En 79-årig debutant belönas med föreningen Värmlandslitteraturs debutantstipendium för 2020.
Sven-Erik Karlsson, mer känd som Zeke, prisas för sin bok Örnögon.
– Det är ju en väldig uppmuntran - och att en så gammal debutant får pris också... jag känner mig 30 år yngre direkt! säger Sven-Erik efter stipendiebeskedet, som han fick på onsdagen.
Han har fyllt 79 och i boken Örnögon skriver han om naturen och sina tankar kring natur, djur och inte minst det moderna skogsbruket, som förvandlat hans gamla strövtågsmarker.
Rätt i tiden
Boken kom ut i fjol och har fått bra mottagande. Han träffade rätt i tiden både genom en allt livligare debatt om skogsbruket och genom ett ökat intresse för friluftsliv under pandemin.
– En del av läsekretsen har hört av sig och tycker att det känner det som att de får följa med ut, att de går bredvid mig på något vis, säger han.
Möter örnens blick
Den känslan tar också Värmlandslitteratur fasta på i motiveringen:
”Med kaffetermos, smörgåsar och den gamle hunden får läsaren följa med ut i skogen. I växlande väder vandrar och skidar författaren över hyggen, myrar och berg och skådar naturens, djurens och fågellivets fascinerande värld. Upplevelserna skildras i dagboksform i poetiska, filosofiska och samhällskritiska tankar, alltifrån sorgen inför skogsskövlingen och timmerbilarna som kör förbi till den stora lyckan att få möta örnens blick.”
Stipendiet är på 10 000 kronor och ”Zeke” kommer att få det i höst, under Värmlands bokfestival.
Inventerar med hjälm
Han går fortfarande ut i naturen så gott som dagligen, men numera är det oftast på myrmarkerna längre bort från hemmet i Gustavsfors han vandrar, för att slippa se kalhyggena.
– På myrarna är det lugn och frid, säger han.
Tillsammans med några vänner är han också ute och inventerar smålommar och slagugglor, vilket är ett äventyr i sig.
– Det är lite riskfyllt med ugglorna när de har ungar. Vi går med hjälmar och visir.
Kom igen efter lång paus
När Sven-Erik Karlsson gick i pension från jobbet som journalist tänkte han inte skriva något mer, men det blev en återkomst till tangentbordet efter en lång paus. I takt med att kalhyggena växte, ökade också lusten att skriva:
– Jag kunde inte låta bli!
Nu fortsätter han att skriva, men i andra ämnen. Han arbetar med dels ett projekt om kvinnor i släkten, dels med en novellsamling om sina år som mässpojke på MS Alstern.
– Skogsfrågorna känns det som andra får ta över nu.