Även i det andra kalla kriget, som vi nu är i begynnelsen av, kommer teknik och innovation sannolikt att bli avgörande, skriver Daniel Persson.
Staten. Vad är den bra för? Tja, oavsett vad man tyckte om offentlig eller privat välfärd så var de flesta länge överens om att när det kommer till rymdfart så har vi inget annat val. Det är för dyrt och knepigt för den privata sektorn.
Nu är vi inne i den mest intensiva perioden av framsteg i rymdfart sedan 1960-talet och den drivs nästan uteslutande framåt av privata företag. Och vad gäller innovation och nytänkande är det ingen som slår amerikanska SpaceX och dess ägare Elon Musk.
Musk drivs av en personlig vision att göra mänskligheten interplanetär för att minska risken för att vi dör ut på grund av naturliga missöden som exempelvis kometnedslag. I sin strävan har stöpt om själva grunderna för rymdfarten.
Tidigare var det otänkbart att återanvända raketer och rymdfarkoster i någon egentlig omfattning, rymdfärjan undantaget. Nyligen genomförde SpaceX en uppskjutning med en startraket som användes för tionde gången. Därtill lyckades man också för bara några veckor sedan med konststycket att få den stora Starship-prototypen SN15 att landa framgångsrikt.
Återanvändning inom rymdfart kommer inom kort att vara branschstandard, även om det tar pinsamt länge för merparten av SpaceX:s konkurrenter att lyckas följa i Musks fortspår.
Målet är den röda planeten, Mars. USA, tillsammans med en växande flora av företag, är inte ensamma i sin strävan. Nyligen lyckades Kina för första gången landa en sond på Mars. Zhurong ska samla in ytprover från den röda rymdjätten i tre månader innan den ska återvända till den röda jätten på jorden.
Mönstret känns igen från den senaste rymdkapplöpningen. Sovjet var en formidabel motståndare i rymden och ledde initialt. Att Jurij Gargarin 1961 blev första människan i rymden var en enorm prestigeseger för Sovjetunionen. USA lyckades dock genom politisk enighet, en herkulisk ansträngning (för att inte tala om budget) och makalös innovationskraft bli först med att sätta en människa på månen 1969.
Att Sovjet till slut inte kunde hålla jämna steg med USA i det kalla kriget handlade väldigt lite om rymdfart och än mindre om ekonomi eller militär kraft, även om allt givetvis är sammanlänkat. Sovjet hängde inte med i utvecklingen av datorer och sedan var loppet kört.
Även i det andra kalla kriget, som vi nu är i begynnelsen av, kommer teknik och innovation sannolikt att bli avgörande. Den här gången består det huvudsakliga motståndet av Kina, som siktar på att vara en stormakt i rymden redan 2030. Och det finns förstås få gränser för ett land som satsar så mycket på industrispionage som Kina gör. Och ska Kina leva upp till sina ambitioner kommer det att krävas mycket av den varan för man ligger långt efter.
Det är bara två veckor sedan resterna av Kinas största raket, Chang Zheng 5B (Långa marschen 5B), störtade okontrollerat mot jorden. Ingen visste var den skulle slå ned, Kina klarar helt enkelt inte av att förutse och kontrollera sådant. Man kan stjäla raketteknik och snabbt komma i kapp på den tekniska sidan, men kunnandet släpar efter.
I kultfilmen Jurassic Park från 1993 skäller forskaren och filmens sanningssägare Ian Malcolm ut dinosaurieparkens ägare: ”Problemet med vetenskapen ni använder här är att det inte krävdes någon disciplin att erhålla den. Ni läste vad andra hade gjort och tog nästa steg. Ni förtjänade inte kunskapen själva, så ni tar inget ansvar för den.” Det är sällsynt träffande för dagens Kina.
Kommunistjätten använder fortfarande en del gammal teknik, vilket är problematiskt i sig eftersom de inte kan kontrollera den heller och den bygger ofta på giftiga bränsleämnen. De nya raketer och motorer vi ser är ofta kusligt lika nya amerikanska varianter. Kina är helt enkelt den piratkopierade rymdfartens okrönte konung. En Rolexxx för rymden helt enkelt.
Det finns dock skäl att glädjas åt detta. Det kommunistiska systemets oförmåga att driva genuin innovation talar otvetydigt för västs demokratier under det andra kalla kriget precis som det gjorde under det första.
Vore det bättre om Kina inte stal all teknik som tas fram för dyra pengar och mycket tankemöda? Självklart. Men det innebär också att Kina hela tiden kommer att ägna sig åt att blicka mot den teknik som vi redan blickar vidare ifrån. Förr eller senare kommer de inte att hänga med.
Det kanske viktigaste för den demokratiska världen i det här skedet av det andra kalla kriget är dock inte den nya rymdkapplöpningen, utan att inse att vi de facto befinner oss i ett andra kallt krig. Inte för att vi vill ha det, utan för att vi inte har råd att förlora.
Daniel Persson
Politisk redaktör, Norrbottens-Kuriren