! Som när en mycket älskad mamma dör. En mamma som i tanken har varit vid sin sons sida varje dag. En mamma vars son har tänkt och längtat efter henne i sex långa år.

För några månader sen fick han äntligen besked om att Sverige låter honom stanna. Hans arbetskraft behövs här och därför får han stanna som arbetskraftsinvandrare. Inte av några andra humanitära skäl som krigstrauman eller så. Vägen har varit mycket lång och svår för honom liksom för så många av de ensamkommande från Afghanistan.

Han har försökt skaffa pass och tänkte att det kanske skulle gå att få hålla om mamma igen. Så plötsligt är hon borta. Jag känner sådan sorg. För hans skull, men också för Sverige och vår obarmhärtiga flyktingpolitik som misshandlat den här människan under så lång tid. Mitt i pandemin ska våra killar klara sina utbildningar på distans, hitta fasta jobb och hantera att deras familjemedlemmar dör långt borta. Och de har ingen möjlighet att ta farväl.

Den 9 juni ska riksdagen rösta om eventuella lättnader i den så kallade nya gymnasielagen. Det skulle betyda tolv månaders respit i stället sex månader för de som måste hitta arbete för att inte utvisas i januari 2022.

Min väns mamma är borta. Hans öde är inte bara hans. Det är vårt också!

Göra Tunström skriver;

”När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

Vartannat andetag:

då förlorar man en

glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.”

Vi får inte gå vilse i den högerpopulistiska snårskogen. Rösta för en human flyktingpolitik oavsett vilket parti du tror är bäst. Det är det minsta vi kan göra.

Klara Patzauer

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.