Levay: Konservatismens tysta segertåg

Signerat
PUBLICERAD:
Vid kungens senaste födelsedag framkom exempelvis ett starkt stöd för monarkin, inte bara bland folk i allmänhet där kungahuset är populärt sedan länge, utan också bland inflytelserika opinionsbildare, skriver Charlotta Levay.
Foto: Anders Wiklund /TT
I en rad viktiga samhälls- och värderingsfrågor har åsikterna förskjutits i konservativ riktning, fastän det har skett så gradvis att det knappast märkts, skriver Charlotta Levay.

Har du lagt märke till att idéer som för inte så läge sedan sågs som väldigt konservativa på senare tid blivit allt mer accepterade?

Kanske känner du inte igen beskrivningen. Sverige som land utmärks ju av högst modernistiska ideal, och det offentliga samtalet präglas till stor del av radikala uppfattningar, inte minst vad gäller kön och sexualitet. Exempelvis förväntas vi numera tycka att polyamori – att ha flera kärleksförbindelser samtidigt – är ett livsstilsval som alla andra och att könstillhörighet är någonting var och en väljer själv, inte någonting man föds med.

Men under ytan går utvecklingen åt motsatt håll, vill jag hävda. I en rad viktiga samhälls- och värderingsfrågor har åsikterna förskjutits i konservativ riktning, fastän det har skett så gradvis att det knappast märkts. Hela åsiktsfältet har förflyttats åt samma håll, vilket gör det lätt att missa hur stor förflyttningen faktiskt är.

Vid kungens senaste födelsedag framkom exempelvis ett starkt stöd för monarkin, inte bara bland folk i allmänhet där kungahuset är populärt sedan länge, utan också bland inflytelserika opinionsbildare. Expressens liberala ledarsida bytte uttryckligen linje från principiell republikanism till ett slags pragmatiskt stöd för monarkin, med motiveringen att den visat sig fungera bra i vårt land och vår tid.

Inte bara den nya linjen utan även Expressens argumentation var alltså konservativ. En kärnpunkt i konservatismen är just viljan att bevara traditionella, väl beprövade arrangemang som fungerar bra i praktiken. En klassiskt konservativ maxim som klingar bäst på engelska lyder: If it’s not broken, don’t fix it.

Här är en rad andra skamlöst konservativa uppfattningar som numera är ganska okontroversiella:

Sverige behöver en stark försvarsmakt. Nationell gemenskap är någonting positivt. Det behövs ideella insatser för utsatta grupper – alltså det som fram till nyligen med visst förakt kallades välgörenhet och ansågs höra hemma på historiens skräphög. Fängelsestraff är ett meningsfullt sätt att bekämpa brott. Rättsväsendet ska bygga på vad som är rätt och fel, oavsett vad majoriteten anser för stunden. Det finns inte bara rätt och fel utan även sant och falskt, och den distinktionen är viktig i samhällsdebatten.

Kanske har en del glömt det, men för inte så länge sedan var den påbjudna uppfattningen i bildade kretsar att det mesta är relativt, både vad gäller moral och sanningsanspråk. Det brukade uttryckas som att ”det finns inte en enda sanning”, vilket så klart stämmer men inte förhindrar att vissa saker är sanna och andra falska, någonting som numera framhålls med emfas av tongivande debattörer.

In den andan är läsaren välkommen att kritiskt pröva påståendena i denna krönika. Man kan till exempel fråga sig hur väl de stämmer överens med olika opinions- och attitydundersökningar. Själv funderar jag vidare på denna gåta: hur hänger den obemärkta konservativa åsiktsförskjutningen egentligen samman med den fortsatt högljudda radikaliseringen i frågor om kön och sexualitet som jag nämnde inledningsvis? (SNB)

Charlotta Levay

Docent i företagsekonomi vid Lunds universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.