Hittills har politiken i Värmland bara tittat på ena alternativet och vägrat befatta sig med det andra. Orsakerna kan vi bara spekulera om, men fördomar spelar en roll, skriver Urban Hermansson.
Det är fullt på svensk järnväg. Prognoser pekar mot ökade transportvolymer av personer och gods, även gränsöverskridande. Nedgången under pandemin är tillfällig. Återgången kan dessutom förstärkas av att många flyttar längre bort från sina arbetsplatser för att delvis kunna arbeta hemifrån. Miljö/klimatfaktorer väger allt tyngre när framtidens infrastruktur utformas. För att inte flyg och bil ska suga upp behoven krävs tåg för långväga och regionala resor.
Tågdebatten har cirkulerat kring höghastighetsbanor mellan storstäderna. På senare tid har intresset för Oslo-Stockholm vaknat. Mot bakgrund av vad som sker utanför Norden är det gåtfullt att det tagit så lång tid. Det borde vara självklart att se vad som pågår i EU och även det kinesiska initiativet ”nya Sidenvägen”.
För Värmland har Oslo-Stockholm avgörande betydelse. Järnvägssystemet i Värmland är undermåligt och hämmande för Värmlands utveckling. En viktig aspekt är den förstoring av arbetsmarknadsregioner som en modern järnväg skulle medföra. Att bo i Forshaga och kunna ha en arbetsplats i Ski eller Örebro är en frihetsfaktor som ökar intresset att slå sig ner i Värmland. När Skagerackbanan realiseras blir effekten likartad i sydlig riktning. Det flyttar Värmland från periferin, åtminstone en liten bit mot en central placering.
Så skriver du en debattartikelFörutsättningarna för Oslo-Stockholm är unika i ett avseende. Det ligger två alternativ på bordet. Båda är analyserade, beskrivna och fullt möjliga att jämföra vad beträffar positiva effekter, resursinsatser och miljöpåverkan. Det ena förslaget kallas 2.55, vilket avser kortaste tiden det ska ta Oslo-Stockholm. Det utgår från befintliga sträckningar kompletterade med dubbelspår, där det fordras, samt nya spår Arvika-Oslo och Kristinehamn-Örebro. Det drivs av ett bolag med samma namn och med regionpolitisk uppbackning.
Det andra förslaget avser en helt ny bana. Det bygger på EU:s program för transportkorridorer, Tent. Förslaget har utvecklats i tankesmedjan TGB 2025 och projektet Tentacle med stöd av Gränskommittén Värmland-Östfold. Banan ska konstrueras så att det blir möjligt med hastigheter över 300 kilometer i timmen. I färdigt skick ska det ta 1.30 Oslo-Stockholm med non stop-tåg. Existerande järnväg reserveras i detta alternativ för gods och regional/lokal trafik. Båda alternativen har bearbetats i mer än fem år, varför det finns gott om underlag för jämförande analyser.
Hittills har politiken i Värmland bara tittat på ena alternativet och vägrat befatta sig med det andra. Orsakerna kan vi bara spekulera om, men fördomar spelar en roll. Politikens uppgift är att hantera målkonflikter och välja lösningar på samhällsproblem. Det kan man bara göra om det finns olika vägar att gå. När det föreligger är det tjänstefel att inte granska förslagen.
Investeringar i järnväg är mycket långsiktiga. Våra nuvarande har över 150 år på nacken. Besluten binder oss för sekler framåt. Är det värdigt att göra sådana val utan att omsorgsfullt undersöka de möjligheter som står till buds.? Vi anser inte det utan kräver att politiken gör det den är satt att göra. Inled en djupgående granskning och diskussion om alternativen nu!
Urban Hermansson
Offensiva Karlstad/Värmland