Intervju Daniel Sanchez: Därför är det värt att försvara jakten

Signerat
PUBLICERAD:
Utan jakten skulle svensk natur bli fattigare och de flesta människor uppskattar nog den biologiska mångfald som jakten möjliggör, säger Daniel Sanchez.
Foto: Vorstehklubben
I grunden handlar det om urbaniseringen. Befolkningen får ett större avstånd till naturen och jakten, säger Daniel Sanchez.

Daniel Sanchez avgår nu som chefredaktör för tidskriften Jaktjournalen. I den rollen har han gjort sig känd som en stridbar opinionsbildare i olika jaktfrågor. Han har bland annat kritiserat hur rovdjursförvaltningen utvecklats och ifrågasatt att pengar från det statliga jaktkortet ska gå till genusvetenskaplig forskning. De politiska infallsvinklarna på jakten är många och Daniel Sanchez menar att alla har anledning att bry sig om jaktpolitik.

”Sveriges natur är som en stor djurpark där alla arter måste vara i balans. Vi ruckar hela tiden på den balansen med stadsutbredning, infrastruktur, skogsbruk eller miljöförstöringar så att försöka sig på något slags ”hands-off” är tyvärr för sent. Det experimentet har redan misslyckats på flera håll i Europa. Nu är det alltså jägarnas samhällsuppgift att justera de populationer som sticker iväg."

"Det är Naturvårdsverket och länsstyrelserna som bestämmer populationsstorlekarna, och i de frågorna förs ständig debatt, och sedan är det är jägarna som gör jobbet. Utan det här systemet skulle vi se massvält eller sjukdomar som säldöden. Det har vi lärt oss av rewildingexperiment. Utan jakten skulle svensk natur bli fattigare och de flesta människor uppskattar nog den biologiska mångfald som jakten möjliggör.”

Många jägare uppfattar att jakten i Sverige är satt under press. Jägares rättigheter kringskärs och jakten ifrågasätts allt oftare. Sanchez tror att situationen har flera bottnar.

”I grunden handlar det om urbaniseringen. Befolkningen får ett större avstånd till naturen och jakten. För dem blir det svårt att se motiven till att döda ett djur. Ska man skoja kan man säga att inte alla förstår att fläskfilén de äter varit ett djur.”

Sedan finns det också ett politiskt tryck uppifrån, säger han.

”Kohandeln mellan socialdemokrater och Miljöpartiet ger MP stort inflytande på regeringen. Där finns flera företrädare som är hårda jaktmotståndare. Det märks i de politiska förslagen. Jag förstår inte varför S går med på det. Deras väljare är traditionellt inte emot jakt och landsbygd.”

Däremot är Sanchez mindre bekymrad över radikala grupper som hotar eller begår sabotage mot jägare.

”Det finns det ett radikalt motstånd bland olika aktivister som utövar påtryckningar som hot och skadegörelse mot jakten. Men min bild är att den gruppen var som starkast för några år sedan. De är inte ett lika stort problem i dag. Kanske beror det på att några av dem har åkt fast för andra brott.”

Men vad betyder den gamla konflikten mellan skogsbolagen och jägarna? Daniel Sanchez tror att den framförallt har betydelse för de jägare som är beroende av att jaga på skogsbolagens marker.

”Den öppna konflikten handlar om tallbetesskador och älg. Men jaktlag som jagar på bolagsmark blir något slags jakthjon med begränsade rättigheter där oron över att bli av med jakten alltid hänger över dem. Jägarna är trötta på att skrapa med foten och vara till lags för att få behålla sin jaktmark. Det är klart att det är obehagligt. Kommer de på kant med ett skogsbolag kan det vara många mil till nästa jaktmark.”

Daniel Sanchez tid som chefredaktör för Jaktjournalen kröntes av en konflikt med skogsbolagen Holmen och Sveaskog. Det efter att Sanchez i en ledare ifrågasatt att 3,2 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden hade använts för att finansiera genusvetenskaplig forskning. Detta ledde till anklagelser om machoattityd och om att Jaktjournalen inte stod för jämställdhet, något Sanchez avfärdar.

”Det är skillnad på jämställdhet och något som låter som jämställdhet. Jag hade gärna sett klassisk vetenskaplig forskning på jämställdheten inom jakten. Där man med kvantitativ metod visade på likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga jägare. Det är bara med fakta som vi får bukt med fördomar mot kvinnliga jägare. Att lära vuxna människor att ”tänka rätt” är extremt obehagligt."

Hur ser då Sanchez själv på jämställdheten inom jakten? Är det möjligt?

"Det görs redan i dag mycket för att öka jämställdheten – framför allt tänker jag på Jägareförbundets projekt JAQT som enbart är för jagande kvinnor. Men jakten bedrivs i en privat sfär. Där går inte att bestämma politiskt hur stor andel av ett kompisgäng som ska vara män eller kvinnor. Enda sättet att få en plats i en privat grupp är att vara en tillgång för gruppen. Att vara trevlig, kunnig eller rolig att vara med – det handlar inget om hur du ser ut."

"Och att räkna kön är inte en sofistikerad metod att bekräfta jämställdhet. Kvinnor och män har olika intressen och det är inte säkert att fördelningen 50/50 är det ultimata förhållandet i jägarkåren. Kanske är den naturliga balansen en överrepresentation av män, helt enkelt för att fler män gillar att jaga." (SNB)

Mathias Bred

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.