I sommar blir det nostalgi och kvinnohistoria på Historiska i Kristinehamn. Ewa Persson har lånat ut 80 förkläden ur sin stora samling och genom dem lyfts berättelser om både glädje och vemod ut i ljuset.
– Alla berättar sin egen historia och framför allt kvinnornas historia, säger Ewa Persson.
– Det här följer mitt liv. Jag är uppväxt i Nykroppa, ett brukssamhälle där man pratade väldigt mycket om män. Det var överingenjören, Konsumföreståndaren och prästen. Man pratade aldrig om kvinnorna, säger Ewa Persson, när vi möts på museet Kristinehamns historiska.
Hon är författare, debattör och kulturpersonlighet, som ofta lyft fram kvinnornas roll i både nutid och historia. Den här gången väljer hon ett annorlunda sätt att nå fram med kvinnors berättelser. På museet hänger det nu förkläden på streck och på skyltdockor.
Ewa har samlat länge på dessa historiska textilier, som hon ”upptäckte” 1998.
Fladdrade i sommarbrisen
– Vi bodde i Sunnemo då, på gården Lund. Jag städade och så såg jag ett paket med ett snöre omkring. Det var min mammas förkläden som jag hade tagit reda på när hon gick bort. Det var tio-femton stycken och jag blev alldeles lyrisk. Jag tvättade och hängde ut dem på ett klädstreck mellan lönnarna.
Tygstyckena som fladdrade så vackert i sommarbrisen gav en impuls:
– Jag gick in till min man PO och sa ”jag har fått en idé”. Jag ska skapa en utställning med förkläden!
Gensvaret var väl inte alldeles uppmuntrande: ”Nämen ta igen dig nu, har du tänkt igenom det här?”
Mjuka paket i posten
Det hade hon kanske inte helt och hållet, men efter en efterlysning i Radio Värmland strömmade förklädena in och den 25 juli 1999 hade hon en utställning med 141 förkläden på en äng vid Folkets hus i Sunnemo.
– Sedan har det fortsatt genom åren. Det finns inget stopp i det, säger Ewa, som fortfarande då och då får tjocka, mjuka kuvert med posten.
Hon har 300 förkläden katalogiserade med nummer och fakta, och ytterligare minst lika många okatalogiserade.
Hon är dock minst lika intresserad av berättelserna bakom som av själva det textila uttrycket.
Även mörka minnen
Förkläden berättar heter utställningen och visst väcker de både minnen, känslor och igenkänning. Berättelserna varierar från varma berättelser om mammor och mormödrar till sådana som innehåller lite mera av sorgkant. Ewa Persson läser upp ett följebrev som kom i ett paket med förkläden som använts på hotell och restauranger och där givaren säkert tre gånger betonar vikten av att få vara anonym.
– Tänk, om ett förkläde kunde tala. Vad hade hänt där? Det här anonyma är också en historia, säger Ewa och ger ett anonymt exempel till:
– Det kom ett brev med 13 vita förkläden där det stod att ”Dessa förkläden har jag burit på gods och gårdar, på herrgårdar har jag varit och arbetat. Jag har sett mycket glädje, men jag också sett mycket vemod och elände. Det är därför jag vill vara anonym.”
Bildskatt ger djup
80 förkläden visas på utställningen och det är ett brett urval, från de sirliga vita förklädena med spetsar till 70-talets robusta klänningsförkläden i storblommigt. En del är förkläden att använda vid matlagning, andra är tänkta för servering.
Förklädena kompletteras med bilder ur Kristinehamns rika bildarkiv, varur det plockats fram ett imponerande antal bilder på flickor, kvinnor, gummor och även ett par män, med förkläden.
– Det ger ett djup också med bilderna på alla de här Kristinehamnskvinnorna, säger Elin Jones på museet.
– Vilka fantastiska bilder ni har! Det känns fint att förklädena visas tillsammans med bilderna, som är unika på sitt sätt, säger Ewa Persson.
Svunnen tid
Förklädena som syns i moderna kök är oftast raka och långa, medan de små volangplättarna till serveringsförkläden känns långt borta, liksom de stormönstrade helförklädena och de med handbroderade blommor längs hela fållen.
– Vem skulle sätta sig och brodera så här idag? Det är en annan tid nu. Förkläden börjar bli mer och mer sällsynt, konstaterar Ewa Persson, som dagen till ära bär ett modernt förkläde med ”Sätt dej ner e litta stönn”-tryck på – ett citat från en dikt av hennes bror Stig Berg.
Vill bevara
Utställningen invigs på lördag, den 12 juni, och pågår till och med 31 augusti.
Vad som händer sedan återstår att se. Ewa Persson fortsätter att samla och ta hand om förklädena, men funderar också på om det går att ge samlingen en ny adress.
– Jag vill inte dö med de här och att folk bara ska dela ut dem sen. Jag skulle vilja att samlingen blev bevarad och att det fanns någonstans där den blev genuint mottagen, där man känner att det här är historia.