Bengt ”Kroken” Nilsson har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 90 år. Närmast anhöriga är hustrun Margareta och barnen Anna, Maja, Linus, Ida och Klara.
I Årjäng räcker det att säga Kroken, så vet de flesta vem som avses. Bengt Kroken Nilsson var en lokal superkändis, och stolt mottagare av kommunens kulturpris två gånger om, först själv 2011, sedan med skrivargruppen Tankesmedjan 2019.
Han hade släktrötter i Kroken i Holmedal, därav smeknamnet, men själv bodde han aldrig där. Istället var det i Bôtten, i utkanten av Årjäng, han växte upp, som äldst av fem bröder.
Bengt Kroken tog studenten i Karlstad, en sällsynthet för en grabb från Nordmarken åren efter andra världskriget, och fortsatte med universitetsstudier i Uppsala. Han bildade familj, tog lärarjobb i Kumla, Haparanda och Arvika, men återvände i början av 1960-talet till Årjäng där han så småningom blev rektor, en inte helt konventionell sådan. Omskriven nationellt blev han när han försökte locka lärare till Töcksfors mot löfte om plats i kollegiets V65-bolag.
Vid sidan av jobbade han på Årjängs travbana, Sveriges vackraste, från gymnasieåldern och upp i mogen ålder. Han var speaker i många år och kom så småningom att utveckla sin speciella kåseristil i Krokens blädder, en återkommande krönika i travprogrammen.
Han gifte också om sig och flyttade till ett idylliskt hus vid Kanalen i Lennartsfors och utvidgade barnaskaran.
Bengt Kroken skrev gärna, ofta och bra - kåserier, tidningsartiklar, sportreferat, födelsedagsverser, högtidstal, och så småningom böcker: om travet och Nordmarkens historia, det senare i samarbete med Tankesmedjan. Bloggade gjorde han också, ännu som 90-åring, på arjang.nu.
Som skribent utvecklade han en helt egen stil, skarp, humoristisk, fyndig och kryddad med dialektala uttryck. Han var en språkekvilibrist, och bäst av allt var att höra honom själv framföra, och brodera ut, det skrivna i dialog med publik eller festdeltagare. Det var stand-up av bästa märke långt innan någon hört uttrycket.
Krokens sätt att ta sig an byggnads- och inredningsprojekt var också något eget, med en generös inställning till färgsättning och okonventionella lösningar. Fotboll, bridge, fotografering och bärplockning var andra intressen – han tillgodosåg länge den närmaste släktens behov av sylt och gelé under varumärket ”Enkan Bengta”.
På sin blogg påstod han sig ha tagit en 40-poängskurs i självgodhet och jobbat extra som egocentriker, men sanningen är att Bengts varma omsorg om släkt, familj och vänner var stor. Han är djupt saknad.
Ulf Nordström
svärson