Det är i dagarna ett år sedan han tog studenten, och pandemin har bromsat arbetsmarknaden för många ungdomar. Då tog Djuliano "Julle" Muqishta saken i egna händer och startade eget. Nu har han haft bilverkstaden- och handeln D.M Bilar i tre månader.
– Jag har planerat detta i hela mitt liv.
Äpplet föll inte långt från trädet. Julles pappa Tahir har alltid arbetat som bilmekaniker, och som barn var Julle ofta med och tittade på när pappa arbetade.
Att välja Fordon-och transportprogrammet på gymnasiet var självklart.
– Jag har alltid velat arbeta med bilar, det har aldrig funnits något annat. Jag har planerat detta hela mitt liv och bara räknat ner till studenten.
Verkstad på köpet
Att bli egenföretagare direkt efter gymnasiet hade kanske dock inte hänt om det inte hade varit för att pusselbiten råkade falla på plats av sig själv just då. Familjen skulle flytta och föräldrarna köpte huset på Kungsgatan med en medföljande verkstadslokal. Efter en omfattande renovering och inköp av maskiner och redskap öppnade Julle sin kombinerade verkstad och bilhall för tre månader sedan.
– Jag har lagt ganska mycket arbete på att det ska kännas snyggt och ordnat. En del tycker att det nästan ska vara smutsigt för att det är en verkstad. Men jag tänker att det är min arbetsmiljö, och jag vill att kunderna ska tycka att det känns fräscht och trevligt.
Född företagare
Det är många som reagerar på hans unga ålder. Kunderna förväntar sig inte att en kille så ung som 20 är egenföretagare och driver en verkstad ensam – även om mamma och pappa hjälper till en hel del emellanåt. Men Julle såg ingen anledning att vänta.
– Det här är ju vad jag alltid har velat. Bilar är mitt liv och det passar mig att driva eget. Jag gillar att ha kontroll över saker; att ha mycket frihet att styra över mig själv, men då vara beredd på ansvaret det för med sig. Och så är jag ju social av mig, älskar att tôla med folk! Det måste man göra om man är försäljare.
Jobb har inte saknats för en minut sedan han öppnade.
– Kunderna har växt ganska fort, faktiskt. Det går väl ryktesvägen, och det blir många kompisars bekanta och så. Men också en del förbipasserande som fått problem med bilen. Redan första veckan fick jag rycka in och hjälpa en kvinna med en husbil som fått stopp precis vid bommarna.
Bästa lärarna
Utöver sina föräldrar har han fått viktigt stöd och goda förebilder från skolan.
– Jag kunde inte ha haft bättre lärare och vi hade skitkul. Man brukar ju kanske känna ibland att ”i dag orkar jag inte gå till skolan” men så kände jag aldrig på gymnasiet.
Pandemin blev en utmaning för studierna. Det sociala värdet tappades när man inte träffas i klassrummet, men för Julles del var det ännu svårare att de praktiska elementen ersattes av teori när de pluggade hemifrån.
– Jag är en person som lär mig så mycket mer när jag får arbeta praktiskt.
Hela uppväxten har Julle haft det periodvis svårt i skolan av den anledningen, samt koncentrationssvårigheter. Han berättar att många har fnyst åt hans framtidsdrömmar.
– Vissa på skolan trodde inte att jag skulle klara det. Har man dessutom invandrarbakgrund måste man tyvärr prestera dubbelt så mycket ibland. Men jag gav mig inte. Jag ville motbevisa alla som inte trodde på mig, det har varit min drivkraft.
Läraren Tobbe Jonsson såg Julles potential och vilja och såg till att han fick förkortad praktik för att kunna ägna några veckor åt att komma ikapp med skolarbetet i stället.
– Och jag tog studenten med godkänt i alla ämnen. Jag är så tacksam för många lärare, och inte minst Tobbe. Han har lärt mig att vara positiv och att det ofta finns fler än ett sätt att lösa saker på.
Har du något tips till någon annan ung person som är nyfiken på att starta eget?
– Framför tycker jag att du ska skita i vad andra tycker och tänker. Se till dig själv och din situation, Det finns alltid orättvisa förutsättningar, men man måste tro på sig själv. Man kan inte sitta och vänta på andras bekräftelse för att något ska hända. Och vad är det värsta som kan hända? Misslyckas du första gången får du väl börja om, då.
Rätt hejaklack
Öppettiderna 9–18 stämmer sällan överens med Julles schema. Ofta är han på plats redan vid 8 och slutar inte förrän 22. Men det känns alltid värt det, även när det är som mest att göra.
– Jag känner att jag har inte gått tre år på Fordon för ingenting; jag måste utnyttja det jag har lärt mig. Men måste nog ha någon som tror på en för att våga. Så omge dig av folk som vill att det ska gå bra för dig.
Ett sista tips har han också:
– Unna dig en revisor! Det är guld värt att någon gör det arbetet åt en. Så får man meka desto mer!