Tisdagen den 25 maj tog Bengt "Kroken" Nilsson sitt sista tack och adjö. Han har lämnat Slussen i Lennartsfors för gott och kommer aldrig mer att ses på travbanan i Årjäng. De varma och omåttligt underhållande fikastunderna vid hans köksbord får vi bevara i minnet. Nordmarken blir en fattigare bygd.
Bengt var verksam in i det sista, för åldern tog han ingen stor notis om. Hans skrivförmåga var mirakulös, bara hans egen blygsamhet hindrar oss från att kalla honom ordkonstnär och Värmlands främste krönikör. ”Modersmålslärare” skulle han kallas, ingenting annat.
Han såg sig som arvtagare till adjunkten Aino Strömberg vid Samrealskolan i Årjäng. Bengt åkallade alltid fröken Strömbergs ande när han ville vara sträng i sin bedömning av andras texter. Som korrekturläsare var han oöverträffad, men det var alltid ett nöje att ta del av hans kritik: den han hyvlade av kände sig för det mesta både klok och glad.
Bengt Nilsson såg dagens ljus den 2 september 1930 i Bôtten i Årjäng, den förste av fem bröder. Tillnamnet Kroken ärvde han av pappa Nils som kom från hemmanet Kroken i Holmedal. Hans salta humor och formidabla berättarkonst kom mest från mamma Agda som hade hand om ortens folkbibliotek. Hon var beläst och det blev Bengt också: han var lärd redan som barn och värre blev det med åren – men utan skryt, för det är inte lönt att skylta med lärdom i västra Värmland.
Bengt tillhörde en generation där få ungdomar utan pengar fick studera, oavsett begåvning. I familjen fanns inga tillgångar men hans ett år yngre bror Göran hade bestämt att Bengt skulle utbilda sig. Göran började yrkesarbeta tidigt och bidrog till studier och uppehälle. Det gick väldigt bra.
En del av Bengts långa karriär i skolans värld och djupa engagemang för travet i Årjäng har redan berättats av mågen Ulf. Och Kroken stängde aldrig in sig på ett område.
Han gav namn till ”Tankesmedjan Årjäng förr”, för han hade smak för bombasmer, och han var en outsinlig källa till historier om människor och händelser förr i vâla. Hans otaliga stickspår och ovidkommande roligheter satte färg på våra sammanträden. Trots det hann vi med sex böcker tillsammans.
Och så roligt vi har haft det! Tack du Bengt!