Centerns omöjliga sits

Ledare
PUBLICERAD:
I centrum för sig själv – centerledaren Annie Lööf.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Det gjordes ett stort nummer av att Centern säger farväl till alliansen i samband med framtagandet av en ny så kallad framtidsagenda på partiets förtroenderåd förra fredagen. Men hur kan man ta farväl av något som man svek och lämnade bakom sig redan hösten 2018? Fast nu lider ju många centerpartister av vanföreställningen att det inte var de som svek, så det förklarar kanske saken.

Som ett mantra upprepas att Centerpartiet minsann skall vara en självständig kraft i den politiska mitten. Vad nu det betyder. För någon bred politisk mitten finns inte annat i centerteologernas fantasi. Blockpolitiken har gjort sin återkomst, och strängt taget var den aldrig riktigt borta. Det finns ett rödgrönt och ett blågult block, och C har vackert inordnat sig i det rödgröna. Sedan kan de uttala hur mycket besvärjelser de vill om något annat.

Var gång man hör partiledaren Annie Lööf så är det uppenbart att hon alltjämt står fast i det hon sade efter valet 2018, trots att den politiska verkligheten är annorlunda. Det finns bara två realistiska regeringsalternativ, det ena till vänster stött på bland annat Vänsterpartiet. Det andra till höger stött på Sverigedemokraterna. Båda dessa partier avvisas av Lööf.

Fast det är inte hela sanningen. V avvisas inte lika mycket som SD. Hon kan ju trots allt tänka sig att stödja, och till och med sitt med i, en S-ledd regering som måste stödja sig på V. Det gör C redan i dag. Men hon kan inte tänka sig att stödja en M-ledd regering, och har till och med aktivt röstat mot moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister.

Hur hon och Centern sedan skall klara av ett än mer fördjupat S-samarbete är en gåta. Socialdemokraterna håller på att åtminstone retoriskt göra en kraftig vänstergir, samtidigt som C för en ibland extremt nyliberal ekonomisk politik. Se bara på det förslag om marknadshyror, som presenterades i går, och som de tvingat fram inom ramen för januariöverenskommelsen. I ett rödgrönt regeringssamarbete måste S också ta hänsyn till de mer radikala Miljöpartiet och Vänstern, och vad blir det då av med Centern?

Partiet har också bytt logotyp igen, och återtagit en lite avskalad variant av fyrklövern, som också består av fyra stiliserade hjärtan. Det är ju en godhetssignalering så god som någon! Fast borde de helt enkelt inte byta symbol till Annie Lööfs anlete, som någon fyndigt föreslog? Allt kretsar ju mest kring partiledaren som får ta emot den ena devota hyllningen efter den andra av sina följeslagare. Givet den uppvisade narcissismen (se bara på Lööfs konton på sociala medier) kanske man skulle byta namn till självcenterpartiet när man ändå håller på!

Bakom Annie Lööfs drömmar om "den breda mitten" är väl någon bild av en stor koalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, men där det förstås är hon som är statsminister. Det kan hon ju fortsätta drömma om.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.