Inget eld upphör i Sverige

Ledare
PUBLICERAD:
Inte så kul utveckling.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Att Sverige ligger i den föga hedervärda topplaceringen över dödsskjutningar i Europa torde egentligen inte förvåna någon. Förvånande är att det trots detta gjorts så lite för att stävja utvecklingen.

Det är Brottsförebyggande rådet, Brå, som fått i uppdrag att studera det dödliga våldet med skjutvapen i Sverige och jämföra det med 22 andra europeiska länder. Resultatet presenterades under gårdagen och är av mer beskrivande och förklarande karaktär. Det har förvisso ett eget värde men det viktiga är att det nu, sent omsider, vidtas kraftfulla och verkningsfulla motåtgärder.

Studien omfattar åren från och med 2000 och under den tiden har Sverige rört sig från en bottenplacering till att nu hamna i topp, en utveckling som är särskilt tydlig sedan år 2013. Det är en ökning som är unik i Europa, där medelvärdet istället har sjunkit. Åtta av tio dödsskjutningar i Sverige sker i kriminella miljöer.

Förklaringsfaktorer är illegal droghantering, konflikter i kriminella gäng och lågt förtroende för polisen i dessa grupperingar. Det pikanta är dock att samma riskfaktorer också finns i de andra länderna, men att Sverige ändå sticker ut. Varför det är så har Brå svårt att säga, annat än att tala lite löst om en smittoeffekt när väl vapen börjat användas.

Kriminologer som TT talat med visar upp samma typ av oklara resonemang och lägger till inflödet av vapen sedan 1990-talet och utbredningen av otrygga och utsatta områden. Men inte heller där torde Sverige vara särskilt unikt i ett europeiskt hänseende.

De lyfter dock fram problemorienterat polisarbete, som projektet Sluta skjut i Malmö som en väg att komma till rätta med dödsskjutningarna. En satsning som också fyra ministrar skröt om DN Debatt (25/4). Det är en filosofi där man försökt ta efter Operation Ceasefire som tillämpats av polisen i den amerikanska staden Boston, och sedan spritt sig till andra städer och länder.

Kortfattat går den ut på att man tar ett helhetsgrepp där avskräckning är den bärande delen. Man gör klart för gängen vad som inte tolereras och att om någon medlem går utanför det så kommer man att slå ned hårt på alla. Det har visat sig fungera bra, men det gäller att det finns rätt förutsättningar, och att man verkligen lever upp till det man lovar eller snarare hotar med.

Påpassligt nog så publicerades i går en artikel i nättidskriften Kvartal, där Johannes Knutsson, professor emeritus vid norska polishögskolan, konstaterar att Sluta skjut visat sig sakna effekt i Malmö. Det beror inte på att filosofin i sig är fel – den har ju fungerat väl på många andra håll – men att förutsättningarna inte finns i Sverige.

Det svenska rättsväsendet lägger hinder i vägen. Våra åklagare eller poliser har helt enkelt inte den handlingsfrihet eller de befogenheter som krävs. Det finns då få sanktionsmöjligheter mot gängen och gängmedlemmarna. Vi har ju också en enhetlig straffpraxis med mängdrabatter och där yngre kriminella får lindrigare straff, om ens några. Därmed går avskräckningen förlorad.

Vad som måste göras är att punktmarkera gängen och öka avskräckningen. Det kräver inte bara fler poliser och hårdare straff utan också att vi förändrar arbetssättet och ger ökade befogenheter till brottsbekämparna att kunna agera snabbt och resolut på ett sätt som svider rejält mot de kriminella gängen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.